I slutet av mars gick den andra upplagan av Marsresan av stapeln. Denna gång styrdes resan mot nya, gamla samt väldigt gamla professionella observatorier i trakten kring Uppsala och Stockholm. Här följer projektledare Scotts skildring av resan.
Klockan 11:30, lördag 30 mars, samlades ett gäng rymdintresserade ungdomar vid centralen i Uppsala med höga förväntningar på andra upplagan av AU:s berömda Marsresa.
Resans första stopp var vid Celsiushuset mitt i centrala Uppsala, där Mikael Ingemyr berättade för alla om Anders Celsius, mannen som köpte Celsiushuset och byggde Sveriges första professionella observatorium i huset. Kupolen på husets ovansida finns tyvärr inte kvar längre.
Efter en trevlig våffelbuffé vid Östgöta nation var det sedan dags för en visning av Gamla observatoriet i Observatorieparken, Uppsala. Lars Hermansson från Uppsala amatörastronomer var guide för gruppen och visade oss runt i den stora kupolen på taket samt berättade hur det stora refraktorteleskopet förr i tiden användes dagligen av Sveriges främsta astronomer. I en annan kupol i observatorieparken kollade vi på ett teleskop som köptes in för att observera solförmörkelsen 1914.
Näst på tur var Westerlundteleskopet, som finns på taket på Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet. Där var det guidning av doktoranden Anton Vikaeus som visade oss både det moderna kontrollrummet samt teleskopet, som idag används främst av blivande astronomer.
Efter besöket åkte gruppen till Bro för dagens sista visning. På vägen blev det en obligatorisk fikapaus i Sigtuna på Tant Bruns kaffestuga i ett gammalt hus från 1600-talet. Eric Stempels, astronom vid Uppsala universitet, var guide för dagens häftigaste visning. Vid Kvistabergs observatorium fick vi se Sveriges största reflektorteleskop, med en primärspegel med diameter på 135cm. Stempels berättade mycket historia om området, hur observatoriet byggdes av privatastronomen Nils Tamm (som sedan skänkte observatoriet till Uppsala universitet), samt hur astronomer genom decennierna har använt observatoriet för att bedriva forskning. Även på plats, bakom den stora kupolen, fanns Tamms äldre och mindre observatorium, där hans egen aska nu förvaras i fundamentet under teleskopet.
Sist på lördagens schema var att åka vidare ner till Stockholm, checka in på hotellet i Älvsjö där vi skulle sova, och avsluta resans första händelserika dag med god mat och samtal om dagens visningar på en italiensk restaurang mittemot hotellet.
Söndagen 31/3 började tidigt. Frukost 07:30, sedan dagens första visning vid Saltsjöbadens observatorium. Uno Wänn var vår guide och han oss inte färre än fem teleskop av olika storlekar och sorter. Visningen började med Saltsjöbadens största refraktorteleskop, det i den enorma kupolen på taket, och det var verkligen höjdpunkten! Strax efter besökte vi tillsammans med Uno tre andra kupoler med bland annat en 1.2-meters spegelteleskop och ett mindre refraktorteleskop som användes till fotografering.
Efter den intressanta visningen i Saltsjöbaden var det dags för en kortare biltur genom centrala Stockholm för lunch vid en korvkiosk, och sedan var det hög tid för dagens andra besök, nämligen vid AlbaNova och Vetenskapens Hus.
Besöket vid AlbaNovas observatorium, Sveriges största teleskop i bruk, leddes av Simon Eriksson. Uppe på taket på AlbaNova kollade vi på ett reflektorteleskop men även på ett flertal radioteleskop! För att skydda oss från kylan gick vi in till Vetenskapens hus för ett kort besök hos en fungerande mini-kopia av Sveriges solteleskop på La Palma och för en presentation av olika sorters teleskop som används i rymden istället snarare än på marken.
Marsresan avslutades på eftermiddagen 31/3 då gruppen gjorde ett besök hos Stockholms gamla observatorium, där Mikael Ingemyr berättade om hur och Sveriges tid bestämdes därifrån förr, samt hur observatoriet var föregångare till Saltsjöbadens och AlbaNovas!
/Scott
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
