Rymdresor är svårt. Det finns så mycket som kan gå fel. Ta till exempel James Webb-teleskopet. Där finns det över 300 kritiska moment varav exakt 0 får gå fel för att vi ska få någon utdelning för de 90 miljarder kronor som investerats. Vi ska få upp 6,2 ton från Jorden, göra baklängesorigami i rymden och hålla kamerans temperatur på behagliga 7 Kelvin. Men än så länge verkar ändå allt ha gått rätt så bra.
Själv har jag också försökt mig på en liten rymdresa med min kära far som pilot, fast vi stannade kvar på marken. Och det var tur det, för av de tio moment vi utförde gick tre fel. Eftersom våra moment inte var speciellt kritiska kunde vi trots våra missöden fortsätta vår resa ut i solsystemet – och till skillnad från miljardprojekt som Voyager kom vi till och med hem igen.
Solen. Jag har inte så mycket att säga om den. Globen är stor. Solen är tjugo miljoner gånger större. (Eller åtta biljarder gånger större om det är volym vi räknar.)
Merkurius. Uppskjutet hade gått bra, men som så ofta kom första problemet direkt när vi börjat andas ut. Jag hade ju då inte gjort riktigt lika grundlig efterforskning som teamet kring JWST, vilket vi nu fick sota för genom att komma till Merkurius en timme innan Stockholms Stadsmuseum öppnade. Eftersom bilen stod i ett parkeringsgarage för 80 kronor i timmen, och eftersom vi inte hade 90 miljarder i reskassa, fick vi fortsätta vår resa efter att bara ha sett den på avstånd. Staketet var kanske 20 meter ifrån planeten. Eller 400 miljoner meter dårå.
Venus. Några minuters tunnelbana och långt fler minuters letande senare anlände vi till Venus utanför Vetenskapens Hus. Här presenterar jag vår stora upptäckt: vi har funnit liv på Venus.
Jorden. Fram tills nu hade vi varit ganska ensamma på vårt äventyr men här på Naturhistoriska Riksmuseet kryllade det av människor. Vi lyckades ta oss fram både till Jorden och dess måne men lämnade dem snart för att fortsätta vår färd mot Jorden 2.0.
Mars. Vi befinner oss i Mörby Centrum. Frågan är om det vi ser i bakgrunden är tecken på liv eller någon enklare kemisk process.
Jupiter. Nu började avstånden bli längre så vi bytte tunnelbanan mot vår uppgraderade farkost bilen och satte av på den intragalaktiska motorvägen mot Arlanda. Vid Jupiter var det inte möjligt att docka vår farkost längre än några minuter, varpå besöket fick bli tämligen kort.
Saturnus. Vi lyckades inte hitta Saturnus. Den fanns inte vid Celsiushuset, som vetenskaplig koncensus hävdar. Eftersom viss litteratur framför att dess egentliga position är vid Ångströmslaboratoriet begav vi oss dit, men inte heller där gick planeten att finna. Vi hittade dock en tredimensionell fraktal med fem iterationer som tröstpris. Och Foucaults pendel. Den introducerades 1851 och bevisade att Jorden roterar kring sin egen axel. Vi hittade också en rebellisk liten buske som inte alls har med rymden att göra men som var rolig.
Uranus. Sedan bar det av till Lövstabruk. Där finns ett café, en restaurang, en herrgård och Uranus. Rotationsaxelns lutning på 97,77 grader känns helt lagom.
Det första vi såg i Söderhamn var den här välkomnande skylten:
Neptunus. Vi bestämde oss för att stanna över natten eftersom det sades att Neptunus skulle vara vackert upplyst efter solnedgången. Så vi utforskade staden, åt middag och somnade nästan på hotellrummet innan vi tog oss samman och påminde varandra om att vi faktiskt var upptäcktsresande och tog oss ut igen. En lång vandring på säkert två hundra meter förde oss till planeten… som var inhägnad av två lager byggstängsel. Vi lyckades inte ta oss hela vägen – vilket läsaren gärna får ta som en utmaning – men vi hade fortfarande ett stopp kvar.
Pluto. Nej, det är inte en planet (för tillfället). Men det är inte solen heller. Och Pluto är cool. Och bara 50 minuter från Neptunus. Dessutom var det den perfekta räddningen av vår resa som annars skulle fått ett något antiklimaktiskt avslut. Så det bar av mot Delsbo där Pluto och dess måne Charon inne i sina pelare var de enligt mig vackraste himlakropparna på resan.
Efter en sista blick ut mot djupare och tommare rymder vände vi tillbaka och påbörjade vår återfärd. Vi återvände, som så många rymdfarare innan oss, med ny visdom och nya perspektiv: solsystemet är stort.
Ida Grimheden