Efter nästan en vecka på Rymdforskarskolan var det dags för vår sista dag på Chalmers, vilket naturligtvis innebar ett fullspäckat program med fyra föreläsningar från fyra olika föreläsare. Förmiddagens föredrag fokuserade på raketers historia och konstruktion, interstellär kemi, samt alla olika sätt vi kan engagera oss i Astronomisk Ungdom efter årets Rymdforskarskolas oundvikliga slut. Efter lunch fick vi höra mer om radioteleskop, som dem vi sett på Onsala, men denna gång handlade det om hur de är uppbyggda och vilka tekniker som används för att skapa de mikroskopiska byggdelarna. Det var väldigt spännande att höra hur de lyckas med något så invecklat, med tanke på att mottagarna är 2×2 µm och att de måste ha en felmarginal mindre än ±1 µm för att mottagarna över huvud taget ska fungera.

På eftermiddagen var det egentligen dags att bygga raketer, men tack vare eldningsförbudet blev det snabbt inställt. Vi sa därför hejdå till Chalmers och begav oss tillbaka till Hulebäcks gymnasium för en hemlig konstruktionstävling. Mitt lag, som var väldigt revanschsugna efter att ha legat sist i Rymdkapplöpningen hela veckan, gjorde oss redo att vinna. Det annonserades att vi, nu när vi inte kunde ägna oss åt uppskjutningen, skulle fokusera på landningen av rymdsonden istället. Vi tilldelades varsitt astroegg, lite tråd, tejp, två plastpåsar och en bakform av aluminium och gav oss i kast med att bygga en hållbar landningskonstruktion för att säkerställa äggets överlevnad vid nedslaget. Jag och Ida Neinhardt bestämde oss för en design bestående av två krockkuddar, men på grund av några konstruktionsmissar fick inte vårt ägg den fina stötdämpade landningen vi önskat, utan krossades totalt mot marken. Som tur var för oss lyckades inget annat lag rädda sina ägg heller, så vi kom i alla fall inte sist!

Efter middagen samlades vi alla i ett tomt klassrum för att titta på The Last Lecture, en föreläsning given av Randy Pausch några månader innan han dog i cancer. Det var otroligt berörande att höra honom prata om hur han hade gjort för att uppnå sina barndomsdrömmar och hur han uppmuntrade publiken till att göra likadant. För alla som inte har sett den rekommenderar jag den verkligen! Jag och de andra i min handledargrupp blev så inspirerade att vi pratade om våra drömmar och mål långt in på vår bedcheck.

Man skulle ju kunna tro att vi tröttnat på föreläsningar vid det här laget, men icke då. Vi lyckades övertala Mikael Ingemyr att hålla nattföreläsning om allt vi ville veta men inte hunnit gå igenom under veckan. Efter bedcheck, vilken vi lyckades hålla till en för oss onormalt kort (en och en halv timme) satte vi oss alltså iklädda pyjamas och med täcke i handen i ett klassrum för att lära oss om den speciella och den allmänna relativitetsteorin, konspirationsteorier inom astronomi, spekulativ fysik och vad militären håller på med ute i rymden (läs: spionage och rymdflottor). Vi höll på till 3 på natten och det blev stundtals en aning flummigt, men våra flummiga frågor gjorde det nog bara ännu mer spännande.

Sedan släpade vi oss i säng, tacksamma över den kommande sovmorgonen och exalterade över morgondagens uppskjutning av Parker Solar Probe och det stundande besöket på Universeum.

/Miranda Jäderling