Under sommaren har Astronomisk Ungdoms Elias Waagaard under sex veckor fått chansen att testa på riktig forskning i astrofysik, genom sitt deltagande i sommarforskarskolan RSI på MIT, Boston. Läs hans reseberättelse här!
Och du – om du börjar andra året på gymnasiet kan det bli du som får chansen att delta i RSI nästa sommar. Stipendiet delas ut av förbundet Unga Forskare. Håll utkik efter mer information!
Under sommaren 2016 hade jag den unika möjligheten att delta i Research Science Institute (RSI) vid Massachusetts Institute of Technology (MIT), som organiseras av Center for Exellence in Education. Under dessa sex veckor har jag gått igenom ett mer intensivt lärande än någonsin tidigare, med nya vänner från hela världen. Totalt omfattade programmet 30 internationella och 50 amerikanska studenter, samlade tillsammans på studentboendet (dorm) Maseeh Hall på MIT campus.
Den första veckan innehöll professorledda föreläsningar med fysik, ingenjörskonst, avancerad statistik och ”humanties”, där vi diskuterade den på förhand lästa boken Frankenstein. Jag fick även intensivkurser i MIT:s speciella datasystem Athena och programmet LaTeX, som vi långt in på natten tränade i för att skriva labbrapporter. En av höjdpunkterna var förstås alla de långa nattliga samtal vi hade i uppehållsrummet på studentboendet. en naturlig följd av så många ungdomar från olika kulturer världen över. Föga förvånande var att sömnbrist var ett återkommande tema genom hela RSI.
Mitt forskningsprojekt under RSI handlade om gravitationslinser och hur vi kan bestämma massan och avstånd till närbelägna stjärnor med hög egenrörelse. Vår inputdata mäter ringformade optiska illusioner orsakade av sådan linsning, så kallade Einsteinringar, och spelar en central roll i detta sammanhang. Genom att studera ljuskurvor från sådana “linshändelser” (tidsbegränsade eftersom linsen rör sig över natthimlen) och generera egna kurvor med algoritmer kan vi upptäcka avvikelser orsakade av ljussvaga objekt, möjligtvis nya exoplaneter eller svarta hål. Planeter utanför vårt solsystem och sökandet efter nya världar som möjligtvis kan härbärga liv har alltid intresserat mig, så det var med stor glädje som jag utvecklade mitt projekt med handledning av min mentor professor Rosanne Di Stefano vid Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics (CFA). En av förutsägelserna av Einsteins allmänna relativitetsteori kan nu användas för att upptäcka och mäta massan av närbelägna stjärnor samt ljussvaga objekt, något som annars anses mycket besvärligt inom astronomi. Det är med stor ödmjukhet som jag har kunnat hjälpa min mentor i hennes dagliga forskningsarbete vid CFA.
Utöver det akademiska projektarbetet var schemat fullspäckat med föreläsningar och utflykter. Jag fick möjlighet att äta middag med en nobelpristagare i ekonomi, Eric Maskin, som helt öppnade mina ögon för hur matematisk designteori kan användas för att förbättra demokratiska val. Boston Harbor var en oförglömlig vacker upplevelse, med god middag i de italienska kvarteren efteråt (till skillnad från den vanliga amerikanska maten!). Tidigare i helgen ordnade våra lägerledare en olympiad med olika grenar som kulminerade i RSI Hunger Games, med vattenballonger, träskedar och aluminiumsköldar. Dessutom fick jag möjlighet att träffa den svenska kosmologiprofessorn Max Tegmark i hans labb på MIT över frukost, otroligt spännande att få upptäcka hans arbetsplats!
Jag fick verkligen testa på hur det är att forska inom astronomi på högsta nivå, med de med- och motgångar som det innebär. Som tur var hade jag labbpartners med stor erfarenhet inom programmering som kunde hjälpa mig med alla algoritmer. Tack vare duktiga och hjälpsamma forskare på CFA kunde jag navigera mig igenom de komplicerade facktermerna i alla publicerade artiklar för den bakgrundsinformation som forskningen krävde. Även om drygt fyra veckor praktik ofta inte räcker för banbrytande nya upptäckter lärde jag mig otroligt mycket om de verktyg och tankesätt som behövs för att fortsätta utveckla mitt projekt och bedriva forskning på hög nivå. Den sista veckan, ökänd under namnet hell week, innebar deadlinen för inlämningen av vår forskningsrapport och sedan en 10 minuter lång presentation inför 40 andra studenter samt en jury, som sedan ställde frågor i 5 minuter. Otroligt krävande med ett fåtal timmars sömn varje natt, men en enorm euforisk lättnad efteråt att kunna dela med varandra! Att sedan ta avsked av alla RSI-kamrater var förstås plågsamt; efter en överväldigande upplevelse tillsammans skapar man livslång vänskap och kontakter för livet.
Jag vill uppriktigt tacka Unga Forskare för att ge mig denna möjlighet som uppmuntrar unga med vetenskapsintresse att förverkliga sina drömmar!
/Elias