Den fantastiska helgen som nu varit har inte bara gett mig nya kunskaper utan också en chans att se genom ett väldigt häftigt teleskop! Redan vid uppbyggandet av teleskopet stod vi omkring det med förtjusning var av en del av oss var redo att hjälpa till, och när det stod där klart och fint laddades appen till den ner varifrån den kan styras, och där stod vi och nördade nästan ur! Ja, det var otroligt, men det skulle bli bättre. Mikael, vår vc (alltså vc och inte wc), ställde in teleskopet mot en skylt i slutet av den korridor vi stod i, och imponerade blev vi när vi kollade genom det för att se skylten, samt allt på den i detalj, och det var häftigt.

Efter att ha nördat klart kring det gick vi ut med teleskopet, vi hade nämligen tidigare noterat att det var alldeles stjärnklart, dock nu började moln visa sig. Mikael tog upp appen igen och ställde in den mot månen, och det första där ute att bli imponerad över var hur lite teleskopet kan röra sig, så pass att vi inte ens såg det eller hörde motorn låta. Men hur som helst ställde han in den på månen och det var fantastiskt hur klart man såg allt, varenda liten krater nästan i en väldigt fin skärpa! Första tanken som slog mig var naturligtvis att försöka fota det, men att göra det med en vanlig kamera är sällan lyckat och resultatet om det blir något är aldrig detsamma som för ögat. Dock, med väldigt stadiga händer, lyckades våra härmed strålande astrofotografer Hatai Engkvist och Sebastian Löf fota månen, och här är deras bilder:

Sebastians bild

Hatais bild

Sen tänkte vi kolla in lite galaxer och minns jag inte fel försökte sig Wictor Arthur och Marcus Wigren på att hitta m81, men då hade det blivit molnigare på himlen och ett moln kom i vägen. Attans! Men istället hittade de ett annat mål och siktade in teleskopet på polstjärnan, vilket ser ut som en enda stjärna för ögat, men med teleskopet kunde vi se det jag har för mig är Polaris B. Sorry, är urusel på stjärnor. Den var hur som helst mycket blek och blå, ett utmärkt syntest.

Mot slutet fick vi sedan syn på Jupiter som vi av någon underlig anledning inte lagt märke till, men den enda som han se den, och dess månar, var Mikael, sen försvann även den bakom molnen. Sen gick jag in för att gå och lägga mig och möttes av inget mindre en ett meddelande till Mikael, nämligen detta:

   TACK ALLIHOPA FÖR EN FANTASTISK KONGRESS!