Reseberättelse: På väg till Mars! – hur kan man skapa en återanvändbar framtid?

Den 8 november 2022, klockan 06:05 på morgonen befann jag mig vid Arlanda flygplats. Om två timmar börjar skolan; om två timmar skulle jag egentligen ha varit i klassrummet och lyssna på min mattelärare. Men om två timmar kommer jag i stället vara i ett flygplan med destinationen: Toulouse, Frankrike. Så börjar min resa till MELiSSA-konferensen 2022. ✈️

Ni undrar väl, vad är MELiSSA- konferensen? Och för att svara på denna fråga behöver jag först och främst förklara vad MELiSSA är. MELiSSA står för Micro- Ecological Life Support System Alternative. Det är ett projekt som leds av ESA (European Space Agency) och vars syfte är att bygga ett självständigt system som kan få en besättning av astronauter att överleva i rymden under långa tidsperioder. För om mänskligheten vill utforska yttre rymden så behövs det ett system som (utan hjälp av jorden då den kommer vara för långt bort) kan producera mat, drickbart vatten och syre. Detta system bör också återanvända urin, svett och exkrementer så mycket som möjligt. Kort sagt, ESA försöker skapa ett mini-jord-rymdskepp som återanvänder allt för att hålla oss sin besättning vid liv.

Nu är jag äntligen i Toulouse idag börjar konferensen. I en stor lokal hålls välkomstpresentationen. Fler än tre hundra personer är här, alla redo att presentera sin forskning, diskutera sina resultat och debattera om hur MELiSSA bäst kan förbättras. Och medan jag lyssnar på välkomstpresentationen är det omöjligt för mig att ens gissa hur mycket jag kommer lära mig under de kommande dagarna.

När det handlar om rymden är allt möjligt. Att vilja återanvända allt innebär att man behöver hitta på helt nya metoder att kunna göra det på. Alla idéer är välkomna. Här kommer de tokigaste förslag jag hörde under konferensen:

  • En presentation om att odla på månen och mars, om att äta insekter, om att odla kött. Verkligen skrämmande att höra om all forskning som bedrivs för att skapa, från nästan ingenting, en hel entrecote.
  • En presentation om att använda kombucha, en sorts te-svamp för att skapa olika återanvändbara kläder och skor, och även för att bygga material. Eller om att utnyttja cikoria som medicin för att förbättra astronauters psykiska hälsa.
  • En presentation om att använda avfall för att skriva ut trasiga delar av ett rymdskepp eller en månbas med hjälp av en 3D- skrivare.
  • På tal om avfall, en forskare pratade till och med om att skapa mat som skulle produceras med det enda syftet att kunna återanvändas som material när det bajsades ut av astronauterna.

Alla idéer är välkomna, och när jag säger att alla idéer är välkomna så är det bokstavligt sant. En kvinna med geofysisk bakgrund fick presentera sin idé om att återanvända celler från menstruationsblod för att bota sjukdomar relaterade till strålning, vilka är ett stort problem om man vill åka så långt som hela vägen till mars. Så tveka inte! Om du har en idé, hur galen den än verkar vara, hör av dig till olika personer så kan den utvecklas och bidra till mänskligheten.

Själv fick jag en idé när jag hörde talas om vad ”human analog missions” är för något. Human analog missions är simuleringar av riktiga rymdfärder (ofta i extrema miljöer) där deltagarna lever och arbetar i en miljö som liknar förhållandena i rymden. Syftet är att träna astronauter, testa utrustning och teknologi samt utföra vetenskapliga experiment. Varför inte starta Sveriges första human analog mission? Eller första human analog mission med ungdomar?

Under MELiSSA-konferensen insåg jag en sak: hållbarhet och kretsloppet är avgörande för framtidens välmående, inte bara i rymden utan även här på jorden. Alla upptäckter, alla framsteg som görs inom MELiSSA-programmet kan användas för att hjälpa miljontals människor. Att äta insekter och odla kött är till exempel bra alternativ till den gigantiska köttindustrin som producerar enorma mängder CO2 och där djuren lever under fruktansvärda förhållanden. Att kunna 3D-skriva utifrån avfall kan vara till hjälp för att minska klimatpåverkan från produktion av olika material. Sist men inte minst, ett effektivt sätt att återanvända urin till vatten eller att rensa vatten är otroligt hjälpfullt för länder som saknar rent vatten. Även återanvändning av menstruationsblod för medicinska syften är möjligt att använda på jorden.

Efter tre dagar är konferensen slut. Om några minuter kommer mitt flygplan påbörja sin uppstigning och jag ska återvända till Stockholm och vardagen. Om några minuter kommer jag stänga av min dator och tänka på alla fantastiska saker som jag fick uppleva i Toulouse. Med ett leende tänker jag på mitt möte med Christer Fuglesang som också var på plats, på alla fantastiska människor jag fått träffa och prata med och alla intressanta saker jag fått lära mig. Och när flygplanet börjar röra på sig är jag fylld med tacksamhet mot alla som har gett mig möjligheten att få åka till MELiSSA-konferensen. Stort tack till Christophe Lasseur, Catherine, hennes familj och Jean-Baptiste. Till sist, tack så hemskt mycket till AU:s Riksförenings stipendium som gjorde den här resan möjlig!

/Madeleine Monperrus

Varukorg