Under det gångna året har Rymdstyrelsen drivit ett initiativ med målsättningen att stärka svensk rymdverksamhet. De har samarbetat med akademi, industri och försvar och bjudit in för externa aktörer att komma med förslag på idéer, projekt och program som kan bidra till att skapa nytta för samhället. Under ett heldagsseminarium 22 augusti bjöds en mängd aktörer in för att lyssna till och diskutera några av de förslag som kommit in och ta del av initiativets vision för framstående, hållbar svensk rymdverksamhet.
Christer Fuglesang inledde dagen med att ge sitt perspektiv på rymdverksamheten i Sverige. Han lyfte bland annat fram hur Esrange kan utvecklas och vilken roll den har idag. Första temat var Hållbart tillträde till rymden och vi fick höra representanter från SSC delge sina idéer på hur man kan arbeta mer hållbart. Ett exempel var att utveckla återanvändningsbara sondraketer. De sondraketer Blue origin idag erbjuder har för lite tid i mikrogravitation för att passa de tjänster Esrange erbjuder. Karin Holmqvist från SSC redogör för hur en sådan raket kan tas fram inom 10 år om man samarbetar med andra aktörer. Beroende på om man utvecklar eller anpassar en raket kan det kosta 40-75 miljoner kr och ta 3-4 år och så småningom även ha återanvändningsbara bärraketer. Finansieringen av detta löses inte genom att öka rymdstyrelsens budget, utan det är att få till en samordning mellan företag, akademi och försvar, berättar Karin.
Jens Fridh och Jules Heldens från KTH berättade sedan om hur maskininlärning kan användas för att bättre diagnostisera och underhålla återanvändningsbara uppskjutningsfarkoster. Med återanvändningsbara raketer ökar kostnader för utveckling, underhåll och inspektioner, medan kostnaden per flygning sjunker med 30-60%. En optimering av återhämtning och underhåll skulle öka värdet och öka pålitligheten. Med olika sensorer kan man identifiera felande länkar och längre fram kunna arbeta mer preventivt och till och med förutspående. Att kunna sätta sensorer på sondraketer skulle ge stora mängder testdata då det sker mer än 100 uppskjutningar per år.
Nästa tema var säkerhet i rymden och inleddes med ett tal av Överste Lars Jäderblom som arbetar som senior rådgivare på Flygvapnets nya rymdavdelning. Han beskriver hur oreglerad rymden är jämfört med t.ex. luftrummet. Skulle ett stridsflyg lägga sig nära ett svenskt spaningsplan och visa ett aggressivt beteende, likt händelsen 2019, kan Sverige kalla det “oacceptabelt, provocerande, olämpligt”. Skulle däremot en rysk satellit börja skugga en amerikansk spaningssatellit, kan man inte ta till hårdare ord än “unusual, disturbing och concerning”, vilket vi fick höra i början av augusti i år. Behovet av en satsning på rymdförsvar motiveras av att nationer med andra intressen än Sverige har visat förmåga att kunna störa radiolänkar, blända optiska sensorer, användning av antisatellitvapen, avsiktliga kollisioner, genomföra cyberangrepp och förneka andra länder nyttjande av rymdbaserade tjänster.
Därefter berättade Johan Ker och Daniel Kastinen från IRF om deras vision för IRF som ett “Centrum för rymdlägesbild”. IRF har en fördelaktig position som akademisk partner med pågående forskning och är samlokaliserade med Esrange, LTU och EISCAT. Deras förslag gick ut på att upprätta en katalog över objekt i omlopp runt jorden med hjälp av en multistatisk radar i rymden. Med den skulle man kunna se objekt på ner till en storlek på 10 cm. Att veta mer om objekt i rymden gör att man kan ha mer precisa banor i rymden och vara mer förutsägbar eftersom man mer sällan behöver starta finjusteringsraketer. Detta var något även OHB pratade om och en diskussion som uppstod efter båda presentationerna var huruvida lösningarna skulle finansieras privat eller med offentliga medel. Något rakt svar finns inte men mycket beror på vilka som skulle vara intresserade av att köpa erbjudna tjänster.
Nästa tema var “att förstå jorden från rymden” och Björn Sandén från Chalmers inledde med en presentation om klimatomställningen och behovet att minska utsläppen till 0 till 2050 för att komma under 1,5 grads uppvärmning. En intressant poäng var att den årliga instrålningen av solenergi till jordytan är 5000 gånger större än den årliga användningen av fossila bränslen. Efter Björn följde presentationer från Global trust och Metria som båda handlade om rymddata och hur den bidrar till jordövervakning. Sedan följde en spännande presentation från Patrik Eriksson och Lilian Hee om ett examensarbete inom maskininlärning vilket utvecklade en vädertjänst för Afrika. Den afrikanska kontinenten täcks till skillnad från Europa inte av markstationer för väderdata och måste därför förlita sig på satellitdata. De utvecklade en algoritm som sänker processtiden för en prognos från 12 h (med IMERG) till 1 minut med deras algoritm.
Det avslutande temat var forskning och kompetens i rymdsektorn. Marta-Lena Antti från LTU diskuterade vikten av att ha rymdutbildningar på högre nivå och hur LTU är det enda universitet i Sverige som erbjuder rymdteknik som en civilingenjörsutbildning. Hon berättade att utmaningarna de arbetar med är att ha tillräckligt med utbildade personer, tekniska lösningar, samverkan och att få till tvärvetenskap mellan olika lärosäten och forskarämnen. Sedan fick vi lyssna på Gabriella Stenberg Wiesner från IRF som diskuterade brister på kvinnor på alla nivåer i rymdsektorn. Hon berättade hur andelen kvinnor blev mindre och mindre desto högre i akademin man tittade, ett s.k. “leaky pipe” syndrom. Sist ut var Stas Barabash som beskrev en vision av space lab på IRF som en resurs öppen för allmänheten. Detta skulle möjliggöra avancerade tester av rymdhårdvara inklusive småsatelliter och vara ett stöd åt esranges kunder.
Många idéer kom in och det svåra med samtliga verkar vara nästa steg dvs. vem som finansierar och hur man får en fungerande kommunikation över gränserna akademi, företag och industri. Rymdstyrelsen verkade imponerade över mängden förslag som kommit in och den höga nivån på dem. Nu blir nästa steg att implementera dem och se till att inte tappa momentumet.
/Kajsa Toftner, rymdpolitiska gruppen