Rymdforskarskolan överraskade hela tiden. Dag 10 började med en föreläsning av Anders Eriksson om Rosetta, en berömd rymdfarkost. Han berättade hur Rosetta satts i omloppbana kring en komet och att man sedan lyckats skicka “Philae”, en landare, till kometens yta. Legenden Max Tegmark, kosmolog på MIT, Massachusetts Institute of Technology, föreläste därefter. Dagen avslutades med en spännande laboration där kosmisk strålning mättes. Ett område Christer Fuglesang forskat inom.
Föreläsningen om Rosetta var en av rymdforskarskolans mest lärorika. De flesta av oss kände redan till Rosetta och att den nått en komet, men mer än så visste få. Anders Eriksson berättade både om kometen i sig och detaljerat om projektet.
– Kometer kan beskrivas som enorma smutsiga snöbollar formade som potatisar med mystiska svampsjukdomar, sa Anders Eriksson. Rosettas komets namn är 67P/Churyumov-Gerasimenko. Den är ungefär lika stor som Los Angeles. Gravitationen är otroligt låg. Flykthastigheten, den hastighet något behöver uppnå för att inte falla tillbaka på ytan är bara en meter per sekund. När Rosetta sköts upp år 2004 hade den en resa på tio år framför sig. En resa förbi både Mars och Jorden. Väl framme vid kometen sattes först Rosetta i omloppsbana. Sedan skickades landaren Philae ner mot ytan. Philae studsade dessvärre tillbaka och landade till slut i skugga så att solpanelerna inte kunde ladda dess batterier. Efter ett kort tag upphörde kontakten. De vetenskapliga framgångarna för projektet hade ändå varit stora. 
Rosetta var den första rymdfarkosten som satts i omloppsbana runt en komet. Från Rosetta kommer fortfarande och man lärt sig mycket om kometens sammansättning.
Föreläsningen med Max Tegmark var av en helt annan natur. Först höll han visserligen en kort presentation om sig själv och sin forskning. Resten av tiden använde han som frågestund. Innan föreläsningen fick alla lämna in frågor. Några av dem valdes ut. Frågorna berörde allt från hur det är att vara professor på MIT till vad artificiell intelligens skulle innebära för mänskligheten. Oavsett hur konstig en fråga var fick man ett bra och genomtänkt svar. Genom att göra så lyckades Max göra mötet mer personligt och lärorikt.
Laborationen om kosmisk strålning gick ut på att mäta myoner. Myonen är en partikel som liknar elektronen, fast med större massa. Myoner bildas i övre atmosfären av annan kosmisk strålning. Maskinen som användes under uppgiften hade en lampa som blinkade till varje gång en myon passerade igenom en censor inuti maskinen. Genom att mäta mängden partiklar som registrerades beroende på hur maskinen var vinklad fick man en bättre bild av hur strålning tar sig igenom atmosfären.
Det var en otroligt inspirerande dag. Först fick vi höra om ett projekt som lyckats med något helt nytt. Sedan fick vi träffa en legend Och under den avslutande laborationen fick vi en känsla av att rymdforskningsvärlden är möjlig att jobba i. Det var en av de mest lärorika och inspirerande dagarna på rymdforskarskolan.
/Hugo