Varje år skickar Astronomisk Ungdom stipendiater till European Space Camp på Norges rymdbas Andøya Space Center. Resestipendiet, som vi kallar Rymdstipendiet, kan sökas av alla medlemmar i sista året av gymnasiet som gjort ett gymnasiearbete som på något sätt relaterar till rymden. 2022 års stipendiater, Marcus Ringmar och Emilia Nilsson, har vardera skickat en reseberättelser som redogör för deras upplevelser och lärdomar. Nu är det er tur att läsa Emilias redogörelse!
I augusti 2022 åkte jag till en raketbas i Norge för att spendera en vecka tillsammans med 19 andra rymd-intresserade ungdomar från hela Europa och få göra något av det coolaste jag tror man kan göra.
Min resa startade tidigt på Arlanda, och fler flygplansbyten väntade innan jag nådde min slutdestionaion Andøya. På eftermiddagen anlände jag och Marcus, AU:s andra stipendiat, till Andenes lufthavn. Vi möttes upp av Team Space Camp. Team Space Camp består av en grupp av före detta deltagare som på sin fritid planerar och leder lägret varje år. Med minibussen tog vi oss till Andøya Space Center. Andøya Space Center är en raketbas där det bland annat skjuts upp så kallade sondrakter, vilket är mindre raketer som används för mätningar. NASA har exempelvis skjutit upp sina raketer därifrån. Miljön runt raketbasen var häpnadsväckande och en spännande vecka väntade oss.
Varje morgon startades med morgongympa. Gympan kunde bestå av ett flertal varv jogging runt den stora byggnaden, samarbetsövningar av olika slag eller till med “space yoga”. Efter morgongympan åt vi en välförtjänt frukost i matsalen och sedan var det dags att börja dagen. Dagarna såg ungefär likadana ut. Vi fick lyssna på föreläsningar och sedan arbeta med raketprojektet. Det var nämligen så att i slutet av veckan skulle vi deltagare få skjuta upp en sondraket 10 km upp i luften. Vi skulle samla in data från raketens färd med olika slags sensorer. Datan från sensorerna skulle sedan analyseras för att få en uppfattning om raketens färd innan den kraschade i havet. Vi var uppdelade i grupper med olika ansvarsområden. Sensor-experimentgruppen hade i uppgift att bygga ihop sensorerna som skulle sitta på raketen. Payload gruppen rustade upp raketen med sensorerna och fick därför avgöra vart de skulle placeras för att få bäst/intressantast data. Slutligen har vi telemetry-gruppen som jag valde att vara i. Vårt ansvar var bland annat att skapa en display som visar mätningen från de olika sensorerna som skulle användas under raketuppskjutningen.
Efter de långa dagarna av föreläsningar och hårt arbete på projektet hade vi olika slags sociala aktiviteter. En dag gick vi på en hike uppe i bergen för att uppleva den fina naturen på ön. Utsikten över raketbasen och havet var oslagbar. Vi hade även tävlingar av olika slag, såsom danstävling och poängjakt. Vi badade i det iskalla havet för att sedan basta i timmar och bara snacka. I slutet av veckan satt vi vid brasan och tittade både på solnedgången och soluppgången. Det byggdes en stark gemenskap.
Den stora finaldagen, raketuppskjutningen, som alla sett fram emot slutade oväntat. Jag som jobbat i telemetry gruppen fick under uppskjutningen sitta i det som kallas för telemetry read out. Vårt jobb var att rapportera om vi fick in signal från raketens sensorer innan uppskjutning. Nedräkningen började en timme innan uppskjutning då det var flera punkter som skulle checkas av och raketen skulle förberedas och sättas på plats. När det var 10 sekunder kvar sprang vi ut ur telemetry-rummet för att få bevittna uppskjutningen live. Efter flera minuter av spänning kom en rapport om att något gått fel vid förberedelsen av raketen. Så besvikna vi blev… MEN som tur var fick vi ytterligare en chans dagen därpå. För andra gången satt vi i telemetry-rummet och klargjorde i kommunikationsradion att vi fick signal från sensorerna i raketen. På samma sätt som vid första försöket sprang vi ut när nedräkningen från 10 sekunder började och den här gången fick vi se vår raket fara iväg i en otrolig fart. Det var en häftig känsla. Efter den framgångsrika uppskjutningen väntade analys av datan som samlats in. Dagen efter höll alla grupper presentationer för varandra om vad de kommit fram till. I efterhand kändes det nästan som att det var bra att den första uppskjutningen gick snett eftersom det gav oss möjligheten att uppleva en raket-nedräkning ännu en gång.
Jag har tagit med mig mycket från lägret. Jag har fått nya vänner från hela Europa, lärt mig en hel del om rymdteknik och sist men inte minst skjutit upp en raket.
Tack till Team European Space Camp som ordnat lägret och dessutom ett stort tack till Astronomisk Ungdom som gav mig möjligheten att delta på det.
/Emilia Nilsson
