Att äta i rymden må inte vara lika glamoröst som att äta här på jorden.
Under de första rymdresorna var maten väldigt ensidig och smaklös. John Glenn,första amerikanen att resa runt jordens omloppsbana, var först med att äta i en nästan viktlös miljö. Han tyckte inte att det var svårt att äta men att valmöjligheterna var väldigt begränsande. “Mercury” astronauterna klagade på deras tuber och gelatin täckta bitstorleks-kuber. (Gelatinet stoppade kuberna från att klumpa sig.) När “gemini” astronauterna skulle ge sig iväg hade menyn blivit betydligt bredare. De kunde bland annat välja på kyckling med grönsaker och räkcocktail.
Apollo programmet var däremot först med varmt vatten, som förbättrade smakupplevelsen, och att besättningen skulle kunna äta mat med sked. Maten värmdes upp i påsen som öppnades upptill med en “zip”. Fukten som blev i påsen gjorde det möjligt att kunna äta maten med sked även i rymdens miljö och den framhävde även matens lukt. Det var och är väldigt viktigt att
astronauterna får i sig tillräcklig med kalorier när de är på sina uppdrag, vilket var ett problem i de tidiga uppdragen då astronauterna tappade kraftigt i vikt.
På 70-talet skickades Skylab upp, ett amerikanskt laboratorium och rymdstation. Här kunde besättningen spänna fast sig vid ett bord och äta deras mat.
På 90-talet tillverkades dryckesförpackninarna av ett folielaminat så att hållbarheten skulle förlängas. Drycken kunde drickas med ett sugrör.
Idag är uppdragen är längre än förr och utrustningen är med det mera utvecklad. Maten är noga uträknad och det finns extra mat i ett antal dagar beroende på hur lång tid uppdraget sträcker sig över. Astronauterna får även planera sina menyer inför sin resa med hjälp av dietister mf. “The SS food system” består av tre olika grenar: “daily menu, safe heaven and extra vehicular activity.” Idag kan det mesta ätas i rymden, maten liknar militärens ´redo att ätas´-kit.
Källor:
Bild 1 – Bild 2 och 3
Text: NASA – Eatmedaily – spacefoundation