Varje år delar vi ut Rymdstipendiet till två framstående gymnasielever. Figaro Stenlund tilldelas årets Rymdstipendium, tillsammans med den andra stipendiaten Hanna Åkerman. Figaro har under sin gymnasietid visat på ett brinnande intresse för rymden, dels genom sitt engagemang inom förbundet, men framförallt genom sina bedrifter under årets CanSat-tävling. Hans lag VENTUS designade, konstruerade och programmerade ett atmosfärsexperiment som fick plats i en läskburk! Vi har intervjuat Figaro här!
Berätta om dig själv! Vem är du och vad har du gjort för rymdrelaterade saker fram tills nu?
Jag heter Figaro, är 18 år gammal och går andra året på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg. Innan sommarlovet 2022 hade jag inte alls ägnat mig åt rymden (mer än att tycka att den är cool såklart!), utan allting började med Rymdforskarskolan i Göteborg strax innan skolan skulle börja igen. Mina tio dagar där blev några av de bästa i mitt liv, och förutom alla fantastiska människor man lärde känna deltog vi i ett sondbyggarprojekt, vilket fick upp mitt intresse för rymdteknik. Första skoldagen efter lovet gick jag raka vägen till Elevkåren och anmälde astronomiföreningen Hvit Hål. Ända sedan dess har jag oavbrutet hållit på med rymden på ett eller annat sätt: allt ifrån stjärnskådningar och besök av Onsala Rymdobservatorium till deltagande i ESA:s rymdsondstävling CanSat.
Berätta lite om ditt projektarbete. Vad har du forskat om och vad har du kommit fram till?
Mitt projektarbete är just det som jag och tre andra har tävlat med i projektet CanSat. Med en konstruktion som, exklusive fallskärm, får plats i en läskburk har vi, Project VENTUS, försökt avläsa en vindprofil när sonden släpps från höga höjder. Med vetskap kring vindens hastighet och riktning som en funktion av höjd kan vi dra slutsatser om hur säkert det är att skjuta upp större raketer eller väderballonger. Dessa data skickas i realtid ner till marken där vi övervakar färdvägen i 3D. Vi befinner oss ännu mitt i projektet, men mer än något annat har vi lärt oss hur många olika delar ett sådant här projekt innefattar och att bra samarbete gör att det blir ännu roligare att fortsätta forska!
Vad ser du mest fram emot med att delta i European Space Camp i sommar?
Det jag ser absolut mest fram emot är det vi, alla deltagare, tillsammans lyckas åstadkomma. Jag minns just den känslan från både Rymdforskarskolan och CanSat, när man efter x antal sömnlösa nätter tillsammans lyckas med något stort. Alla deltagare har kunskap inom olika områden, och just det är oerhört värdefullt.
Hur ser din närmsta framtid ut? Vad händer i höst?
Det jag har givit mig in på – VENTUS-projektet – är något jag och mina arbetskamrater kommer fortsätta med, kanske i form av ett gymnasiearbete. Mer konkret vad vi planerar är dock hemligstämplat. Utöver det har vi planer i föreningen på ett väderballongsprojekt som jag ser fram emot mycket. Vår erfarenhet från det vi hittills åstadkommit i CanSat kommer tjäna oss väl tror vi. AU:s rymdprogram är även något som verkar ytterst spännande, och jag vill definitivt vara inblandad där ända tills AU har sin första satellit i rymden.
Om du får beskriva rymden med tre ord, vilka ord väljer du då?
Då skulle jag välja: dynamisk, hänförande och fantasieggande.
Har du några tips till gymnasieelever som funderar på att söka Rymdstipendiet 2024?
Se till att ha roligt under arbetets gång! Det kommer märkas i hur du presenterar det, i din ansökan och inte minst kommer du att lära dig som mest då! I mitt fall skulle jag inte kunna tänka mig att göra arbetet ensamt, för man inspirerar verkligen varandra! Och om saker inte slutar som man förväntat sig har man mängder med oförglömliga minnen och erfarenheter!