Den 3-6 januari gick 2023:s upplaga av Norrskenslägret, lägret med fokus på norrsken och rymdteknik, av stapeln! Lägret riktade sig huvudsakligen mot gymnasieelever eller ungdomar i åldrarna 16-19 men självklart var alla välkomna att delta! Lägret gick åter igen till det mörka Kiruna med dess fantastiska natur och starka koppling till rymden, där spännande studiebesök och självklart norrskensobservationer förväntades!
1000 kilometer och 25 timmar bort: en tågresa utan sovplatser för somliga av oss, en resa kantad av urspårade tåg och två miljoner liter vatten som stoppade all tågtrafik till Kiruna – men samtidigt en fantastisk resa präglad av sammanhållning, olika dialekter och polarklämmor. När vi, hälften av deltagarna, äntligen anlände till snöhögarnas Kiruna välkomnades vi med en middag bestående av Kirunas godaste pizza, handgjord tillägnad just oss. Efter detta var det läggdags, och aldrig hade nog en äkta säng av högsta mjukhetsgrad avnjutits så mycket som i detta ögonblick.
Rymdgymnasiet där vi bodde var en skola som gjorde skäl för sitt namn. De mörka väggarna i uppehållsrummet pryddes av planeter samt andra himlakroppar, och i lektionssalen, där våra föreläsningar hölls, hängde en uppsjö av CubeSats från taket.
Dag två inleddes med ett besök på Esrange. Vi steg upp tidigt och begav oss iväg till Sveriges enda rymdbas. Väl på plats fick vi i besökscentret lära oss om verksamheten som bedrivs på centret, med allt från väderballonger till uppskjutningar av raketer. Platserna där detta sker fick vi sedan se med egna ögon när guiden öppnade grindarna till själva rymdbasen. Vi fick här en tur över både hangaren där raketdelar tillverkas, uppskjutningsplatsen samt kontrollrummet med en stor launch-knapp belägen mitt i rummet.
Traditionsenligt för AU-läger innehöll norrskenslägret även en rymdkapplöpning, där vi i lag tävlade i olika grenar. Bland annat fick vi designa våra egna vattenraketer som sedan sköts upp mot skyn i en hastighet av sällan skådad kaliber.
Lägret innefattade även en rad föreläsningar inom en bred skara områden, allt från astrobiologi till hur raketbränsle tillverkas. För att demonstrera reaktionen som sker i en raketmotor gjorde vi även elefanttandkräm, ett spektakulärt experiment där väteperoxid snabbt sönderfaller till syrgas och vatten, vilket genererar en pelare av skum som skjuts upp mot himlen.
Som namnet på lägret antyder hade många deltagare förhoppningar om att se norrsken. Vi fick under dagarna även en föreläsning om hur man på bästa sätt fotar detta. Trots ett gediget letande efter de färggranna slöjorna om kvällarna såg vi dock inget norrsken. Men frukta icke! När vädret inte är på ens sida får man ta saken i egna händer och tillverka norrsken själv istället. Rymdgymnasiet har en så kallad terrella, en maskin bestående av ett metallklot i en vakuumkammare, som genom att härma omständigheterna vid norrsken på jorden framkallar ett konstgjort norrsken vid polerna av klotet. Med hjälp av detta kunde vi få bevittna ett moln av lila fluorescens sprida sig i den avlånga glaskupan. ”Norrsken” – check!
I detta snöhögarnas land torde det vara synd att inte störta ned för backarna i full kareta – så sant som det var sagt begav vi oss till en synnerligen stor backe där svarta sopsäckar användes flitigt. Detta övergick för några av oss till en frisk promenad genom snöns rike i nattens dunkel. Tre tappra vandrare tog sig hela vägen upp för laxberget Luossavaara. Från bergets topp avnjöts sedan en fantastisk stjärtlappsbacke.
Allt roligt måste ha sitt slut, och nu var det norrskenslägrets tur. Vi tog oss tunghjärtat ned till ett torg i Kiruna, där ett ståtligt urverk upplyste oss om att vi hade en halvtimme på oss innan vi behövde ta bussen till tågstationen. Inte en sekund förgicks som vi beträdde en förträfflig souvenirboutique inrymmande fiskparet Luossa, en skimrande självständig laxhona, beledsagad av Hans Tjusiga Excellens gäddhanen Murjek I, i godsedjursform. Nöjda med våra adoptioner lämnade vi det lilla krypinet, för att med fasa upptäcka att torgets klocka gick en kvart efter – vi missade den sista bussen vi kunde hinna med. Men kvicktänkta som våra ledare var ringde de upp Rymdgymnasiets kära lärare Lisa, samt frågade två sysslolösa EPA-raggare om de kunde rädda oss ur nöden. Med packning upptryckt i ansiktet på oss alla för att få plats med allt – gratis airbags – ankom vi i grevens tid till tågstationen.
Vi hade nu ytterligare en resa med SJ framför oss – men än viktigare så hade vi ett fantastiskt norrskensläger bakom oss.
/ Figaro Stenlund
