Gästinlägg av Tuvalie Mellin, skribent på Örebro Astronomi.

Med anledning av vår artikel den 19 april om Gaiaprojektet, har vi ställt några frågor till dem som jobbar med Gaiasonden till vardags. Först talar vi med astronomen Andreas Korn som är välbekant för Örebro Astronomi sedan tidigare.

Fråga: Detta verkar vara det första projektet där den europeiska rymdorganisationen ESA och Europeiska sydobservatoriet ESO samarbetar. Hur fick ni till det?

Svar: Samarbetet är inte särskilt tätt, men vi är såklart glada att vi lyckades övertyga ESO att satsa på det stora uppföljningsprogrammet Gaia follow-up. Vi har fått 300 nätter på Very Large Telescope (VLT) i ett projekt som heter Gaia-ESO Survey, den största tilldelningen någonsin på ett 8-10m teleskop! Fr o m 2019 har vi dessutom tillgång till ett medelstort teleskop på Cerro Paranal (bredvid VLT) med en spektrometer som kan ta flera tusen spektra på en gång. Vi siktar på att analysera mellan 10 och 20 miljoner stjärnspektra.

Fråga: Vad anser du personligen är det mest spektakulära med Gaia som projekt?

Svar: Det mest spektakulära är väl noggrannheten. Den kommer att vara en game changer inom galaktisk astronomi, helt klart. Och kanske (förhoppningsvis!) hittar vi någonting fundamentalt som ingen har räknat med.

Fråga: Vad är din uppgift i projektet?

Svar: Min uppgift är att koordinera alla modellberäkningar runtom Europa som ligger till grund för den astrofysikaliska analysen som bygger på Gaias fotometrar och spektrometer. Vi försöker att följa den allmänna utvecklingen i forskningsfältet, dvs vi vill att Gaia ska kunna leverera state-of-the-art analyser.

Fråga: När tror du att vi kommer att få tillgång till de första resultaten / upptäckterna?

Svar: I slutet av 2014! Jo, Gaia har så kallade science alerts, dvs intressanta objekt som hittas (t ex supernovor) kommer att levereras till astronomer världen runt och även allmänheten utan stor tidsfördröjning. De första noggranna kartorna av hela himlen kan vi räkna med efter cirka två år. Stjärnparametrar (yttemperatur, kemisk sammansättning) dröjer ytterligare något år. Det tar helt enkelt mer tid att samla in spektral information!

Vi har också talat med en doktorand, Giorgi Kokaia, som i sina forskarstudier kommer i närkontakt med Gaiaprojektet.

Fråga: Hur känns det att som student få jobba med Gaia?

Svar: Jag får en vag känsla av stolthet av att jobba på projektet. Även om jag inte är involverad i Gaias huvuduppdrag och min vetenskap är en sidogrej så känner jag att jag är en del av ett av de viktigaste projekten inom astronomin någonsin. Det hjälper också att ha mina handledare. Lennart Lindegren var en av dem som ansvarade för att Hipparcos blev så bra som den blev (den datan används fortfarande idag) och han var en av dem som lade fram förslaget om Gaia redan 1993, innan Hipparcos-projektet var avslutat, samt David Hobbs som skrivit en stor del av mjukvaran Gaia kommer att använda i datareduktionen.

Fråga: Vad säger du om samarbetet mellan ESA och ESO?

Svar: Anledningen till att ESA och ESO samarbetar om detta är enkel. Avstånden och kinematiken man får från Gaia är ovärderlig för ESO. Tills nu har de mer eller mindre använt Hipparcos-parallaxer när de bestämmer metallhalter i stjärnor. Avstånd är en mycket viktig parameter och det finns väldigt få sätt att mäta avstånd till stjärnorna utan att använda parallaxer. Gaia-ESO-projektet hoppas kunna ta fram en 12D-karta över Vintergatan, dvs 6 kinematiska parametrar (x,y,z)-positioner och hastigheter, samt stjärnparametrarna: temperatur, metallhalt, ytgravitation, mikroturbulens, och… jag kan inte minnas de andra två. Men detta kommer ge otroligt mycket för alla former av galaktisk astronomi och det kan ge inblick i Vintergatans historia också via så kallad galaktisk arkeologi (Freeman & Hawthorne 2002). Detta kan i sin tur ge oss ledtrådar om allmän galaxformation och annan kosmologi. Så det är ett väldigt viktigt och storskaligt samarbete.

Fråga: Vad är din uppgift i projektet?

Svar: Vi har en testmiljö som vi använder för att simulera observationer och komma fram till vad som behöver göras. I denna testmiljö har jag skrivit en del kod som simulerar den gravitationella avböjningen från en massiv kropp som vi inte kan se, t ex en planet i yttre solsystemet, en brun dvärg, en neutronstjärna eller ett svart hål, för att förstå om vi kan detektera dem på det sättet.

Fråga: Jobbar du på någon hypotes?

Svar: Hypotesen jag jobbar under är att eftersom Vintergatan är gammal finns det en massa kroppar i den som svalnat under miljarder år och som nu är osynliga. Dessa vill jag kunna hitta.

Fråga: Vad hoppas du personligen att få ut av din kontakt med Gaiaprojektet?

Svar: Jag hoppas på att lära mig att bli en bra astrofysiker och att arbetet med Gaia och med dessa personer kanske kan öppna nya dörrar. En sak som jag alltid kommer att ha med mig är att jag förstått betydelsen av att skriva begriplig kod. Som student har jag också fått en otrolig respekt för projekt av denna magnitud. Jag inser nu varför saker går sakta.

Tuvalie / (Kjell O)

Bild: ESA/ESO