INSKICKAD ARTIKEL av Aaron Dinardi, tidigare publicerad i Fysikaktuellt, december 2023
Sverige är visserligen väldigt bra på att bedriva rymdforskning (inom områden som astronomi, planetvetenskap, rymdfysik, etc.) och att bidra med hårdvara till europeiska vetenskapliga rymdprojekt, men den globala rymdverksamheten är inte längre
inriktad främst på vetenskap.
Även om jakten på ny vetenskaplig kunskap alltid kommer att förbli en viktig del av bilden, har den nya prioriteringen blivit nyttjandet av rymden – och det nya tillvägagångssättet bygger på kommersiella tjänster.
Trots att många i Sverige vill tro något annat, är sanningen att Sverige ligger förvånansvärt långt efter andra europeiska länder inom rymdsektorn. Anledningen är att, medan andra länder har börjat navigera sig in i ”NewSpace”-eran, ett kommersiellt drivet rymdinitiativ som skapar nya förmågor och marknader, har Sverige envist valt att stanna kvar i det förflutna och fortsätter således fokusera på sådant som är irrelevant för den nya verkligheten. Som följd går svensk rymdindustri miste om enorma möjligheter på en snabbt växande marknad och Sverige är på väg att tappa ett helt verksamhetsområde till grannländerna.
Jag vill vara väldigt tydlig med mina avsikter. Det jag mycket gärna vill är att
- Sverige utvecklar förmågan som
behövs för att delta och lyckas när det
gäller framtidens rymdverksamheter. - Svenska studenter ska få (inhemska)
möjligheter att arbeta inom NewSpace.
Tyvärr kommer den väg som Sverige valt att följa inte resultera i något av ovanstående. Än värre är att nuvarande väg får rymdentreprenörer (som kunde ha blivit framtida arbetsgivare för dagens studenter) samt nyutbildade rymdingenjörer att packa ihop och lämna Sverige.
Det finns ingen anledning att det ska vara så! Sverige är en tekniskt avancerad nation med ett universitetssystem i världsklass och en historia av kommersiellt framgångsrika innovationer inom många andra områden. Men faktum är att både svensk akademi och rymdindustri fokuserar på fel saker – på grund av myndigheters felaktiga prioriteringar inom det ekonomiska incitamentssystemet. Detta resulterar i att svenska rymdföretag inte kan konkurrera framgångsrikt på kommersiella marknader, det vill säga utanför ”stängda” system som den europeiska rymdstyrelsens (ESA) geo-retur
finansieringsprocess, och att utexaminerade studenter från svenska universitet behöver flytta utomlands om de vill få erfarenhet av att arbeta med sådant som har relevans för aktuella branschtrender och/eller framtida tillväxtpotential.
Omfattningen av den globala rymdekonomin är enorm (för närvarande mer än 400 miljarder USD årligen, och år 2040 beräknas den vara i storleksordningen 1 000–3 000 miljarder USD) – men tyvärr är Sverige inte ens med just nu, sett ur ett NewSpace-perspektiv. Frustrerande nog ligger utmaningarna inte i brist på teknisk förmåga, utan snarare i en utbredd missuppfattning i Sverige om vad NewSpace verkligen innebär och vilka förutsättningar som krävs för att skapa en framgångsrik kommersiell rymdindustri.
NewSpace utvecklas tyvärr inte spontant och kan inte skapas enbart av kommersiella aktörer själva. Snarare kan det bara uppnås när myndigheter beslutar sig för att aktivt skapa och främja den – genom att implemetera radikalt förändrade upphandlingsmetoder.
texten fortsätter på nästa sida…