20-22 januari var det världspremiär för Christer Fuglesang-dagarna, en helgkonferens för fysik-, teknik- och rymdintresserade högstadieelever. Om du vill höra om konferensen från en handledares perspektiv har du hamnat rätt!
Christer Fuglesang är Sveriges första och hittills enda astronaut (om man inte räknar med Jessica Meir såklart) och en av Sveriges största stoltheter. Mannen som varit uppe i det blå, inte bara en gång utan två. Han man hörde om som liten och sa “när jag blir stor så vill jag bli som honom”. Vad passar då bättre än att uppkalla en helgkonferens efter honom?
Det snöade ute när 18 nervösa högstadieelever samlades på Albanova, en av KTH:s byggnader, i Stockholm. Det är torsdag eftermiddag och stämningen mellan oss handledare är en blandning av allt möjligt, exalterade, nervösa och mest av allt, förväntansfulla. Efter flera namnrundor och småpratande så började vi konferensen med helgens höjdpunkt, Christer Fuglesang! För vem har tid att vänta på någonting gott när man kan ta det först?
Christer pratade om sitt livs historia, men främst om hans väg till att bli astronaut och livet på ISS, men även hur framtiden i rymdfart kan komma att se ut.
För att börja mjukt så var Christer även dagens enda föreläsning, om man inte räknar med förbundsordförande Gabriels introföreläsning såklart. Men innan det var dags för den så var det såklart middag och på dagens meny stod det pizza, mums!
Vi avslutade dagen med några tävlingar, bland annat i flygplanskonstruktion, innan vi åkte till vandrarhemmet för bedchecks och lite sömn, så mycket sömn man nu kan få efter en sån här dag, och med en aningens för högljudda handledare utanför.
Fredagen började en aningens för tidigt för våran smak, när alarmet i mitt rum ringde gick det en enda stor suck genom rummet. Vi piggnade dock till snabbt och snart så satt hela gänget ute och åt en väldigt god frukost innan vi gav oss av till Albanova igen för en ny händelsefylld dag.
Visste ni att rymd och science fiction-filmer är ett sätt att “förvarna” samhället på vad som händer och kommer hända i rymdindustrin? Det fick vi lära oss på första föreläsningen då Sabine Höhler pratade om just science fiction, rymden ur ett lite annat perspektiv.
På tal om science fiction så fick deltagarna även ta del av en labb om robotar där de fick testa blockprogrammering. Det roligaste kan nog ha varit att gå runt i salen och se ansikten lysa upp när de fick sina kommandon att funka så som de ville. Nu var det dags att vandra vidare, trodde vi, och när vi började ta på oss ytterkläder hade Mikael förberett en överraskning. Han hade trollat fram flytande kväve, ballonger och eleverna fick bevittna både flytande syre och känna på flytande kväve, riktigt coolt!
Den här gången så var det faktiskt dags att gå, så vi lämnade lokalerna på Vetenskapens hus och rörde oss mot Fågelängen inne på Albanova där vi fick en grym lunch. Sedan stod fler föreläsningar på schemat, nämligen Linda Eliasson om kosmisk strålning och Moa Skan om solen och hennes observationer och forskning kring solen.
Nu kanske ni trodde att föreläsningarna för dagen var slut, men det var inte riktigt fallet. Kvar på schemat stod nämligen en föreläsning av Mikael Ingemyr, om observationer av exoplaneter och även om hans gymnasiearbete som handlade om just det. Nu däremot så hade vi tid för fler roliga sociala aktiviteter, så medan halva gruppen spelade mafia-leken så körde den andra gruppen en lek, Psykologen, och för en gångs skull så var det deras tur att få se oss handledare förvirrade.
Allt eftersom att det mörknade ute så fortsatte deltagarna att lära känna varandra mer och mer, och vad kan då vara bättre än en finmiddag? Vi klädde oss i våra högtidligaste kläder och samlades i en liten matsal prydd med porträtt av fysiker för att äta en fantastisk tre-rätters-middag med grymt umgänge, och stämningen under hela kvällen var underbar! Efteråt rörde vi oss hem tillbaka till vandrarhemmet och när bedchecks och allting annat var slut så satt i stort sett alla eleverna och spelade kortspel tillsammans. Det var så kul att se att de alla blivit så bra vänner på så kort tid, och det var nästan så att vi fick be dem att gå att lägga sig så att de skulle orka med den sista dagen.
Den sista dagen började precis som dagen innan, med frukost på vandrarhemmet innan det var dags att packa ihop allting och röra sig mot Albanova, vi hade sett vandrarhemmet för sista gången. På schemat stod två föreläsningar och en laboration. Först ut var Oscar Larsson som pratade om kosmisk strålning innan Mikael skulle hålla i en labb om myoner, som resulterade i en grupp förvirrade men exalterade elever som inte helt förstod matten bakom det hela, men som aldrig heller någonsin varit så motiverade till att lära sig. Tillslut stod tre stycken av oss samtidigt och försökte förklara gymnasiematten, jag vet inte om vi fick fram budskapet helt, men roligt hade de åtminstone! Fuglesang-dagarna började nu lida mot sitt slut, efter lunch (mums, wraps!) så hade vi helt plötsligt bara en föreläsning kvar. Sist men inte minst var det Louise Fischers tur, och den här gången så fick vi höra om rymdfysik och hur det är att plugga på KTH, riktigt intressant!
Nu var det snart dags för att åka hem, och efter utdelning av diplom (och bilder med diplom såklart) så var det dags att säga hejdå, innan de försvann, en efter en, och kvar satt vi, glada över att allt gått så bra och hoppandes att de skulle hålla kontakten efteråt, för den här helgen hade trots allt varit fantastisk och one of a kind.
På återseende!
/Amanda-linn Bodin