Hej allesammans!
Fem hela dagar har nu gått sedan jag landade på Landvetter efter sex veckor på Research Science Institute (RSI) vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) i Boston, USA. Nu är man en tvättäkta Rickoid (benämning för en före detta elev på RSI)! Efter att ha deltagit med mitt projektarbete ”On the Initiation of Coronal Mass Ejections – A Comparison between the Magnetic Breakout Model and the Flux Cancellation Mechanism” i Utställningen Unga Forskare så hade jag lyckan att vinna det pris som gjorde denna resa möjlig, en plats på RSI. Jag skulle dock komma att inse att det arbete som
krävdes av mig för att vinna Utställningen Unga Forskare inte kunde mäta sig mot det övermänskliga slit som behövdes under RSI. Å ena sidan så har jag aldrig varit lyckligare än under dessa sex veckor.
Varje sommar gör RSI, i samarbete med MIT, det möjligt för ca 80 gymnasiestudenter att kostnadsfritt genomföra ett individuellt forskningsprojekt. Varje student får en handledare från universitet såsom Harvard, BU, Tufts eller MIT. Bortåt femtiotalet av dessa studenter kommer från USA:s olika delstater medan de resterande trettio kommer från övriga världen, däribland två elever från Sverige. Alla dessa ungdomar bor tillsammans i Simmons Hall, ett campus på MIT med en mycket intressant arkitektur som säges vara det mest kostsamma campus som någonsin byggts! Första veckan traskar man bort till MIT:s lokaler på morgonen och får lyssna på föreläsningar av respekterade universitetslärare (som själva är Rickoider) om humaniora samt fysik, kemi, biologi, ingenjörskap eller matematik. Man får också undervisning i statistik, Athena och LaTeX av äldre Rickoids.
Kvällstid är det dags att ta sig till sal 6-120 för dagens höjdpunkt, gästföreläsare såsom Jeremy Wolfe, Wolfgang Ketterle eller Dudley Herschbach lägger ett par timmar av sin värdefulla tid på att ge deltagarna av årets RSI en föreläsning de aldrig kommer glömma. Dagen avslutas med ”bedcheck”, något som verkligen inte betyder läggdags för en äkta Rickoid! På torsdagskvällen den första veckan inträffar ”Meet-your-mentor night”
efter vilken man tillbringar resterande veckor på att forska med sin mentor mellan kl. 10-17. Kvällstid får vi antingen besök av ytterligare gästföreläsare, spenderas i en välkyld datahall s.k. Athena cluster eller så försöker man få igen lite sömn, för det är sannerligen något man inte får mycket av under RSI! Sova kan man göra när man kommer hem! Allt slit resulterar i en avhandling, som ofta blir del av en verklig vetenskaplig publikation, och en muntlig presentation under den sista veckan, döpt ”Hell week” av uppenbara skäl.
Efter lite inledande strul med en handledare som inte fick tid och febrilt sökande efter en ny handledare fick jag slutligen göra min forskning vid Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics på avdelningen High-Energy Astrophysics. Där fick jag, under handledning av Dr. Antonia Savcheva och Dr. Yingna Su, göra ett projekt med den självinformerande titeln ”Observations and Nonlinear Forcefree Modeling of the Filament Eruption on 2013 March 15”. Jag arbetade med en datormodellering för jämförelse med en helixformad plasmastruktur på solen som fick ett utbrott den 15e mars i år. För en riktig heliofysiknörd som författaren, så är känslan att få forska på kanske den bästa platsen i världen vad det gäller heliofysik helt obeskrivlig! Om allt går rätt så kommer mitt arbete dessutom bli del av en publikation senare i år, spännande!
RSI är dock så mycket mer än forskning vid de finaste universiteten i USA, ja hela världen. När du svettas över tiotalet felmeddelanden i LaTeX, när experimenten inte går som de ska och när du lyckats få en förkylning av all tid i W20:s Athena cluster, så vet du att du inte är ensam. Du är alltid omgiven av åttiotalet andra ungdomar, som genomlider all den press, all den delad ångest och lycka som du känner var dag. Alla dessa människor bidrar med något unikt till RSI. Det är något alldeles speciellt att få ta del av denna mix av ursprung, åsikter och ideologier, men framförallt att se dem alla förenas i en gemensam kärlek för naturvetenskap och matematik. Så långt borta från familj, vänner och invanda hemmamarker blir RSI din familj, det formas ett alldeles särskilt band mellan deltagarna som jag inte hade önskat byta ut mot någonting. Detta band står sig fast, det kan den gemenskap som formats kring RSI intyga på.
RSI har förändrat mig både som forskare och som individ till det bättre. Mitt råd står sig glasklart: gör ett projektarbete inom astronomi eller rymdfart, delta med ditt forskningsprojekt i Utställningen Unga Forskare och gör allt för att ha chansen att vinna en plats på RSI. RSI är inte någonting som till fullo kan beskrivas i simpla ord och fraser, det måste upplevas.
//Elisabeth