Varje år skickar Astronomisk Ungdom stipendiater till European Space Camp på Norges rymdbas Andøya Space Center. Resestipendiet, som vi kallar Rymdstipendiet, kan sökas av alla medlemmar i sista året av gymnasiet som gjort ett gymnasiearbete som på något sätt relaterar till rymden. 2022 års stipendiater, Marcus Ringmar och Emilia Nilsson, har vardera skickat en reseberättelser som redogör för deras upplevelser och lärdomar. Först ut är Marcus!
I början av Augusti fick Emilia och jag möjligheten att delta på European Space Camp. Vi var 20 rymdintresserade ungdomar från runt om i Europa som kom till Andøya Space Center (ASC), beläget på ön Andøya i Norge. Under en vecka fick vi göra en mängd olika saker, bland annat fick vi lyssna på föreläsningar från personer inom den norska och europeiska rymdindustrin, lära känna andra rymdintresserade och tillslut skjuta upp en sondraket tillsammans!
De första dagarna handlade mest om att lära känna varandra och ASC. Det ligger i en otroligt häftig miljö omgiven av bergssidor och Arktiska oceanen, ungefär lika långt norrut som Sveriges nordligaste punkt. Den första dagen gjorde vi en utflykt upp till toppen av berget bredvid, med en fantastisk utsikt över både ASC och mycket av Andøya.
Sedan var det dags att förbereda vår raket. Vi blev uppdelade i tre grupper: Telemetry, Payload, och slutligen Sensor, vilken jag var en del av. I sensorgruppen var vi ansvariga för att göra de mätinstrument som skulle på raketen, vilket innebar att löda många komponenter och läsa kopplingsscheman. Vi fick även montera och skicka upp en väderballong dagen innan uppskjutet för att analysera väderförhållandena och vindarna. Payload hade som uppgift att montera våra sensorer på raketen samt installera den på rampen. De i Telemetry hade fullt upp med att koppla utrustningen som såg till att vi kunde hämta ner datan från raketen, och bemannade antennerna som följde raketen under dess färd.
Uppskjutningsdagen blev minst sagt något av ett äventyr. Vi deltagare fick sprida ut oss och bemanna olika positioner som behövs under en uppskjutning, såsom Payload manager som satt i en bunker vid avfyrningsrampen, eller Head of Operations som höll i hela nedräkningen. Jag och två andra fick agera Principal Investigators, alltså de som är ansvariga för forskningen och avgör om det är värt att skjuta upp raketen eller om vi ska vänta. Efter en timmes välplanerad nedräkning så avbröts processen med 3 sekunder kvar till uppskjut då vi hade tappat kontakten med raketen. Efter en stunds väntan och kommunikation med militärbasen på ön beslutades det att avbryta uppskjutningen för den dagen. Men nästa dag gick det bättre och vår raket Aurora Ballerina Breaker kunde framgångsrikt skjutas upp ca 9 km, färdades 550 m/s och sedan kraschade i Atlantiska Oceanen. Det blev alltså nästan två hela uppskjutningsprocesser vilket var mycket spännande att se.
Utöver raketdelen gjorde vi olika rymdinspirerade aktiviteter. Vi hade några tävlingar i att bygga tryckluftsdrivna pappersraketer, testade det simulerade Mars-uppdraget “Spaceship Aurora” och gjorde en utflykt till norrskensstationen ALOMAR som tyvärr hade stängt då. En uppskattad tradition var att bada i Arktiska Oceanen, vilket inte var så kallt som jag trodde, samt bastun efteråt. Några kvällar spelade vi volleyboll på stranden och sista natten lagades det pinnbröd över vår lägereld. En bra mix av föreläsningar och härligt umgänge helt enkelt.
På det stora hela var lägret en helt unik och minnesvärd upplevelse. Blandningen av att få se och höra vår egna raket rusa mot himlen och att få vara med alla härliga människor i en sådan häftig miljö är riktigt speciellt. Varje år delar Astronomisk Ungdom ut ett stipendium för en eller två platser, så ta absolut chansen och sök! Jag ska dessutom vara ledare nästa år, så vi ses då!
/Marcus Ringmar
