I mitten av augusti hölls för första gången lägret Kode Space Program på en scoutgård i Kode, som ligger en bit utanför Göteborg. Vädret hade varit någorlunda mediokert dagarna innan lägret men som av ett mirakel blev det både varmt och soligt precis i tid.
Den 12 augusti på eftermiddagen anlände majoriteten av deltagarna. Ankomsten präglades till en början av nervositet och nyfikenhet; något som dock väldigt snabbt övergick till glada konversationer och en öppen atmosfär. För att introducera lägret efter att sovplatserna var valda och fika uppätet gjordes några roliga lekar som togs på största allvar och utfördes med tävlingsinstinkter som sällan skådats. Efter det stod presentationer av handledarna på schemat och självfallet en spektakulär middag bestående av tacos. Middagen ägde rum på en av stugans uteplatser med utsikt över fälten i Kode. Det var en fin kväll och särskilt fångande var den – som kom att bli lite av en maskot – speciella Kode-kossan på andra sidan. Av någon anledning stod den väldigt still, och vi alla var fascinerade över detta fenomen. Men, eftersom det inte var ett läger som enbart skulle handla om kossor, återgick vi självklart till det större fokuset – rymden!
För att runda av kvällen inträffade rymdiga bed-checks i respektive handledargrupp. De pågick så länge att Mikael Ingemyr dök upp, och med sig hade han inte bara sitt trevliga humör utan även en 3D-printer. Planen var nämligen att deltagarna skulle få prova att 3D-printa små, egendesignade raketer. Och vid ett (sent) klockslag gick alla och la sig för att ladda om inför den första hela dagen på lägret.
Morgonen startade med en gemytlig frukost som följdes av en liten promenad i närheten. Det var dimmigt i Kode och daggen låg stillsamt på gräset. Uppfriskande som det var återvände vi sedan till stugan för att starta igång workshopen med 3D-printern.
Först introducerades programmet där deltagarna fick prova runt och vara kreativa (dessvärre inom vissa mått som var något mindre än en raket i verklig skala). Så småningom blev de fina skisserna klara och printningen påbörjades. Och efter ett hårt jobb är man ju värdig en redig lunch, vilket fick bli en paus innan nästa aktivitet. Nästföljande aktivitet skulle pågå under hela lägret och var därmed kärnan av vad deltagarna skulle få lära sig inom astronomi och rymdteknik. Med inspiration av ESA:s tävling CanSat var tanken att en liten sond som kunde göra mätningar av bland annat acceleration och lufttryck skulle byggas och sedan släppas från en drönare. Deltagarna fick en introduktion till projektet och delades efter det in i grupper baserat på önskemål om arbetsområde. En grupp hade ansvar för hårdvara, en annan för mjukvara, och den sista för den 3D-printade designen. I god tid till projektet anlände även de två sista deltagarna och nu var hela gruppen samlad! Som uppslukade av projektet gick tiden oerhört fort och helt plötsligt var det dags för två stycken spännande föreläsningar.
Den första föreläsningen hölls av Theresia Hestad och handlade om hur det är att arbeta med rymdteknik och vilka vägar man kan ta för att komma dit. Då det låg väl i linje med deltagarnas intresse fick de möjligheten att ställa frågor och bli inspirerade av Theresia. Föreläsningen efter det gjordes av Tobia Carozzi och handlade om radiofysik och teleskop. Vi fick lära oss många nya saker som gav upphov till ännu flera frågor. Det blev sedan dags för ännu en spektakulär middag – denna gången kebab i pitabröd. Men deltagarna kunde inte sitta kvar allt för länge eftersom de så väldigt gärna ville fortsätta med CanSat-projektet. Vi ledare blev väldigt imponerade av den ambition och hängivenhet som utstrålades och kunde inte hjälpa att bli berörda av hur upprymda deltagarna verkade vara.
På kvällen blev det dags för bed checks igen, vilka avslutades med en tro om att det var sovdags – men ack så fel vi hade. Projektledaren startade upp ett projekt av nattjäst pizzadeg och (vilket inte var planerat från början) en egengjord tomatsås. Ett flertal deltagare var med och var uppe länge för att få till denna deg som skulle förtäras dagen efter på den sista middagen tillsammans. Dock kan vi nog alla i efterhand säga att pizzan var värd det temporära kaos som pågick i köket.
Den andra hela dagen började återigen med frukost och härligt rymdig musik. Direkt efter det fortsatte CanSat-projektet, som pågick ända fram till den härliga grillningen vid lunch. Efter lunch väntade något väldigt spännande, nämligen en föreläsning av Kiana Kade på ämnet exoplaneter, galaxer och svarta hål. Deltagarna fick även ta del av en interaktiv uppgift där de själva simulerade astrofoton via en hemsida. Kiana fick många frågor och deltagarna var väldigt glada efteråt.
Då vissa ville fortsätta på projektet på eftermiddagen medan andra ville vara ute blev det en blandning av lite lekar utomhus och programmering där inne, fram till dess att projektet pizzabak skulle inträffa. Degen hade sannerligen nattjäst och tomatsåsen hade fått stå till sig så det enda som kvarstod var den magnifika toppingen var och en fick konfigurera. Alla deltagare fick göra några minipizzor var som de åt samtidigt som Figaro (projektledare) höll en presentation om sin tid på European Space Camp. För att väva samman rymden med filmhistoria kollade vi alla sedan på Contact (en något lång film när tankarna är på CanSat-liknande platser). Men – när alla hängde och pratade efter filmstunden syntes plötsligt en liten klar bit av himlen. Som skjuten ur en kanon flög teleskopet fram och monterades med en otrolig hastighet. Molnigheten bröt upp allt mer där vi befann oss och blickarna riktade uppåt lös upp då himlen fylldes av perseidernas snabba rörelser. Vi begav oss ut på gräset utanför stugan för att få en bättre vy över himlen. Samtliga slog sig ner på sitt – och liggunderlag och tillsammans kollade vi upp mot stjärnhimlen och förenades i vår fascination över allt det i okända i universum. Särskilt spännande blev det senare på kvällen då en månuppgång av Io (en av Jupiters fyra största månar) kunde skådas mycket tydligt.
För att avsluta kvällen (eller natten) hade alla sina bed-checks och sa godnatt till varandra. 3D-printern var igång för att skapa den slutgiltiga designen och som en blandning av spänning inför det kommande drönarsläppet, och sorg över att lägret gick mot sitt slut, fylldes alla med en känsla av tillgivenhet gentemot varandra. Tävlingen som hade pågått kontinuerligt mellan handledargrupperna, vilken hade varit intensiv och ställningstagande, var som glömd då alla samlades för att ta vara på de sista timmarna tillsammans.
Den sista dagen bestod till största del av att färdigställa sonden. Innan lunch var det dock dags för ännu en föreläsning, och denna gång av Lukas (lägerhandledare) som pratade om exoplaneter. Därefter var det dags för lite CanSat och pannkakslunch, men till slut mynnade det hårda arbetet ut i den första Kode-sonden som världen har skådat. Med en helt fantastisk inställning till samarbete hade alla deltagare bidragit för att tillsammans skapa något som var och en kunde känna anknytning till. Kreativa lösningar, ett brinnande intresse, nyfikenhet och imponerande kunskap sammanfattar allt det som resulterade i den färdiga sonden. Vi lägerhandledare tyckte att det var magiskt att se alla blickar då drönaren lyfte.
Det var deltagarna som gjorde det här lägret så bra och roligt. Nästa år blir det förhoppningsvis KSP 2024 och vi ser i så fall fram emot att göra lägret lika bra, om inte ännu bättre!
/Anna-Clara Eloff
