Miranda Jäderling

Miranda Jäderling

Miranda Jäderling

Hallå alla rymdfantaster, och välkomna till mitt liv!

Mitt namn är Miranda, jag är 19 år och gör just nu praktik på rymdbasen Esrange utanför Kiruna. Via denna lilla blogg tänkte jag dela med mig av min rymdiga vardag här och berätta om hur det är att vara tekniksprångare på Sveriges Rymdaktiebolag. Om ni har några frågor eller kommentarer är ni varmt välkomna att höra av er till min mailadress nedan! Vill ni ha ännu mer rymdinnehåll kan ni dessutom följa mig på Instagram, @mirandatomars.

miranda.jaderling@au.se

Ballongkalas på Esrange

Hej allihop!

Här kommer nästa lilla uppdatering av mitt liv som praktikant på Esrange.

Jag hann knappt vara här i två veckor innan jag fick vara med på mitt första ballongsläpp. ”Ballong” – hör ni nu och tänker på de runda små sakerna man blåser upp på kalas, eller kanske på de heliumfyllda i folie som man köper på tivoli. Om ni tillhör den sistnämnda gruppen är ni faktiskt inte så långt ifrån de ballonger som släpps från Esrange. De enda skillnaderna är att ballongerna här inte är gjorda av folie utan av tunn plast, och att de är en aning större än de på Skansen – den största ballong som släppts härifrån hade en volym på ca 1,2 miljoner kubikmeter (Globen i Stockholm är ca 600 000 kubikmeter stor). Den som släpptes nu var en del av det internationella projektet HEMERA, som ska underlätta tillgängligheten av ballongflygning för forskare världen över. HEMERAs nyttolast innehöll experiment från fyra olika internationella forskarlag som på olika sätt studerade jordens atmosfär, bland annat samlade man in extraterrestriella partiklar och gasmolekyler för att undersöka atmosfärens komposition i de lager ballongen flög i.

Eftersom det är många faktorer som måste stämma överens för att ett ballongsläpp ska kunna genomföras; vädret och vindarna måste vara perfekta – både på låg och hög höjd – och forskarnas krav måste uppfyllas, pågår en kampanj under flera dagars tid för att man ska kunna hitta ett lämpligt s.k. släppfönster. Denna gång hade vi dock extrem tur, och HEMERA kunde släppas redan under kampanjens första dag. Vi började nedräkningen vid 02:00 och släppte ballongen 06:42 på torsdagsmorgonen. Det var otroligt spännande att börja jobba i mörker och sedan långsamt se solen gå upp i takt med att vi fyllde ballongen med helium.

På fredagen, efter att ha flugit upp till 34,5 km höjd, avslutades flygningen, och Recoveryteamet kallades in för att hämta in både ballong och nyttolast som hade landat i norra Finland. Som ni kanske gissat utifrån min rubrik så fick jag möjlighet att åka med och hjälpa till! Recovery görs med helikopter, eftersom nyttolasten och ballongen väger flera hundra kilo var, och eftersom de oftast landar på platser som är oåtkomliga med bil. Jag hade innan i fredags varken åkt helikopter, varit i Norge eller i Finland, så det blev ett inte minst händelserikt veckoslut för mig!

 

 

Nu är det mesta angående HEMERA avslutat, och det är dags att börja förbereda sig för nästa ballongkampanj som kommer i slutet på oktober. Under tiden ska jag försöka ta mig runt till de olika avdelningarna på basen och lära mig mer om verksamheten där.

Till nästa gång!

Miranda

Vad är en superblodmåne?

Vad är en superblodmåne?

Plötsligt blir himlen mörk, det är som att solen går ner trots att klockan är mitt på dagen. Har man tur befinner man sig i rätt område och himlen blir för en stund helt svart, endast det allra yttersta lagret av solen, koronan, syns. De flesta av oss vet ganska väl hur en solförmörkelse går till, men hur ser egentligen en månförmörkelse ut? Varför kallas den i vardagligt tal för blodmåne? Och vad i hela fridens namn är en superblodmåne?

Månen cirkulerar som vi alla vet kring jorden, men dess bana är inte helt cirkulär. Detta leder till att månen ibland är närmare oss än vanligt. När månen, solen och jorden är i linje, det vill säga när det är nymåne eller fullmåne, och månen är som närmast jorden ser månen större ut. Detta kallas för en supermåne och inträffar ca 4-6 gånger per år.

En total månförmörkelse är däremot ett mer sällsynt fenomen. Den senaste totala månförmörkelsen som var synlig från Sverige inträffade i september 2015. Månförmörkelser inträffar vid fullmåne då jorden hamnar mellan solen och månen. Om de tre himlakropparna ligger i linje hamnar månen i jorden skugga (se bild), och hela eller en del av månen förmörkas. Om månen befinner sig i jordens kärnskugga, eller umbra, blockeras allt direkt ljus från solen, och en total månförmörkelse inträffar. Men eftersom jorden har en atmosfär blir inte månen helt svart, utan den lyses upp av ett rödaktigt sken från det ljus som bryts i jordens atmosfär. Endast det ljus som har längst våglängder når månen efter att ha brutits, eller spridits, genom jordens atmosfär, vilket är anledningen till att månen ser just röd ut. Detta är faktiskt samma fenomen som gör att solnedgångar är röda! Det är också på grund av den röda färgen som totala månförmörkelser ibland kallas för blodmånar.

Så vad är det då som händer nu på måndag, då vi i Sverige kommer kunna bevittna en superblodmåne? Det är faktiskt precis vad det låter som – en total månförmörkelse som inträffar då månen är som närmast jorden. Runt klockan halv fyra på morgonen kommer jorden att börja skugga månen, som kommer vara som mest förmörkad mellan 05:41 och 06:45. Om vädret är fint kommer man då kunna se en stor, röd måne omgiven av en klar natthimmel. Planeter och stjärnor kommer nämligen vara synligare då månen är förmörkad – så detta är ett perfekt tillfälle för flera sorters observationer! Så passa på att bege er ut tidigt imorgon med varma kläder och en fältkikare för att bevittna detta vackra fenomen – en lika spektakulär superblodmåne får vi nämligen inte se förrän 2028!

 

Källor: svt.se, Wikipedia, Illustrerad Vetenskap

Bild: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Fil:Lunar-eclipse-09-11-2003.jpeg (CC BY-SA 3.0)

Första inlägget!

Hej allihopa, och välkomna till min rymdblogg! Detta blir officiellt det första inlägget av vad jag tänkt ska bli en lång rad, och jag hoppas att ni är lika exalterade som jag.

Jag borde nog börja med att introducera mig själv. Jag heter Miranda, är 18 år och kommer från Stockholm. Jag har precis börjat trean på Blackebergs gymnasium där jag läser natur natur, jag är en av de naturare som har valt linjen för att slippa alla sam-ämnen och få fokusera på det jag faktiskt tycker är intressant. Fysik är mitt absoluta favoritämne, troligtvis för att jag ser det som applicerbar matematik (vilket speglas ganska tydligt i mitt gymnasiearbete, som jag kanske visar er lite av senare ;)). Min fritid spenderar jag antingen med en bra film, serie eller bok framför mig, eller på fäktklubben där jag har tränat fäktning sedan jag var nio. Fäktning är i min mening den coolaste och nördigaste sporten man kan hålla på med, den brukar till och med kallas för fysiskt schack, och jag älskar den djupt.

Så, varför detta rymdintresse? Det är en fråga jag blir ställd relativt ofta, och jag ger alltid samma svar: Varför inte? När jag var liten var jag extremt nyfiken, jag ville alltid veta mer, läste otroligt mycket och ställde tusen frågor om allt till alla som ville lyssna. På dagis gjorde vi projektarbeten om rovdjur och skogen, och i lågstadiet fick vi lära oss om planeterna och världen vi lever i. Jag tror att det var här min fascination för rymden startade. Jag har så länge jag kan minnas strävat efter utmaningar, om jag fick välja mellan en lätt och en svår väg att gå skulle jag alltid ta den svåra, bara för att se om jag kunde klara den. Jag började filosofera om livet och människans existens, och jag verkade alltid komma in på samma ämne; rymden. Jag insåg att jag hade hittat det största okända någon människa kunde förställa sig, det vi vet minst om i hela universum, nämligen universum självt. Det var där och då jag fastnade för rymden och det intresset har inte falnat det minsta sedan dess. Det är kanske inte förvånande att ett av mina (många) favoritområden är mörk materia och mörk energi, förmodligen eftersom det finns så många frågetecken kring dessa.

Så var hälsade, kära jordbor, till min rymdblogg. Framför oss har vi en lång och spännande resa, så spänn fast säkerhetsbältena, för nu bär det av!

Miranda