Fråga: Hur följer man upp en resa till USA och solförmörkelsen 2017, samt en resa till La Palma och dess imponerande samling stora teleskop 2018? Svar: CERN.
Minsann, Astronomisk Ungdoms rymdresa 2019 tog totalt med sig 24 svenska rymdentusiaster till världens centrum för partikelfysik. Utöver ett par dagar på CERN besöktes även FNs Europasäte Palais des Nations, och sista kvällen bjöd även på Europas största fyrverkerishow. Mer om detta och mycket mer följer nedan i projektgruppens reseberättelse.
Efter en hel dags förberedelser i Genève vaknar årets tre reseledare med tuppen på onsdagsmorgonen – idag anländer 21 rymdfantaster från hela Sverige! Den tidigaste ankomsten möts upp på flygplatsen redan klockan 10:05, och den sista anländer inte förrän 20:00 samma dag. Oundvikligt delades onsdagen in i tre separata scheman för tre olika grupper (lunchgrupp, eftermiddagsgrupp och kvällsgrupp). Lunchgruppen anländer till hotellet med sin reseledare, lämnar av sin packning, och beger sig mot Genève i sökandet efter en första måltid tillsammans. Andra (eftermiddags-)gruppen anländer strax därefter till hotellet och väntar in den första gruppen för en liten introduktion. Den tredje och sista gruppen anländer till hotellet med sin ledare strax efter 22:00 och kastar i sig middagen innan dygnet slår över. Samtliga rymdresenärer är nu samlade, och efter en kort introduktion uppmanas alla att göra sig i ordning för läggdags – imorgon väntar 20 000+ steg.
Torsdagens första intryck är solljuset som skiner in genom hotellrummens fönster. Här behövs ingen mobilapplikation för att inse att denna blir kortbyxornas dag. I hotellets färgglada matsal delar rymdgruppen en frukost innan vi samlas upp för att promenera till busshållplatsen fem minuter bort. Några buss- och spårvagnsbyten senare anländer vi till ett torg dekorerat med oscillerande fontäner och en tolv meter hög trebent stol. Bakom stolen står en del av Palais des Nations, FNs europeiska högkvarter, prydligt utsmyckat med samtliga nationers flaggor. En halvtimme av skratt, poserande, och mängder av fotografier förflyter innan vi beger oss mot FN:s ingång för besökare. Promenaden skämmer bort oss med underbara parker, byggnader och arkitektur – ett smakprov av vad som komma skall. Likt de säkerhetskontroller alla gått igenom på flygplatsen dagen innan måste deltagarna passera en metalldetektor innan vi får inträde till FN:s Europasäte. En introduktion om de strikta regler om fotografering och gruppdynamik följs av en kvart i FN-shoppen innan vår guide kallar till samling och ger oss en otrolig rundtur i Palais des Nations. Vi besöker de gigantiska hallarna, de ”mindre” mötesrummen (alla tillräckligt stora för att rymma ett större hus), rummet för mänskliga rättigheter (på grund av ett pågående möte mellan flera nationer fick inga bilder tas, men vi uppmanar starkt att göra en snabb Googlesökning och se lite bilder – rummet täcks av ett av de mest unika taken i världen, tack vare konstnären Miquel Barcelo) och såklart ”The Assembly Hall”, vars storlek i sig gjorde inträdeskostnaden värd det. Rummet används till större konferenser varje år (ex. World Health Assembly) och har en kapacitet för 2000+ personer (!).
Inspirerade, taggade, och framför allt hungriga delades resenärerna upp i grupper om sju för att spendera eftermiddagen tillsammans i mindre sällskap. Naturligtvis skulle grupperna tävla mot varandra! Med nyligen fyllda magar tilldelades grupperna ett häfte med instruktioner som skulle leda dem till startpunkten, en bro från vilken årets Tourist Hunt – en skattjakt omgjord i syfte att visa deltagarna allt som Genève har att erbjuda – utgick. Flaggstänger skulle räknas, historia bakom gatunamn framtas, och statyer identifieras. Typiskt för Astronomisk Ungdoms verksamheter är att gruppkemin alltid överraskar positivt, och det här var inget undantag. Med tydliga instruktioner som stöd tog grupperna chansen att expandera sin upplevelse av Genève. Vissa spelade gatuschack, andra besteg torn, och alla fångade minnena i magnifika bilder. Efter en gemensam middag började kvällen sakta dra sitt täcke över dagen och grupperna samlades på hotellet för att dela dagens berättelser. Ett lugnt och välbehövt avslut, ty stegräknarna närmade sig 30 000.
Alarmklockorna ringer aningen senare under fredagen – vi har funnit den optimala tiden för frukost. Gemensamt beger sig grupperna till busshållplatsen som efter bara en hållplats har tagit oss till platsen vi ska spendera dagen på: CERN. Kollektivtrafiken tar oss alltid förbi CERN:s huvudentré när vi pendlar mellan det franska hotellet och det schweiziska Genève, så en del lyckliga rymdresenärer har redan haft turen att hinna med ett snabbt besök till den gyllenbruna, numera ikoniska, Globe of Science and Innovation. Likt gårdagens promenad till FN skulle även denna glob te sig ynklig i skuggan av vad som komma skulle – en heldag på CERN.
I väntan på vår guide blir vi tilldelade varsin individuell besöksbricka och får tiden att, som de sanna beundrarna vi är, rensa CERN-shoppens utbud. Vår guide möter upp oss strax efter 9:00 och ger oss en introducerande föreläsning om CERN (från politisk historia till framtidens forskning). Många nya funderingar och frågor dyker upp, men inte alla hinner få ett svar innan vi kliver på vår buss som ska ta oss runt CERN denna förmiddag. Första stoppet är SM18 – en världsledande anläggning för test av supraledande magneter (ofta nedkylda till 1.9 kelvin) och andra instrument. I två separata grupper om tolv personer får vi en detaljerad beskrivning, ur både en fysikers och ingenjörs perspektiv, om hur LHC (Large Hadron Collider) – världens största maskin – accelererar partiklar till energier som tar oss närmare och närmare universums begynnelse och de fundamentala regler som så elegant kan sammanfattas i standardmodellen. Mönstret bryts inte och många frågor tas hand om påväg till nästa anläggning – AMS (Alpha Magnetic Spectrometer). Experimentet, som för närvarande är fastmonterad på den internationella rymdstationen ISS drygt 400 km ovanför jorden, kan vi inte se med våra egna ögon, utan vi får nöja oss med kontrollrummet och en mindre modell. Nu får fler frågor äntligen besvaras, och mycket av diskussionerna handlar om hur AMS framtid ser ut: ”kommer den att upptäcka mörk materia?” ”Hur reagerar elektroniken med kosmisk strålning?” ”Hur behandlas datan?” ”Vad är kostnaden för projektet?”.
Efter ett par obligatoriska gruppbilder körs vi till receptionen där vi strax skall mötas upp av vår första privata guide – Phil Rubin. Tillsammans med sin fru tar Rubin oss på en kort promenad genom CERN till LEIR (Low Energy Ion Ring) – en accelerator ovanför marken vars syfte är att förse LHC med paketerade knippor av joner för kollisioner vid ALICE (som tillsammans med ATLAS, CMS, och LHCb är en av de fyra största experimenten vid LHC). Acceleratorn etablerades redan 1996 och hade en uppgradering 2003 innan den för första gången pumpade in blyjoner i LHC 2010. Detta och mycket mer om forskningen och ingenjörernas bedrifter berättade Rubin om, varpå han bombarderades med frågor om hans arbete och om CERN hela vägen tillbaka till restaurangen, där vi äntligen fick mätta våra magar på nytt. Att maten på en plats som CERN, med världsledande maskineri och forskning, ska vara en höjdpunkt är otippat för den oinvigde. Men visst var det en topp till för denna dagen! Efter en god lunch går vi tillbaka till receptionen och möts upp av vår S’Cool Lab-lärare. Vi leds till laborationssalen och efter en kort introduktion påbörjar 6 grupper konstruktionen av varsin Wilsonkammare – ett instrument som utnyttjar övermättad vattenånga för att observera spår av joniserande strålning. Under timmen i labbet observerade samtliga grupper kosmiska partiklar så som myoner, och kunde även detektera spår av alfa- och beta-partiklar. Många egna hypoteser om hur kammaren fungerar kom fram innan vi avslutade med en gemensam genomgång om exakt vad det var vi såg och varför. Med en timme kvar innan restaurangen börjar servera middag samlas vi i den stora matsalen och paxar några bord. Ett gäng lånar rack och en boll och underhåller sig vid ett av salens pingisbord. I fotspåren av berömda fysiker så som Werner Heisenberg och Niels Bohr turas nästan ett dussin astronomiska ungdomar om att spela mot varandra i en turnering som bjuder på överraskningar, känslor, och mycket skratt. Middagen avnjuts strax därpå och därefter tar vi oss mot hotellet. Rymdresenärerna får en timme fri tid innan de tre ”skattjakts”-grupperna från gårdagen samlas i olika rum för lite kvällsaktiviteter. Rummen bjuder på mäktiga kahoots, häftiga föreläsningar och intressanta diskussioner. Efter att samtliga grupper varit i alla tre rum avslutas dagen och blickarna vänds mot morgondagens bravader.
Trots att vårt nästa CERN-besök var schemalagt först 10:00 lämnade vi hotellet samma tid som tidigare. Vi hade drygt en timme mellan oss och vårt nästa besöksmål, vilket både inkluderar kollektivtrafik och hälsosamma promenader. 300 meter från målet identifieras McDonalds och lite andra lokala bagerier. Tillfället tas i akt och en andra frukost konsumeras innan vi anländer till LHCb – resans i särklass häftigaste CERN-besök. Efter oturliga komplikationer med den privata guiden möter en ersättare upp oss vid 11:30 utanför grindarna. Tjugofyra hjälmar och tolv besöksnycklar rikare går första gruppen in i hissen som tar oss 103.4 m under jorden. Strax innan huvudattraktionen passerar vi DELPHI, en av de fyra största experimenten vid LHC:s företrädare LEP (Large Electron-Positron Collider) som fram till år 2000 ockuperade samma 27 km långa tunnel som LHC. Trots de högljudda fläktarna var uppmärksamheten låst vid vår guide som beskrev vad vi såg på en nivå som bjöd in och samtidigt utmanade oss alla. Snart fick dock rymdresenärerna se att det bästa sparades till sist, ty LHCb var nästa stopp. Vi gick in till huvudkammaren och kunde där se den stora LHCb-loggan. Efter att ha stigit några meter längre in kunde vi äntligen se vad som fanns bakom kulisserna – ett tjugo meter långt och tio meter högt experiment utan dess like! För många blev detta resans höjdpunkt, och att lämna LHCb-kammaren var kanske den största utmaningen hittills. Men andra halvan av gruppen skulle också få hinna ta del av detektorn, så upp till marknivå for vi! Väl uppe överlämnar vi våra besöksnycklar till grupp nummer två och besöker den utställning om LHCb som finns på markplan. Den kommande timmen går fort och andra gruppen återvänder lika exalterade som vi. Vi får även en halvtimmes guide av kontrollrummet innan vi lämnar platsen för att äta en sen lunch. Vi delar upp oss efter preferenser i en McDonalds-grupp och en thai-grupp, och beger oss sedan tillbaka till hotellet.
Hemma får vi lite tid att vila, och samtliga deltagare får välja om de vill in till Genève eller om de hellre stannar kvar på hotellet. I mindre grupper spenderar vi kvällen som vi önskar, men många bestämmer sig för att ta sig till Genève i tid till Europas största fyrverkerishow! Vägarna är avstängda, och trots våra mindre grupper blir dagens andra stora utmaning att hålla ihop i den otroliga folkmassa som samlats på Genèves gator. Fyrverkerierna har börjat, musiken spelar högt, och så småningom får gänget en hyfsad utsikt. Allt från Bon Jovi och Queen till lokala artister spelas på gigantiska högtalare nära Jet d’Eau i en symfoni med raketerna. Det ofantligt stora antalet fyrverkerier överröstar musiken vid ett flertal tillfällen, men nära slutet tystnar fyrverkerierna för en stund när Ramin Djawadis Game of Thrones Theme börjar spelas, och rymdgänget, tillsammans med de övriga 400 000 personerna runt sjön, brister ut i glädjerop! Lördag övergår i söndag och kollektivtrafiken tar oss inte längre hela vägen till hotellet. Istället tar vi en två timmars gemensam promenad, berikad av skämt, historier och såklart allsång! Trötta anländer vi till hotellet och går till sängs en efter en. Stegräknarna är mättade.
En biblisk söndagsmorgon – inga bestämda alarmklockor. Inga bestämda aktiviteter. Detta är varje deltagares egen dag innan hemfärd. Somliga väljer att stanna på hotellet, andra att besöka Genèves rika utbud av museum, akvarium och utställningar, och ett hurtigt gäng väljer att bestiga ett litet berg, 1 666 m.ö.h. med en utsikt över hela Genèvesjön och Mt. Blancs topp. Resan avslutas 17:00 vid hotellets reception, och deltagarna utväxlar ett hjärtligt farväl, även om de flesta verkar känna på sig att detta inte är sista gången de kommer ses.
Från projektgruppen:
Att organisera Astronomisk Ungdoms rymdresa 2019 har varit ett av de mest lärorika och utmanande projekten vi tagit oss an. Trots all tid vi lagt ner på resan under de fyra senaste månaderna skulle resan inte kunnat bli lika bra utan bidragen från ett visst antal personer. Med det vill vi säga ett speciellt tack till Phil Rubin, Lennart Jirden och Daniel Hynds. Slutligen vill vi också tacka samtliga 21 rymdresenärer. Utan er hade det inte blivit någon resa. Ni bevisade gång på gång varför Astronomisk Ungdom är Sveriges bästa förbund!
Tack önskar,
Leo Samuelsson, Simon Thor & Gabriel Delerin
