Nyheter

Varje sommar anordnas i Alpbach, Österrike, en rymdkurs för doktorander och universitetsstudenter. Deltagarna delas in i fyra lag och varje lag ska under 10 dagar utforma ett rymduppdrag från grunden. I år var temat ”sample return missions from small solar system bodies”, och här kan du läsa AU:s tidigare förbundsordförande Jennifer Anderssons reseberättelse från sommarens upplaga!

Den 16-27:e juli hade jag möjligheten att delta i den 42:a upplagan av Summer School Alpbach, en sommarforskarskola i rymdteknik i Österrike. Sommarforskarskolan anordnas av the Austrian Research Promotion Agency FFG och den europeiska rymdorganisationen Esa, tillsammans med International Space Science Institute, Austrospace och nationella rymdorganisationer i flera av Esas medlemsländer. 62 deltagare av ca 200 sökande valdes ut till programmet, alla studenter eller doktorander med olika bakgrunder inom naturvetenskap och teknik och en gemensam passion för rymden. Rymdstyrelsen sponsrar varje år deltagande för ett antal svenska studenter, och i år deltog fyra svenskar i programmet.

Summer School Alpbach har ett unikt och spännande koncept; under sommarforskarskolan delas deltagarna in i fyra lag som vardera ska designa en rymdmission från grunden. I lagen blandas unga fysiker och ingenjörer med olika nationaliteter och kompletterande specialområden för att spegla verkliga arbetsförhållanden i internationella team. I år var temat sample return from small Solar System bodies – ett tema som lockade studenter specialiserade på alltifrån Rosetta-kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko till transneptunska objekt, Mars geologi och flera andra områden. Temat passade även mig särskilt bra eftersom jag just avslutat mitt examensarbete med fokus på meteoroiders moderkroppar och numerisk integration av meteoroidbanors utveckling över tid.

Foto: Alpbach.

Jag landade i München den 15:e juli och tog sedan tåget över gränsen mot Österrike morgonen därpå. Sommarforskarskolan ägde rum i vackra Alpbach, ett litet samhälle i en alpdal som dessutom blivit utmärkt till Europas vackraste blomsterby. Fantastiska vyer av grönklädda berg utgjorde därmed scenen för det intensiva arbete som skulle pågå under de kommande 10 dagarna. Första kvällen ägnades uteslutande åt mingel för att lära känna de andra deltagarna. Med 60 rymdnördar i en och samma lokal kan det inte bli annat än trevligt, och många intressanta samtal om häftiga examensarbeten och rymdsektorn i Europas länder följde.

Kl. 09.00 dagen därpå öppnade årets upplaga av forskarskolan på riktigt, och invigningen hölls av bland annat Günther Hasinger, ESA Director of Science, och Andreas Geisler, head of Aeronautics and Space Agency på FFG. De första dagarna fylldes av föreläsningar av inbjudna forskare och ingenjörer från bland annat ESA och DLR, och vi fick en gedigen bakgrund kring asteroider och kometer, tidigare rymdmissioner, tekniker för att ta jordprover från andra himlakroppar tillbaka till jorden, hur man beräknar bästa möjliga bana för att nå sitt mål, teknisk design, val av raket, kostnadsberäkningar och mycket mer. Det var verkligen en intensivkurs i rymdmissiondesign och fysik relaterad till solsystemets mindre kroppar!

Eftermiddagar och kvällar ägnades sedan åt eget arbete inom laget, och det blev inte många timmars sömn per natt. Något av det bästa med forskarskolan var att alla inbjudna experter och mentorer stannade flera dagar och gick runt bland lagen ända till långt efter midnatt för att svara på frågor och bidra med sin expertis. Det gjorde att vi lärde oss otroligt mycket på kort tid samtidigt som vi fick chansen att lära känna kunniga experter som jobbar med oerhört häftiga forsknings- och ingenjörsområden. Varje kväll gjordes också ett avbrott i det intensiva arbetet för en gemensam trerättersmiddag för samtliga deltagare, föreläsare, mentorer och arrangörer. Det bjöds på mycket trevlig stämning och god mat, och middagarna bidrog således på ett påtagligt sätt till den mysiga atmosfär som hela tiden präglade forskarskolan.

Mitt team utformade ett rymduppdrag med markprovtagning från den jordnära asteroiden 2002 AT4, tillhörande spektralklass D. Det är en typ av mörka asteroider vi idag vet väldigt lite om. De återfinns främst i utkanten av och bortom asteroidbältet och tros vara några av de mest primitiva kropparna i solsystemet. Syftet med missionen var därför att undersöka det tidiga solsystemets utveckling – asteroider och kometer är tacksamma kroppar för ettsådant ändamål eftersom de inte påverkats av dynamiska och fysikaliska processer på samma sätt som större kroppar har gjort. Man kan säga att de är nedfrusna minnen från tiden då solsystemet bildades!

Det rymduppdrag mitt lag utformade fick namnet DESIRE (D-type Explorer for Subsurface Interior sample REturn). Forskarskolan avslutades med en timmeslång presentation av alla aspekter av uppdraget – alltifrån vetenskapliga frågeställningar och instrumentation till tekniska detaljer och koncept. Efter presentationen samlades laget på scenen för att svara på tuffa frågor från den inbjudna juryn, som dessutom skulle bedöma den vetenskapliga rapport varje lag författat under programmet.

Under avslutningsmiddagen den sista kvällen tilldelades vi Jury Chariman’s Special Award för bästa vetenskapliga rapport av Roger-Maurice Bonnet (ESA Director of Science 1983-2001) och fick med oss en av de eftertraktade Oscars-pokalerna hem. Lagandan var på topp och kvällen fylldes av tal, hyllningar, kramar och prisutdelningar. Det var så roligt att få fira ett avslutat arbete tillsammans med alla lagkamrater man arbetat så nära inpå näst intill dygnet runt den gångna veckan. Det allra bästa med Summer School Alpbach har i slutändan varit att lära känna så många fina människor och inspirerande naturvetenskaps- och ingenjörsstudenter; jag kommer sakna varenda en av dem och återträffar är redan inplanerade!

Att delta i Summer School Alpbach har varit en fantastisk och givande upplevelse. Jag har fått en gedigen inblick i hur det faktiskt går till att utveckla rymduppdrag från grunden vad gäller såväl tekniska som naturvetenskapliga aspekter, samtidigt som jag har träffat fantastiska människor och fått många nya goda vänner. Jag rekommenderar alla som har möjligheten att söka till Summer School Alpbach kommande år att göra det – det är en upplevelse för livet där man får chansen att knyta kontakter, träffa nya vänner och lära sig väldigt mycket om rymdforskning och rymdteknik på kort tid. Att vara en del av ett så entusiastiskt och drivet, internationellt team och arbeta så intensivt mot ett gemensamt mål är en väldigt speciell upplevelse. Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till Rymdstyrelsen som gav mig den här möjligheten.

/Jennifer Andersson

Rymdstyrelsen delar ut ett resebidrag för deltagande i kursen för några svenskar varje år. Bidraget utlyses här på Rymdstyrelsens webbplats.

Måndagen den 8:e oktober samlades en stor del av rymdsverige för ett seminarium på temat hur man med hjälp av rymden kan väcka ett intresse för naturvetenskap generellt. Astronomisk Ungdom och våra medlemmar var särskilt inbjuda till evenemanget, inte minst för att ställa frågor till de två deltagande astronauterna. Här följer en svensk översättning av Vetenskap & Allmänhets rapportering från dagen!

Förbundsordförande Måns Holmberg ledde Q&A-sessionen där AU-medlemmar fick exklusiv möjlighet att ställa frågor till astronauterna. Foto: Vetenskap & Allmänhet

Hur ökar jag mina chanser för att bli astronaut? Hur känns det att titta på jorden från rymden? Dessa, samt många andra frågor besvarade astronauterna Christer Fuglesang och Chiaki Mukai som en del av den svensk-japanska konferensen anordnad av Umbilical Design och Vetenskap & Allmänhet den 8:e oktober i Stockholm.

Under pausen fick alla medlemmar möjlighet att mingla med varandra, astronauterna, och alla som var där från rymdindustrin. Foto: Vetenskap & Allmänhet

Efter ett välkomsttal av Professor Tuula Teeri, ordförande för Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, följde Japans första kvinnliga astronaut Dr. Chiaki Mukai upp med en presentation kring hur rymdforskning gynnar livet på jorden. Både hon och vår svenske astronaut Christer Fuglesang har varit med på två rymdresor. Christer Fuglesang bjöd deltagarna på flera videoklipp från sina resor, där han visar hur experiment utförs ombord den internationella rymdstationen ISS. Därefter fick medlemmar från Astronomisk Ungdom ställa egna frågor till astronauterna.

Forskningssamarbeten mellan Japan och Sverige presenterades av Professor Yoshifumi Saito, från Institute of Space and Astronautical Science of JAXA. Anna Rathsman, generalsekreterare för Rymdstyrelsen, gav en presentation kring hur den svenska Rymdstyrelsen samarbetar med den Japanska, medan Cissi Askwall, generalsekreterare för Vetenskap & Allmänhet, pratade om hur allmänheten ser på vetenskap. Cecilia Hertz, ESA Space Broker, VD för och grundare av Umbilical Design, diskuterade hur rymdteknologi kan utvecklas och användas för ett hållbart samhälle.

Förbundsordförande Måns Holmberg under panelsamtalet. Foto: Vetenskap & Allmänhet

Efter en interagerande paneldiskussion med Dr. Chiaki Mukai, Professor Christer Fuglesang, Professor Yoshifumi Saito, Anna Rathsman och Astronomisk Ungdoms förbundsordförande Måns Holmberg så stängdes konferensen med avslutningsord från Dr. Tadaharu Tsumoto, direktör för Stockholms Office of Japan Society for the Promotion of Science, och Stefan Gustafsson, Senior Vice President Strategy & Sustainable Business på SSC.

Konferensen var en del av jubileumsåret 2018, då Sverige och Japan firar 150 år av diplomatiska relationer. Konferensens partners var Japan Society for the Promotion of Science, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, Scandinavia-Japan Saskawa Foundation, Sweden-Japan Foundation, Astronomisk Ungdom, Rymdstyrelsen och SSC.

Se konferensen i sin helhet under:

Två av konferensens talare, astronaut Christer Fuglesang och rymddesigner Cecilia Hertz, tog även del av nyhetsmorgon dagen efter den 9:e oktober.

Gruppbild med alla deltagare från AU, de två astronauterna, samt Rymdstyrelsens generaldirektör Anna Rathsman. Foto: Vetenskap & Allmänhet

Foto: Adam Hjort.

Varje sommar arrangerar AU en internationell sällskapsresa till något astronomiskt eller rymdigt resmål någonstans i världen. I somras gick resan till Roque de los Muchachos-observatoriet på La Palma, Kanarieöarna. På 2400 meters höjd ligger där nämligen en imponerande samling stora professionella teleskop, som används av astronomer i Europa och världen. Här följer en reseberättelse skriven av Alexandra Wernersson, som var en av deltagarna under resan!

Foto: Adam Hjort.

Det är en eftermiddag i mitten på sommaren på ön La Palma när 13 spända rymdintresserade ungdomar möts upp för att påbörja en resa de sent kommer glömma. Under bilresan från flygplatsen till hotellet hade vi ett stort hav på höger sida, en sluttning täckt av bananträd på vänstra sida och framför oss låg staden vi snart skulle få se mer av. Efter att alla anlänt till hotellet och rummen blivit tilldelade hade klockan redan blivit sen kväll så vi begav oss ut till gamla stan i Santa Cruz de La Palma för att äta. Under middagen fick alla säga vad de såg fram emot under resan. ”Alla teleskop vi ska besöka!”, ”Natthimlen!” var det många som sa och då visste vi ännu inte att våra förväntningar skulle överträffas gång på gång för varje dag vi spenderade på ön. De var mycket spänning i luften när vi vandrade genom det gula skenet från natriumlamporna tillbaka mot hotellet.

Foto: Mikael Ingemyr.

Under första dagen tog vi bilarna upp mot öns högsta punkt, Roque de los Muchachos, där alla teleskop ligger belägna. Vi började vid det svenska solteleskopet där vi fick möta Dan Kiselman som berättade om arbetet som bedrivs vid teleskopet. Vi fick även klättra uppför trappor för att själva beskåda teleskopet vars lins var 1 meter i diameter och användes bland annat för att studera detaljer vid solens yta. Vi fick se kontrollrummet och skymtade även astronomernas arbetsrum. De bodde som en liten familj av rymdentusiaster.

Vid nästa teleskop, Nordic Optical Telescope, vi besökte träffade vi en ingenjör som lät oss snurra runt med teleskopet och skåda de vackra panoramavyerna runt om. Vi kunde se molnen som välde över vulkankammen i fjärran samt teleskopen som stack upp ur berget som snöbollar. Inga bilder vi tog går upp mot upplevelsen av att verkligen vara ovanför molnen på bergstoppen.

Foto: Adam Hjort.

Självklart besökte vi även de brittiska teleskopen, Isaac Newton Telescope och William Herschel Telescope, och även där hade vi en astronom som visade oss runt i byggnaderna, berättade om observationerna som görs och visade bilder tagna med teleskopet. Vi besökte observatoriet vid tvåtiden så det var relativt lugnt eftersom de flesta astronomer börjar arbeta vid fyra på eftermiddagen fram till morgonen nästa dag, varpå de går och lägger sig för att fortsätta sitt arbete på eftermiddagen igen.

Foto: Adam Hjort.

Av alla teleskop vi besökte den dagen var nog Gran Telescopio Canarias det mest slående. Ett teleskop på 10,4 m i diameter berövar en verkligen på andan när man står mitt framför det. Vi imponerades av antalet astronomer och ingenjörer som måste gått åt för att designa och bygga ett sådant instrument. Till råga på allt var astronomen som visade oss runt snäll nog att svara på alla våra rymdrelaterade frågor, en kunskapskälla svår att hitta på andra ställen.

Knappt hann vi åka nerför berget och äta innan det var sen kväll och vi tog bilarna upp igen för att beskåda en av jordens bästa natthimlar. Ögonen behövde inte ens ställa in sig på mörkerseende, det vara bara att kliva ur bilen och luta huvudet bakåt och se hur Vintergatan sträckte ut sig och berikade natthimlen. I alla riktningar var det lysande objekt att betrakta, bara att vrida huvudet och där var Jupiter, Saturnus och Mars, bara rikta kikaren mot himlen och så hittade man en galax att stirra på. Bara under den natten såg vi säkert fler stjärnfall än man vanligtvis ser under ett helt år i Sverige. Det enda som avslöjade att tiden gick var månen som så småningom gick upp och lös upp himlen.

Dagen därpå tog vi sovmorgon och begav oss till Los Tilos-skogen. Där besökte vi ett vattenfall innan vi började vandra några kilometer uppåt för att få en fin utsikt över urskogen. Och utsikten var verkligen värt mödan. På en liten bergstopp stod vi med flera berg runt omkring oss täckta av skog. Trots att höjdrädslan gjorde sig väl påmind stod vi kvar för att betrakta det sagolika landskapet som bredde ut sig i alla riktningar omkring oss.

Foto: Mikael Ingemyr.

Efteråt följde en roadtrip över ön till Tanzacorte, där vi både badade i solnedgången och åt middag. Även denna kväll hann vi självklart ge oss upp på berget för att betrakta stjärnhimlen, som vi aldrig tycktes bli mätta på.

Foto: Adam Hjort.

Den sista dagen åkte vi mot nationalparken Caldera de Taburiente och hann vandra i berget en stund innan vi insåg att vi åkt till fel plats. Trots detta hade vi trevligt och bestämde oss för att åka tillbaka till Tanzacorte för att bada i Atlanten och hänga tillsammans på stranden. Efter vår avskedsmiddag tog vi återigen bilarna upp över molnen för att beskåda natthimlen en sista gång. Vi stannade uppe länge för att betrakta himlavalvet och tog gruppbilder med Vintergatan i bakgrunden för att föreviga stunden. Det var som att himlen var vid liv med alla lysande objekt och stjärnfall. En stund efter att månen visade sig tog vi oss trötta med bilarna tillbaka till hotellet.

Den sista dagen var en sorglig dag då flertalet reste tillbaka till sina hemorter. I resans Facebook-grupp hyllades resan och vi alla önskade tillbaka till ön. När vi tänker tillbaka på upplevelserna minns vi väldiga astronomiska objekt, bilresor och vandringar genom makalösa landskap samt en oförglömlig och magiskt lysande stjärnhimmel.

/Alexandra Wernersson

Foto: Mikael Ingemyr.

Astronomisk Ungdom delar varje år ut ett hedersstipendium till en person som genom särskilda insatser har främjat intresset för och ökat kunskaperna inom astronomi och rymdfart hos barn och ungdomar i Sverige. Årets stipendium tilldelas Petter Bragée, programchef på SVT Malmö, och delades ut i samband med Gastronomilägret 2018 i Skåne. 

Det åligger Astronomisk Ungdoms förbundsstyrelse att varje år utse en hedersstipendiat som genom särskilda insatser verkat för att främja intresset för astronomi och rymdfart hos barn och unga i Sverige. Genom stipendiet vill Astronomisk Ungdom belöna särskilt betydelsefulla insatser och uppmuntra till fortsatt engagemang för unga med rymdintresse.

2018 års hedersstipendium tilldelades Petter Bragée, programchef på SVT Malmö, med motiveringen:

Petter Bragée skapade, skrev manus till, producerade och regisserade alla säsonger av TV-serierna Vintergatan, samt spinoff-serien Pax jordiska äventyr. Tillsammans står serierna för över ett decennium av galaktiska äventyr och har lett till ett brinnande rymdintresse hos en hel generation barn och unga i Sverige. Utan tvekan har Petter Bragées mästerverk bidragit stort till Astronomisk Ungdoms existens och framgång.

Stort tack för dina ovärderliga insatser, Petter!

Hedersstipendiaten tog emot stipendiet i samband med AU:s Gastronomiläger i Skåne den 17-19 augusti. Hela 40 AU-medlemmar från hela landet deltog i lägret och bevittnade utdelningsceremonin. Efter utdelningen höll Petter ett mycket uppskattat föredrag om historien kring Vintergatan-serierna. Berättelsen om hur idéen föddes, hur det genomfördes, vilken enorm succé det sedermera blev och alla anekdoter från arbetet var otroligt inspirerande! Ett exempel på fun-fact som vi fick reda på är att AU:s hedersstipendiat 2014, Marie Rådbo, var lite inblandad i projektet som vetenskaplig rådgivare. Efter föredraget stannade Petter kvar länge och diskuterade vidare med särskilt intresserade medlemmar. Den inspiration som han bjöd våra medlemmar på den kvällen kommer de kunna leva på länge!

De läsare som vill återuppleva äventyret kan göra det genom att titta på Tillbaka till Vintergatan i SVT:s Öppet arkiv!

AU:s vice ordförande Josefin Karlsson och förbundsstyrelseledamot Robin Djerv delar ut 2018 års hedersstipendium till Petter Bragée. Foto: Mikael Ingemyr.

Hedersstipendiet delades ut i samband med Gastronomilägret 2018. På bild syns de deltagande medlemmarna tillsammans med Petter Bragée. Foto: Mikael Ingemyr.

Petter stannade kvar långt in på natten och pratade Vintergatan med entusiastiska medlemmar. Historier, kuriosa, anekdoter, och tills dess välbevarade hemligheter om allt kring Vintergatan-serierna delades till mycket nyfikna öron!

I år inföll toppaktiviteten för meteorregnet Perseiderna in mellan 11:e och 13:e augusti, och under denna tid omvandlades den statiska skånska natthimlen till en lite mindre statisk, fortfarande skånsk, natthimmel. Astronomisk Ungdom tog tillfället tidigt i akt och arrangerade, i samarbete med Landskrona kommun, året astronomiläger för åldersgruppen 6-15 år. På Ven, ett historiskt centrum för astronomiforskning av ingen mindre än Tycho Brahe, skulle drygt 30 barn med stort intresse för astronomi och rymdteknik spendera 3 dagar tillsammans under handledning av Sadaf Timori, Julia Klint och Gabriel Delerin. Med föreläsningar, workshops och besök på Tycho-Brahe-museet fick deltagarna ett uppskattat smakprov av astronomi, rymdteknik och vad Astronomisk Ungdom har att erbjuda.

Foto: Lage Sjöblom.

Redan innan lägrets officiella startskott på den lilla ön hade den inofficiella starten ägt rum. Vid Landskronas hamn, i väntan på Uraniborg (Venbåten, ej Tychos slott), samlades några dussin optimistiska, entusiastiska, något blyga elever från alla grundskolans årskurser. För att underlätta tillvaron mixades tre separata grupper ihop där en numera klassisk lära-känna-lek inom AU fick fylla tiden. Leken går ut på att memorera samtliga namn i gruppen genom en periodisk repetition av namnen och ett personligt astronomiskt objekt. Den första personen presenterar sitt namn och ger sig själv ett astronomiskt objekt på samma bokstav som sin första initial, exempelvis Gabriel Galax. Nästa person måste även genomgå självdopet men först efter att ha rabblat alla föregående namn och objekt.

Foto: Lage Sjöblom.

Ombord på färjan fick de numera mindre blyga deltagarna chansen att vidare diskutera intresset som tog dem alla hit. “Visste ni att SpaceX…”, “Har ni hört talas om BFR?”, “Såg ni Musks Tesla?”, ja såklart skulle det vara Elon Musks arbete som ockuperade samtalsämnena. Musks välkända status gjorde inte kunskapen deltagarna utbytte mindre imponerande; en välkommen överraskning som tydligt demonstrerade engagemanget, entusiasmen och energin de lillgamla besatt. En indikation på nivån lägret skulle hålla.

Efter cirka en halvtimmes promenad från Venbåten till stugorna inleddes årets astronomiläger. Deltagarna fick lite tid att göra sig hemmastadda i stugorna innan första aktiviteten drog igång. Efter att ha ultrarepeterat varandras namn i Landskrona hamn tyckte vi ledare att mer repetition aldrig gör någon skada och därmed fick deltagarna spela tidningslek nr.1 i de nyligen indelade åldersgrupperna. En lek som går ut på att den i mitten av en ring av andra deltagare ska identifiera deltagaren utifrån ett namn innan samma deltagare ropar någon annans namn i vilket fall den får samma uppgift. För att vidare bygga en laganda bland de nya grupperna tävlade sedan dessa tre mot varandra i den så kallade tidningsleken (nr.2). På grund av bristen på tidningar användes kartonger istället för att utgöra plattformen på vilken grupperna successivt skulle placera fler och fler medlemmar utan att dessa vidrör marken. En klar vinnare korades aldrig pga. ledarnas stabila oförmåga att förbli opartiska i deras bedömning (arg-emoji).

Foto: Lage Sjöblom.

Efter en positivt överraskande middag och en lika populär “Photo Scavenger Hunt” (fototävling där lagen får i uppgift att visuellt presentera olika koncept inom astronomi och rymdteknik) som framhävde skrattgroparna hos oss alla såg vädret till att raskt spola bort dem. En hel förmiddag av förväntan på att äntligen få se några perseider, bara för att istället placeras i skugga av moln. Dessa verkade inte heller försvinna, och därmed fick vi nöja oss med det näst bästa – höra Ingemyr föreläsa om meteorer och meteoriter, och hoppas att man hinner till sitt ofödda barns student (Insert Laugh Track)… Skämt o sido gav föreläsningen ett perfekt avslut på lägrets första dag. En detaljerad, begriplig och omfattande presentation av Perseiderna fick såväl föräldrar som barn att sitta fundersamma och lyhörda. Deltagare i alla åldrar var ivriga att få svar på sina frågor, och ivriga att få ställa fler. Tältet fylldes återigen av förväntan. Ett annat år kanske Perseiderna visar sig för blotta ögat på Ven, och det året blurras alla tidigare uppfattningar, det året stirras inte himlen på endast för att se “stjärnfall”, det året observeras vår planet kollidera med spåret av kometen Swift-Tuttle när små historiekapslar brinner upp i atmosfären – de meteorer som än idag undervisar oss i solsystemets historia.

Foto: Lage Sjöblom.

Måndagen, lägrets enda heldag, startade med en gemensam frukost lika överraskande som gårdagens middag. Med nya skrattgropar och förväntningar begav sig den yngre halvan av deltagarna till dagens höjdpunkt – Tycho Brahe museet. Medan de yngre fick sin tur på museet fick de äldre chansen att visa sina rymdkunskaper i en utmanande frågesport innan det var dags för deras kreativa hjärnhalva att gå på högvarv i den prestigefyllda raketbyggartävlingen. Till sin arsenal hade de ett par sugrör, papper, penna, saxar och en trogen partner. Med målet att bygga raketen som flyger längst såg grupperna till att frekvent testflyga deras prototyper. Raketer kastades hej vilt och luftrummet sågs inte vara raketfritt under mer än en minut. En god markör för engagemangsnivån bland deltagarna.

Foto: Lage Sjöblom.

Den yngre halvans återkomst inföll samtidigt som de främsta raketingenjörerna utsetts, och en gemensam lunch gav båda grupperna tid att återhämta sig innan det var dags för aktivitetsbytet. De yngre fick sin chans att demonstrera sin kreativitet i raketbygge medan de äldre besökte Tycho Brahe-museet. Besöket, ledd av en guide, skildrade Tycho Brahes hovliv som astronom, astrolog, alkemist och ingenjör med hjälp av bl. a. kortfilmer, ljusföreställningar och flera oratoriska presentationer av guiden som tydligt belyste varför den skånske/danske Tycho är en av Skandinaviens viktigaste gestalter inom vetenskapshistorien. Praktiskt fick vi också uppskatta höjden på kyrkan (numera tagen ur bruk och omgjord till del av museet) med hjälp av bl. a. sextanter, någonting som uppskattades av såväl föräldrar som barn.

Foto: Lage Sjöblom.

Vid stugorna hade den yngre halvan avslutat raketbygget och hunnit utforska “mysterielådan” (en sluten låda innehållande okända föremål vilka deltagarna skulle identifiera genom känsel) innan den äldre gruppen återvände. Med en ledig karaktär utforskade även de äldre nyfiket lådans innehåll medan de yngre fick sin första smak av disciplinerad astronautträning. Efter att den omgjorda flyttlådan även tagits ur bruk som “mysterielåda” samlades alla i sina åldersgrupper för att ta del av tre föreläsningar/studiecirklar. Med en paus i form av middag efter den första föreläsningen fick deltagarna rotera i sina åldersgrupper från rymdhistoria till mörk materia och energi till svarta hål och relativitetsteori. Entusiasmen för ny information och nya koncept är imponerande trots den redan väletablerade höga nivån. Den erhållna kunskapen testades genast efter de tre föreläsningarna genom en utmanande tipsrunda som tyvärr, i och med blåsten, endast lyckades vara en kort “tipssträcka”. Med möjlighet till att grilla marshmallows avslutades måndagens schema.

Foto: Lage Sjöblom.

Sista dagen inleddes vid frukost innan deltagarna fick en timme att städa, packa och checka ut från stugorna. Stämningen var allt annat än tydlig. Men genom både trötta och pigga karaktärer genomsyrades en gemensam bekvämlighet i hela gruppen; intresset för miljön bortom vår atmosfär hade fogat vänskaper från alla landets hörn. Uppdelade i sina åldersgrupper fick deltagarna ta del av föreläsningar om CERN och standardmodellen, årstider och tidvatten, och exoplaneter och utomjordiskt liv innan vi ledare var tvungna att samla alla för att avsluta vad som varit ett oerhört lärorikt, utmanande och framför allt roligt rymdläger. Utlovade priser för lägrets olika tävlingar delades ut innan vi satte avstamp mot Venbåten. Likt den upptrappande inledningen på söndagen fick lägret en nedtrappande avslutning; officiellt var lägret avslutat men den inledelsevis gemensamma resan hem gav lägrets deltagare en sista tid som grupp. Vi ledare hann snappa upp några åsikter från hemresenärerna innan färjan når Landskrona hamn. En vettig slutsats att dra var att detta måste göras om!

/Gabriel Delerin, ledare

Foto: Lage Sjöblom.

Astronomisk Ungdom växer så det knakar och fler rymdintresserade ungdomar hittar varje dag hit och blir en del av Sveriges gemenskap för unga med rymdintresse. Men vi vill så klart bli ännu fler! Mellan den 24:e och 30:e september infaller därför Astronomisk Ungdoms andra officiella värvarvecka – veckan då vi tillsammans går ihop och gör Astronomisk Ungdom synligt för ännu fler barn och unga. Var med du också!

Astronomins dag-veckan, den 24-30 september med Astronomins dag och natt under lördagen den 29:e, är den vecka på året som vi alla tillsammans visar upp för så många som möjligt att medlemsföreningarna och AU som förbund finns, och därmed värvar extra många nya medlemmar. Låt oss under denna vecka dela vårt engagemang och vår verksamhet till så många nya som möjligt!

Vill du vara med och sprida astronomiglädjen till ännu fler barn och unga? Du kan anordna egna värvarevent och se till att dina vänner och barn och unga i din stad blir en del av Astronomisk Ungdom! Varje ny medlem får som vanligt en gratis prenumeration på tidskriften Populär Astronomi och möjligheten att delta i flera rymdaktiviteter varje år. Dessutom gör varje ny medlem det möjlig för oss att uppfylla barns rymddrömmar och bidra till att ungdomar får möjligheten att utveckla sitt astronomiintresse – så med varje värvning är du med och gör vår verksamhet möjlig. Sprid ordet om Sveriges bästa astronomiförbund och låt dina vänner bli medlemmar gratis här!

Föreningarnas egna tips till er som vill vara del av värvarveckan är anordna observationer på gatorna, fixa filmkvällar i skolorna, ta kontakt med museum om föreläsningar eller bygga raketer med barn! Om ni inte vill göra något själva, kan du också kontakta din medlemsförenings styrelse och se om du kan vara med och hjälpa till vid något officiellt värvarevent i din stad, eller om din förening kan hjälpa en annan förening i deras arbete. Tveka inte att kontakta kansliet om du vill ha material att använda, exempelvis posters, eller om du behöver mer information om Astronomisk Ungdom inför värvarveckan.

Var med och vinn fina priser!

Den förening som värvar flest medlemmar, samt den förening som värvar flest medlemmar procentuellt i förhållande till sin ursprungliga storlek, vinner biobiljetter som föreningen kan använda under sina evenemang! Nytt för årets tävling är att utöver att värva medlemmar till sin förening, kan man också värva medlemmar till riksföreningen för extra poäng! Var person kan alltså ge två poäng totalt. Protokollför de nya värvade till riksföreningen och mejla in listan till forbundsstyrelsen@au.se.

Stort tack till alla fantastiska medlemmar som deltar under Värvarveckan 2018 – nu kör vi!

AU:s Louise Fischer och Elias Waagaard värvar nya medlemmar på en gymnasiekonferens.

Tomass Wilson, 18 år från Stockholm, tilldelades Rymdstipendiet 2018. Rymdstipendiet är ett heltäckande resestipendium som vi varje år delar ut till en gymnasieelev som gjort ett gymnasiearbete med anknytning till rymden. Tomass arbete handlade om att analysera dubbelstjärnan V405 Aurigae fotometriskt. Det heltäckande resestipendiet gick till det fullspäckade rymdtekniklägret European Space Camp på den norska rymdbasen Andøya Space Center. Här kan du läsa Tomass reseberättelse!

För några veckor sedan fick jag och flera andra äran att delta i European Space Camp (ESC) i Norge. Vi (alla deltagare) fick lära känna andra rymdintresserade från olika länder och bakgrund, lyssna på spännande föreläsningar, utforska Andøya, och roligast av allt, bygga och skjuta upp en sondraket!

ESC äger rum vid Andøya Space Center (ASC), vilket även är huvudbas för NAROM, en statlig norsk organisation som arbetar med att utbilda elever och lärare om rymden, samt att främja rymdintresse. ASC är en uppskjutningsplats för atmosfärsforskande sondraketer som ligger på ön Andøya, lika långt norrut som Sveriges nordligaste punkt.

De första dagarna var fyllda med praktiska laborationer, föreläsningar och namnlekar, så klart! Vi fick lära oss om hur raketer flyger och hur deras motorer fungerar men även generellt om rymden och kosmos. Föreläsarna var NAROM-lärare, representanter från rymdbolag och även forskare inom astronomi, rymdfart och norrsken.

Under andra dagen fick vi dela in oss i fyra grupper. Jag skulle som de flesta av de andra deltagarna jobba inom sensorgruppen. Alla var tilldelade olika sensorer och jag satte ihop den så kallade Inertial Measurement Unit (IMU) med hjälp av NAROM-teamet och en annan trevlig ESC-deltagare, Kristian. De andra 3 grupperna var: Payload, som skulle sätta ihop raketen när allting var klart, Telemetry, som fick styra en radioantenn och se till att all data kom ner, och GPS-gruppen som fick bygga en GPS. Vi fick själva komma på vad för mätningar våra sensorer skulle kunna utföra och vissa grupper behövde även skriva formler för att omvandla spänning (volt) till t.ex höjd.

Under dagarna därpå fick vi löda komponenter, skriva programkod och sätta ihop kablar samt testa våra sensorer för att testa om de funkade. Samtidigt var det fler föreläsningar och även “engineering challenges”, såsom att bygga fallskärmar för vattenballonger och konstruera gasdrivna pappersraketer. Vi deltog i det simulerade uppdraget “Rymdskeppet Aurora” och var även på besök hos ALOMAR, ett atmosfärs/norrskens forskningsinstitut som använder lasrar för att jonisera olika gaser i atmosfären. De använder lika mycket el som hela staden Andenes! Sista dagen innan uppskjutning fick vi en föreläsning av en av de mest influerande männen inom norrskensforskning sedan Kristian Birkeland, Alv Egeland, som vi nämnde raketen efter, Alv 1.

På tisdag den 14:e augusti sköts Alv 1 upp mot molnen. Jag bemannade kommunikationstationen för telemetri-gruppen då alla grupper var utspridda i olika positioner på ASC. Vår Head of Operations var Anne, en annan elev, som skulle koordinera hela operationen från kontrolltornet. Raketen flög perfekt och nådde hela 9 km och därpå återvände för att sedan krascha in i den arktiska oceanen. Vi fick nästan all data, dock gick 3 av våra sensorer sönder efter några sekunder. Trots detta kunde vi ända räkna ut maximala hastighet (mach 2,3), höjd, riktning och rotationsfart (den roterar för att stabiliseras under flygningen).

Upplevelsen av ESC var någonting helt underbart. Det var lika fantastiskt att höra ruset från raketen som att spendera en så härlig tid med så underbara människor. Jag skulle verkligen vilja återvända men jag vill hellre att andra ska få chansen att uppleva European Space Camp. Varje år står Astronomisk Ungdom för en plats till en rymdintresserad elev; ta därför chansen och ansök om den! Du är garanterad fantastiska upplevelser, underbara vänner och ett minne för livet!

/Tomass Wilson

Hur får man allmänheten att bli intresserad av vetenskap?

En mycket viktig med svår fråga, speciellt när allt fler människor uppvisar tecken på faktaresistens. Ett sätt är genom rymden, som fascinerat människan genom alla tider och har en unik förmåga att fånga vårt intresse för naturvetenskap och teknik. Men hur sprider man rymden till samhället på bästa sätt?

I år firar Japan och Sverige 150 år av diplomatiska relationer. Ett område där båda länderna har ett nära samarbete är just forskning i rymden. Den 8:e oktober kommer det hållas en konferens med temat Sparkling interest in science through space i Stockholm om vetenskapens och rymdens roll i samhället.

Till konferensen kommer två astronauter, Dr. Chiaki Mukai, Japans första kvinnliga astronaut och Prof. Christer Fuglesang, för att diskutera just denna fråga. På schemat finns även en paneldiskussion, där bland annat Anna Rathsman, generaldirektör för Rymdstyrelsen, Yoshifumi Saito, professor vid Japanska rymdmyndigheten JAXA, samt AU:s egna förbundsordförande Måns Holmberg, kommer att delta.

När? 8 oktober 13:00 – 17:00

Var? IVA’s Konferenscenter, Grev Turegatan 16 Stockholm

Vem? Alla är varmt välkomna! Anmäl er via formuläret under!

Vill du gärna delta, men har inte möjlighet att infinna dig på plats? Då har du tur! Eventet livesänds via denna länk. Du som deltar via livesändingen kan också ställa en fråga! Filma dig själv när du ställer frågan och skicka videon till kansli@au.se, så kan din fråga spelas upp och besvaras under konferensen.

Anmälan är stängd

Till befolkningen sett är Sverige ett litet land, men trots det åstadkommer vi mycket inom rymden. Vi byggde Smart-1, Europas första farkost till månen, vi medverkar i internationella samarbeten likt ESA och ESO och vi har Esrange, en av kontinentens två rymdbaser. Trots det diskuteras sällan rymdpolitik i Sverige. Inför det snabbt annalkande valet mejlade AU därför samtliga riksdagspartier angående deras ståndpunkt till svenska satsningar på rymden både inom och utanför landet.

Följande fråga skickades till samtliga riksdagspartier:

Hej!

Jag undrar vad [partinamn] har för inställning till svensk rymdindustri? I nuläget diskuteras exempelvis möjligheten att bygga ut Esrange i Kiruna till en satellitbärande förmåga (något de aldrig haft innan). Skulle ni vilja fortsätta denna möjlighet, även om det kräver en statlig investering (som uppskattas bli ca 500 miljoner kronor)?

Hur står ni till ett fortsatt svenskt medverkande i europeiska samarbeten likt ESA?

Hälsningar,

Samtliga tillfrågade partier förutom Sverigedemokraterna återkopplade på mejlet. Här följer alla inkomna svar i slumpmässig ordning:

Centerpartiet

Vi är positiva till svensk rymdindustri och vill skapa förutsättningar för att Sverige ska kunna fortsätta vara framgångsrikt på rymdområdet. Det är en strategisk tillgång för att möta samhällets behov och för att stärka den svenska industrins konkurrenskraft. Det ger även positiva effekter på alltifrån utbildning och forskning till försvar och miljö.

Vi är positiva till det förslaget som finns gällande Esrange, men har också sagt att det är viktigt att det finns bred enighet och att det bör ske med nya medel för att inte ta resurser från andra viktiga delar inom rymdsektorn t.ex. de internationella samarbetena.

Vi är positiva till internationella samarbeten både via ESA och EU. Det är viktigt för både synergieffekter som skapa bättre förutsättningar för nya innovationer och jobb samt utifrån ett säkerhetsperspektiv genom att Europa ska ha ett oberoende tillträde till rymden. Vi tycker även Sverige ska ta en mer aktiv roll i de internationella samarbetena och särskilt i den diskussion som behövs gällande säkerhetsfrågor i rymden. Sverige bör nyttja sin plats i FN:s säkerhetsråd för det.

Miljöpartiet

Jag rekommenderar att du mejlar Miljöpartiet i Kiruna om du vill ha exakta svar kring Esrange. Miljöpartiets rymdpolitik utifrån riksnivå är mestadels inriktad på rymdsskrot: Det är ett allvarligt problem med allt mer rymdskrot från gamla raketer och satelliter som far runt jorden. I dagens högteknologiska samhälle är vi beroende av fungerande satelliter för t.ex. GPS. Dessa system hotas av att allt fler partiklar och rymdskrot som även om de är små riskerar att slå sönder fungerande satelliter då de färdas med så hög hastighet. I värsta fall kan det leda till en kedjereaktion där en satellit som slås sönder skapar så mycket nytt rymdskrot att de träffar andra satelliter som sen i sin tur bildar nya skrotpartiklar.

Med hjälp av radar och teleskop kan vi hålla koll på hur rymdskrotet rör sig runt jorden. Man kan se och följa objekt som är så små som fem centimeter i diameter. I juli 2016 hade man koll på cirka
18 000 rymdskrotdelar runt jorden. Man tror att det finns cirka 170 miljoner delar rymdskrot som man inte har koll på. Dessa delar är ofta mindre än fem centimeter.

Det finns lite olika idéer på hur man skulle kunna försöka fånga in eller putta bort rymdskrot från olämpliga omloppsbanor men än är de bara på ritbordet och inget som har förverkligats.

Rymdstyrelsens information om rymdskrot: https://www.rymdstyrelsen.se/upptack-rymden/om-rymden/rymdskrot/

Information från NASA om deras program att spåra och ha koll på rymdskrot: https://www.nasa.gov/mission_pages/station/news/orbital_debris.html

Rymdorganisationen Esa – European Space Agency – där Sverige ingår uppmanar nu världens alla länder att jobba aktivt mot rymdskrot för att vi ska kunna använda rymden som infrastruktur lång tid framöver. Många länder ställer sig idag bakom de bestämmelser som säger att alla satelliter som skickas upp i omloppsbana bör uppfylla ett krav: de ska lämna de åtråvärda platserna i jordens omloppsbana inom 25 år efter att de har slutat användas. Ett sätt att åstadkomma det är att satelliterna skickas ut till något som kallas en ”kyrkogårdsbana”. En kyrkogårdsbana (graveyard orbit) befinner sig högt ovanför jorden på en höjd där det inte finns så många andra satelliter. Där far de oanvända satelliterna runt ostört. Ett annat alternativ är att man styr in gamla satelliter i en sluttande omloppsbana så de till slut brinner upp av friktionen i atmosfären.

Problemet med rymdskrot är symptomatiskt för hur kortsiktigt vi tänkte på 1900-talet kring många miljöproblem.

Kristdemokraterna

Stort tack för ditt mejl.
Vi är positiva till den möjliga utbyggnaden av Esrange men ser också en risk att vi konkurrerar med Norge, som redan investerar i småsatellitverksamheten. Under våren beviljade Norges regering ett lån på 20 miljoner norska kronor till att undersöka hur rymdbasen Andøya kan utvecklas för att sända upp satelliter. Det är viktigt att man samarbetar med inte minst dem av våra nordiska grannländer som har någon form av ambitioner på rymdområdet.

Vi ser gärna ett fortsatt svenskt medverkande i europeiska samarbeten likt ESA.

Socialdemokraterna

Vi socialdemokrater är positiva till det du lyfter. Vi vill utveckla Esrange och vara med och utveckla ESA. För mer detaljer, se t.ex.: https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2018/07/regeringen-investerar-i-rymden–esrange-far-testbadd/

Den socialdemokratiskt ledda regeringen har för första gången antagit en svensk rymdstrategi. Den kan du läsa på länken nedan: https://www.regeringen.se/499bc9/contentassets/b6b324fe625a40be852dfcb661f5da77/171825900_webb.pdf

Liberalerna

Vi tycker det är en god idé att bygga ut Esrange. Vi ser helst att det sker med en kommersiell partner så inte skattebetalarna tar hela risken själva.

Vi är klart för att fortsätta samarbetet i ESA och med andra rymdorganisationer runt om i världen. Liberalerna är det parti som oftast är positiva till internationella samarbeten.

Här har du vårat svar på rymdstrategin:

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/med-anledning-av-skr-201718259-en-strategi-for_H5024190

Vänsterpartiet

Du har skrivit till Vänsterpartiet och undrat om vår rymdpolitik.
Vänsterpartiet ser positivt på Svensk rymdverksamhet. Vi vill att det främsta syftet med den ska vara forskningsrelaterad och då särskilt klimatforskning. Vi har ännu inte tagit ställning till en utbyggnad av Esrange eftersom vi vill se en miljökonsekvensanalys först samt att det behöver diskuteras hur det kan ske utan att kränka den svenska ursprungsbefolkningen samernas rättigheter.

Angående ESA gillar vi dem. Vi tycker att de är ett bra exempel på ett väl fungerande internationellt samarbete och vill att Sverige fortsatt ska vara med där. Vi ser även positivt på samarbete kring rymden i FN och att de FN-fördrag och konventioner som rör rymden efterlevs.

Moderaterna

Rymdutredningen pekade på potentialen för Esrange i Kiruna som en uppskjutningsplats för småsateliter. Rymdstyrelsen och rymdbolaget SSC har utrett att detta kan ske på kommersiella grunder. Esrange är en viktig infrastruktur och rymdanläggning för Sverige. För att behålla sin internationella attraktionskraft måste den dock underhållas och utvecklas. Om den nya möjligheten att skjuta upp småsatelliter skulle kunna ske på kommersiella grunder är vi villiga att titta vidare på detta.

En stor del av svensk rymdverksamhet sker idag inom ramen för den europeiska rymdorganisationen European Space Agency, ESA. Rymden utgör idag en väsentlig infrastruktur för samhällsfunktioner/politikområden, och stora nyttor för näringar och medborgare. En allt väsentlig del av denna infrastruktur har utvecklats inom olika internationella samarbeten. Sverige bör fortsätta vara en del av det internationella rymdsamarbetet för att ta del av nya innovationer, bidra med spetskompetens och vara en del av den samlade utvecklingen.

Astronomisk Ungdom är en partipolitiskt oberoende organisation, men arbetar för att sätta rymdpolitiken på agendan. Om du undrar vad AU tycker i olika rymdpolitiska frågor så kan du ta en titt på vårt av årsmötet antagna idéprogram!