Direkt när vi anlände till Esrange begav vi oss till ballongplan. Morgonen började med ett möte med hela Launch Team för att säkerhetsställa att alla involverade var redo för att starta uppsändningsprocessen. När mötet var klart gjorde vi en snabb dubbelcheck av experimentet (för att se så allt funkade) och utförde gasberäkningarna med de rådande värdena för temperatur och tryck.
Därefter var vi redo att ta ut utrustningen utomhus. Som ni ser på bilden läggs ballongen ut rakt på en skyddsmatta med komponenterna i ordningen som de ska flyga. Ettan på bilden är fallskärmen som utvecklas när ballongen klipps av och experimentet får falla fritt. Näst på bilden är något som kallas E-tag, med en grå GPS ovanpå som kallas för Globalstar. Det E-taggen gör är att mäta altituden och positionen direkt till kontrollrummet mha en antenn som är riktad mot den. Nummer 3 på bilden är inget mindre än vårt egna experiment!
Därefter fylldes ballongen med helium enligt våra beräkningar. Vi hade som sagt tidigare utför två beräkningar som båda baserade sig på ballongens lyftkraft. Den första beräkningen var gasberäkningen (se Dag 3). En person stod alltså och höll koll på gasbehållaren under uppfyllningen så att ballongen fylldes med lika mycket gas som vi hade beräknat. I den andra beräkningen kollade vi på vilken vikt som hänger i ballongen vid jämvikt, när den har så pass mycket gas som krävs för att ge vårt experiment en vertikal hastighet mellan 3-4 m/s. Anledningen till att man gör båda beräkningarna är för att minska risken för fel, om behållaren lyfter när gasmätaren visar rätt tryck så kan man vara säker på att det är rätt mängd helium i ballongen.
Efter ballongen var fylld förflyttade vi oss till vårt experiment. Batteriet kopplades till kretsen för att starta mätningen och sedan tejpade vi fast locket på frigolitlådan. När detta var klart skulle vi ge klartecken via en komradio som vi fått tidigare på dagen. Då fick vi säga: “Science to Operations. Science is ready for launch.”
Sist fick Victoria ta tag i ballongen, och Clara fick hålla i lådan. Det var även ytterligare en person som fick hålla fast i E-tagen. Därefter fick vi instruktioner om hur vi skulle ställa oss i förhållande till vinden för att få smidigast möjliga uppsändning. Victoria skulle släppa ballongen och sedan skulle de andra komponenterna lyfta efter. Det gick förvånansvärt snabbt och uppsändningen var smidig. Efter en framgångsrik launch skulle vi alla skaka hand och gratulera varandra, och efter vi packat ihop uppställningen bjöds det på tårta.
Eftersom vi hade satt både E-tag och en Globalstar på vår last kunde vi spåra flygningen. Detta gjorde vi från operationsrummet, där de hade datorer som visade bl.a. den simulerade banan (brun) och hur ballongen faktiskt flög (rosa). Den röda punkten framför den rosa visar även den ungefärliga platsen lasten hade landat på om den klipptes av i det ögonblicket. Vår ballong följde förutsägelserna väldigt bra, och vi lyckades klippa den så att nedslagsplatsen befann sig innanför Sveriges gränser vilket krävdes för en lyckad recovery. E-tagen slutade skicka data när experimentet hade 6 km kvar att falla, men globalstaren gav oss en väldigt exakt position för experimentet, även om den skickade ut koordinater mindre frekvent.
I slutändan kom vårt experiment upp på 16 kilometers höjd, och flög i 74 minuter innan ballongen klipptes av. På bilden nedan ser ni Victoria som stolt pekar på skärmen som medger resten av Esrange att vår uppsändning är utförd. Det enda som återstod nu var att vår recovery guide skulle hitta den landade lasten.
Eftersom vår uppsändning gick lite snabbare än planerat hade vi även tid att lyssna på en del av en paneldebatt innan lunch, och efter lunch fick vi en noggrann genomgång hur man läser av datan som vi får från E-tagen. Filerna skickades även till oss så att vi senare ska kunna analysera dem i samband med våra värden från magnetometern.
Dock var dagen inte helt problemfri. Några timmar efter uppsändningen meddelade vår guide att han inte kunde komma åt vårt experiment och var tvungen att återvända. Lasten hade landat på en myr, men vägen han hade tagit dit var för trång så han kunde inte igenom med sin skoter. Tråkiga nyheter, men han skulle göra ett försök till imorgon. Planen blev att han skulle kolla på lite fler kartor och se om det fanns en bättre väg till lasten.
Idag tog vi inte personalbussen hem från Esrange kl.16. Vi hade fått höra att det fanns möjlighet för att raketen Spider 2 skulle skjutas upp, och bestämde oss därför för att stanna kvar på kvällen. Väntetiden var lång, men vi fyllde den med kortspel, och vi kanske såg svagt norrsken (eller så var det bara önsketänk).
Nedräkningstiden var enligt schemat 4,5 h exklusive pauser, så kallade ‘holds’. Man har holds i processen av uppsändningar för att förhållandena ska bli optimala, för oss innebar det att det skulle vara norrsken på en viss plats och tillräckligt starkt. Esrange har försökt att få upp raketen flera gånger tidigare, men det har inte varit rätt förutsättningar. Men idag hade vi otroligt mycket tur och strax efter 12 sköts raketen iväg!!
Detta betydde dock att vi inte var hemma före 2, då vi gick och lade oss direkt. Taggade på en ny dag där vi tar Kiruna med storm.
(Bild tagen av Marcus Lindh från SSC och visar när Spider 2 sköts upp)