Där satt jag, två meter från Kazuo Ishiguro och mitt emot Kip Thorne, Barry Barish och Rainer Weiss i Grünewaldsalen, Stockholm. Känslan var mäktig, obeskrivlig och en känsla som jag inte kommer glömma. Där satt personer som gjort det omöjliga, som dedikerat sina liv till forskningen och som viktigast av allt brinner för det dem arbetar med. Att erhålla äran som följer ett nobelpris kan jag inte föreställa mig…
Snillen Spekulerar (Nobel Minds) är ett program som produceras av BBC och SVT och som spelas in dagen efter Nobelprisutdelningen. Samtliga pristagare sitter runt ett bord med en programledaren och runt omkring finns det en publik. Detta år fick jag inbjudan att sitta i publiken och dessutom i fint sällskap av Scott och Mikael!
Jag kan verkligen inte sätta ord på hur det var att sitta där och lyssna till nobelpristagarnas diskussioner. Det var ärofyllt och de sade så många klyftiga saker som jag blev rörd av. Deras diskussioner berörde inte endast deras forskning och liv, utan även utbildning med frågor som hur man ska få barn och unga engagerade i vetenskap. Med tanken på att samtliga pristagare är upp i åren och har rötter i den äldre generationen, berörde detta mig extra mycket att se deras engagemang gentemot oss unga entusiaster.
Självklart var det häftigt att träffa alla nobelpristagare, även om pristagarna i fysik betydde något extra. När jag för två år sedan satt fastklistrad framför deras presskonferens hade jag aldrig kunnat ana att jag skulle få träffa dem och till och med få Kip Thornes autograf. Alla pristagare var tvungna att lämna salen direkt efter inspelningen då de skulle till en middag, men jag lyckades få hans signatur till mitt block och det är jag oerhört lycklig över. En detalj som skiljer Kip Thorne från dem andra är det faktum att han var med och producerade science fiction filmen Interstellar. När programvärden Zeinab Badawi frågade Mr. Thorne om science fiction måste bygga på fakta så svarade han att det nödvändigtvis inte behöver det och att hans kollega Lynda Obst brukar kalla det ”science faction” om det gör det. Detta höll publiken med om och skrattade lite lätt. För honom var det vackra med Interstellar att vetenskapen var inbäddad redan från början och i och med det kan det i själva verket väcka intresse för vetenskap!
En annan sak som fysikens pristagare tog upp var att deras forskning kan leda till att vi kan detektera gravitationsvågor från universums födelse, vilka kan ge oss nya vinklar samt bevis rörande kvantgravitationens lagar som styrde universums skapelse! Om 20-30 år kanske vi har svaren på hur universum skapades, vad som fanns innan och om det finns flera universum där ute. Det om något är hur häftigt som helst, tänk på allt som kommer följa upptäckten av gravitationsvågor, det är inte konstigt att alla pratar om en ny era inom fysiken.
Micheal Rosbash, nobelpristagre medicin, och Richard Thaler, nobelpristagare ekonomi, diskuterade även hur man lär ut matematik i skolan och kom överens om att det bästa sättet att lära ut sannolikhetsteori vore genom att låta barnen spela poker eller dylikt. Dock, självklart med syfte som hjälpmedel! Detta skrattade vi som publik lite åt, men personligen tyckte jag att dem två herrarna hade en bra poäng. Varför inte byta ut trigonometri till statistik som dem föreslog och se om det hjälper eleverna? Jag vet att jag hade svårt för sannolikhetslära i högstadiet och det har jag nog fortfarande om jag ska vara helt ärlig…
Vi fick även veta att pristagaren i litteratur, Kazuo Ishiguro, har gosedjur hemma som han och hans fru fortfarande leker med..! En väldigt rolig detalj som jag aldrig skulle ha kunnat gissa. Fortsättningsvis nämnde Mr. Ishiguro vikten av författares roll i vetenskaplig spridning. För honom är det lite av kulturarbetarnas jobb att förstå vad forskarna gör och presentera det genom deras verk. Tyvärr är det idag viktigare med ”klicks” på Facebook än sann fakta, och som Ishiguro ser det är en kris inom media. Det finns ingen ekonomiskt lönsam affärsmodell för att diskutera sådana problem eftersom vi drivs av det faktum att vi vill ha fler ”klicks”, vilket försvårar situationen ytterligare.
Zeinab Badawi rundade av diskussionen på ett fint sätt genom att fråga om Ishiguro kunde göra ett undantag för detta program, och han svarade med ett leende tillsammans med en nickning. Mitt intryck av Badawi är att hon var väldigt skicklig och speciellt underhållande att lyssna på. Hon verkade som en väldigt härlig person och hon frågade mig efteråt vad jag tyckte om programmet, varav mitt svar var ”It was amazing!”.
Att få vara med om en tv-inspelning och se bakom kulisserna var roligt i sig, även om nobelpristagarna var höjdpunkten. Innan inspelningen fick vi även chansen att mingla med alla som skulle sitta i publiken. Många intressanta samtal pågick och jag trivs verkligen där mellan studenter och doktorander.
Titta gärna på hela programmet genom denna länk, diskussionerna är väldigt spännande och likaså lärorika.