Nyheter

Delta i livesamtal mellan årets Nobelpristagare och astronauter på ISS

Astronomisk Ungdom har fått 40 platser till ett av de häftigaste evenemangen under hela rymdåret 2019. Var med när Nobelveckan invigs med ett unikt livesamtal mellan några av årets Nobelpristagare och astronauter på den internationella rymdstationen ISS! Läs mer och anmäl dig här nedan!

Astronauterna Jessica Meir och Luca Parmitano.

Hur ser man som astronaut på människans plats i universum? Kan det finnas liv på exoplaneter? Hur fungerar litiumjonbatterier i rymden? Årets Nobelpris i fysik och kemi belönar upptäckter som är avgörande för arbetet just nu på den internationella rymdstationen. Astronauterna Jessica Meir (som är svensk medborgare!) och Luca Parmitano berättar om den forskning som bedrivs på rymdstationen och utmaningarna med deras rymdpromenader i ett samtal med två av fysikpristagarna, Didier Queloz och Michel Mayor, som gjorde den första upptäckten av en exoplanet, samt kemipristagaren Stanley Whittingham, som belönas för utvecklingen av litiumjonbatteriet.

Samtalet med astronauterna på rymdstationen modereras av astronauten Christer Fuglesang. Anna Sjöström Douagi, programchef på Nobel Prize Museum, inleder programmet med en frågestund med Nobelpristagarna, som precis har anlänt till Stockholm för att delta i en händelserik Nobelvecka. Samtalet hålls på engelska.

Nobelpristagare i fysik 2019, Didier Queloz och Michel Mayor, för den första upptäckten av en exoplanet kring en sollik stjärna.

Hur används årets Nobelpris i rymden?
Årets fysikpris belönar ny förståelse av universums uppbyggnad och historia, samt den första upptäckten av en planet i bana kring en solliknande stjärna utanför vårt solsystem. Kosmologi och exoplaneter är huvudteman i Europeiska rymdorganisationens (ESA:s) forskningsprojekt. Nobelpristagaren Didier Queloz är själv ordförande i det projekt som särskilt ska studera exoplaneter med hjälp av rymdteleskopet Cheops, som sänds upp i mitten av december.

Nobelpriset i kemi belönar utvecklingen av det lätta, laddningsbara och kraftfulla lithiumjonbatteriet som vi har i allt från mobiltelefoner till elbilar. Batteriet kan lagra stora mängder energi från sol- och vindkraft, och möjliggör ett fossilfritt samhälle. NASA-astronauten och Jessica Meir kan själv berätta om hur hon nyligen under en rymdpromenad har installerat litiumjonbatterier för att uppgradera stationens energikapacitet.

Nobelpristagare i kemi 2019, Stanley Whittingham, för uppfinningen av litiumjonbatterier.

ESA-astronauten Luca Parmitano har gjort flera komplexa rymdpromenader i samband med underhållet av stationens största vetenskapliga instrument Alpha Magnetic Spectrometer (AMS-02). Instrumentet har studerat universum och letat efter mörk materia sedan 2011. Den forskning som belönas med årets fysikpris visar att bara fem procent av universums innehåll är materia som vi känner till, den som bygger upp stjärnor, planeter, växter och oss. Resten, 95 procent, är okänd mörk materia och mörk energi. Huvudforskaren för AMS-02 är Nobelpristagaren i fysik 1976, Samuel Ting. Han menar att resultatet hittills har gett unik information till fysiker som handlar om potentiella upptäckter av sällsynt mörk materia som tagit sig långt genom kosmos.

Paneldeltagare

På Internationella rymdstationen:

  • ESA-astronauten Luca Parmitano
  • NASA-astronauten Jessica Meir

På Nobel Prize Museum, Stockholm

Astronaut Christer Fuglesang.

  • Didier Queloz, Nobelpristagare i fysik 2019
  • Michel Mayor, Nobelpristagare i fysik 2019
  • Stanley Whittingham, Nobelpristagare i kemi 2019
  • Christer Fuglesang, ESA-astronaut
  • Anna Sjöström Douagi, programchef, Nobel Prize Museum

Information

Plats: Nobel Prize Museum, Stortorget 2, Gamla stan
Datum: Fredag 6 december 2019
Tid: 14.45-15.30
Kostnad: Gratis
Arrangör: Nobel Prize Museum och European Space Agency

Samtalet visas live på ESA Web TV. Antalet platser för medlemmar i Astronomisk Ungdom är begränsat till 40. Först till kvarn gäller! Om du anmäler dig men får förhinder; maila kansli@au.se så att någon på reservlistan kan gå istället.

Även om AU:s platser är slut så kan det hända att Nobelprismuseets ordinarie anmälningsportal för allmänheten fortfarande har platser kvar. Kontrollera här!

Anmälan

Tyvärr har 40 platser redan bokats! Maila kansli@au.se för att skriva upp dig på reservlistan.

Tips till gymnasiearbetet

Nu är det dags för många att börja med gymnasiearbetet, och inför detta fick jag frågan om ifall jag kunde dela med mig av mina bästa tips och erfarenheter. Så här kommer dem!

ISEF-laget som otroligt nog helt bestod av AU:are med rymdrelaterade projekt!

När jag skulle välja ämne till mitt projekt visste jag två saker: 

  1. Jag ville att det skulle ha med partikelfysik att göra
  2. Den 7:e februari ville jag ha tillräckligt med material för att skicka in till den digitala anmälan till utställningen unga forskare

Med de två sakerna klara för mig började jag mejla runt för att hitta en handledare som skulle kunna hjälpa mig, framförallt då ett experimentellt projekt i partikelfysik i de flesta fall kräver utrustning jag inte hade tillgång till. Jag hamnade tillslut hos min fantastiska handledare vid Uppsala universitet, som gav mig möjlighet att komma till högenergifysik-labbet i Uppsala vid tre tillfällen och utföra mina experiment. Mina två huvudtips till dig som ska välja ämne är helt enkelt att hitta något som du verkligen tycker är intressant och sen vara ihärdig tills du hittar en möjlighet att utföra den! Det finns så mycket mer hjälp där ute att få än vad man kan tro, så var inte rädd för att fråga runt.

Om ni zoomar in på högra hörnet ser ni en visuell representation av mina känslor efter prisutdelningen vid Utställningen Unga Forskare.

När februari och sista anmälningsdatum för Utställningen Unga Forskare började närma sig satt jag och desperat försökte skriva ihop någon slags sammanfattning av projektets plan, då jag helt saknade användbara resultat. Men det gick bra ändå, man behöver alltså verkligen inte vara klar för att söka! Jag tog mig därifrån till semifinal, vilket jag var nöjd med, att gå därifrån med en finalplats var helt oväntat, likaså att lämna finalveckan med en plats i Sveriges forskningslandslag. Det var verkligen helt overkligt. Bjuder på en bild från finalen som beskriver ungefär hur jag kände när jag precis fått reda på att jag vann…

Med en plats i forskningslandslaget innebar det för min del 2 resor: en till Macao, Kina för CASTIC och en till Phoenix för Intel ISEF. Till ISEF var vi, otroligt nog, 100% AU:are, och i stort sett 100% rymdrelaterade projekt. Det var ett genomgående tema denna finalen att många av de högre priserna gick till fysik- och teknikprojekt..

Utan några större förhoppningar om att övertyga AU om att mitt projekt var rymdrelaterat skickade jag in en ansökan till Rymdstipendiet till European Space Camp. Men det gick vägen, och jag fick spendera min sista vecka innan skolstart på Andoya Space Center i Norge, vilket var en fantastisk upplevelse som ni kommer få läsa mycket mer om i en reseberättelse senare! Men kort sagt var det helt fantastiskt, och om ditt projekt på något sätt kan kopplas till rymden – sök!

Det har varit ett galet år för min del, och det känns fortfarande helknäppt att tänka tillbaka på allt jag fått privilegiet att uppleva. Att lilla jag skulle stå på högenergifysiklabbet omringad av riktiga forskare, prata om min forskning inför världsledande profiler inom mitt område i olika länder, skapa band med folk från hela världen, stå på scen och ta emot priser; inget av detta kommer nog någonsin kännas verkligt. Det känns fortfarande som att jag pratar om någon annan! Det jag vill få fram med detta är att om du håller dig från att satsa med ditt gymnasiearbete, ställa ut i Utställningen Unga forskare, söka rymdstipendiet eller något helt annat för att du känner att du inte är forskare nog så kan jag meddela, att det är det ingen som gör. Jag vet inte hur många gånger jag gick in på toan och tog mig en ”power-cry” när resultaten inte såg ut som jag ville, eller sömnbristen var lite för påtaglig. Men jag fick helt enkelt träna på att sedan ta mig samman och försöka igen. Försök se gymnasiearbetet som en helt unik chans att prova på forskning, och se vad det tar dig! Vad är det värsta som kan hända? 

Så vad händer nu? Jo, framförallt har jag nu börjat plugga fysik vid Uppsala Universitet som förutom att vara ett fantastiskt universitet även råkar ha egenskapen att min handledare är här, vilket underlättar vidare forskning i mitt projekt! Dessutom kommer ni se mig i AF-sammanhang då jag sitter i den styrelsen numera, samt fortsätter utveckla rymdprogrammet! Min plan är att fortsätta utveckla min forskning, och att i mars presentera allt på I-FEST^2 i Tunisien. Sist men inte minst, om ni väljer att ta era fantastiska gymnasiearbeten lite längre och söka till Utställningen Unga forskare lär ni höra från mig ännu mer, då jag där jobbar som kommunikationsassistent! Så hoppas vi ses på finalen ;)

Ha de gott!

 

Frågor om fysik, forskning eller bara livet? Mejla och fråga!

ellen.hammarstedt@au.se

 

Fira med oss: första svenska kvinnan till rymden!

Onsdagen den 25 september blir Jessica Meir den första svenska kvinnan i rymden, och Sverige får sin andra astronaut. Detta är något som vi i Astronomisk Ungdom givetvis vill följa och fira

Vi kickar igång ett coolt event klockan 15:00 uppe vid Observatoriekullen och klockan 15:57 är det dags för uppskjutningen, som följer via livestream. Anmälda medlemmar och särskilt inbjudna VIP-gäster är välkomna att delta.

På programmet står presentationer av våra VIP-gäster, mingel och slutligen beskådar vi tillsammans uppskjutningen av vår astronaut via NASA:s livestream, samt skålar för att ännu en del av svensk rymdhistoria har skrivits.

Missa inte att fira den första svenska kvinnan i rymden med oss! Eventet har ett begränsat antal platser, så först till kvarn gäller. Anmälan är bindande.

Varmt välkommen!

/Astronomisk Ungdom

 

Anmäla är tyvärr stängd till eventet kl. 15! Men om du fortfarande är intresserad så kom gärna efter kl. 17 och häng med oss när vi fortsätter att kolla på livesändningen kvällen ut!

 

Så var Rymdresan 2019 till CERN

Bild 1: En del av lunchgruppen avnjuter en varm lunch på Vapiano. I bakgrunden syns en del av Genèvesjön. Foto: Gabriel Delerin.

Fråga: Hur följer man upp en resa till USA och solförmörkelsen 2017, samt en resa till La Palma och dess imponerande samling stora teleskop 2018? Svar: CERN.

Minsann, Astronomisk Ungdoms rymdresa 2019 tog totalt med sig 24 svenska rymdentusiaster till världens centrum för partikelfysik. Utöver ett par dagar på CERN besöktes även FNs Europasäte Palais des Nations, och sista kvällen bjöd även på Europas största fyrverkerishow. Mer om detta och mycket mer följer nedan i projektgruppens reseberättelse. 

Efter en hel dags förberedelser i Genève vaknar årets tre reseledare med tuppen på onsdagsmorgonen – idag anländer 21 rymdfantaster från hela Sverige! Den tidigaste ankomsten möts upp på flygplatsen redan klockan 10:05, och den sista anländer inte förrän 20:00 samma dag. Oundvikligt delades onsdagen in i tre separata scheman för tre olika grupper (lunchgrupp, eftermiddagsgrupp och kvällsgrupp). Lunchgruppen anländer till hotellet med sin reseledare, lämnar av sin packning, och beger sig mot Genève i sökandet efter en första måltid tillsammans. Andra (eftermiddags-)gruppen anländer strax därefter till hotellet och väntar in den första gruppen för en liten introduktion. Den tredje och sista gruppen anländer till hotellet med sin ledare strax efter 22:00 och kastar i sig middagen innan dygnet slår över. Samtliga rymdresenärer är nu samlade, och efter en kort introduktion uppmanas alla att göra sig i ordning för läggdags – imorgon väntar 20 000+ steg.

Bild 2: Palais des Nations och medlemsstaternas flaggor. Foto: Lisa Johansson.

Torsdagens första intryck är solljuset som skiner in genom hotellrummens fönster. Här behövs ingen mobilapplikation för att inse att denna blir kortbyxornas dag. I hotellets färgglada matsal delar rymdgruppen en frukost innan vi samlas upp för att promenera till busshållplatsen fem minuter bort. Några buss- och spårvagnsbyten senare anländer vi till ett torg dekorerat med oscillerande fontäner och en tolv meter hög trebent stol. Bakom stolen står en del av Palais des Nations, FNs europeiska högkvarter, prydligt utsmyckat med samtliga nationers flaggor. En halvtimme av skratt, poserande, och mängder av fotografier förflyter innan vi beger oss mot FN:s ingång för besökare. Promenaden skämmer bort oss med underbara parker, byggnader och arkitektur – ett smakprov av vad som komma skall. Likt de säkerhetskontroller alla gått igenom på flygplatsen dagen innan måste deltagarna passera en metalldetektor innan vi får inträde till FN:s Europasäte. En introduktion om de strikta regler om fotografering och gruppdynamik följs av en kvart i FN-shoppen innan vår guide kallar till samling och ger oss en otrolig rundtur i Palais des Nations. Vi besöker de gigantiska hallarna, de ”mindre” mötesrummen (alla tillräckligt stora för att rymma ett större hus), rummet för mänskliga rättigheter (på grund av ett pågående möte mellan flera nationer fick inga bilder tas, men vi uppmanar starkt att göra en snabb Googlesökning och se lite bilder – rummet täcks av ett av de mest unika taken i världen, tack vare konstnären Miquel Barcelo) och såklart ”The Assembly Hall”, vars storlek i sig gjorde inträdeskostnaden värd det. Rummet används till större konferenser varje år (ex. World Health Assembly) och har en kapacitet för 2000+ personer (!).

Bild 3: The Assembly Hall. Foto: guiden.

Bild 4: lag Simon. Foto: Okänd.

Inspirerade, taggade, och framför allt hungriga delades resenärerna upp i grupper om sju för att spendera eftermiddagen tillsammans i mindre sällskap. Naturligtvis skulle grupperna tävla mot varandra! Med nyligen fyllda magar tilldelades grupperna ett häfte med instruktioner som skulle leda dem till startpunkten, en bro från vilken årets Tourist Hunt – en skattjakt omgjord i syfte att visa deltagarna allt som Genève har att erbjuda – utgick. Flaggstänger skulle räknas, historia bakom gatunamn framtas, och statyer identifieras. Typiskt för Astronomisk Ungdoms verksamheter är att gruppkemin alltid överraskar positivt, och det här var inget undantag. Med tydliga instruktioner som stöd tog grupperna chansen att expandera sin upplevelse av Genève. Vissa spelade gatuschack, andra besteg torn, och alla fångade minnena i magnifika bilder. Efter en gemensam middag började kvällen sakta dra sitt täcke över dagen och grupperna samlades på hotellet för att dela dagens berättelser. Ett lugnt och välbehövt avslut, ty stegräknarna närmade sig 30 000.

Bild 5: Utsikt över Genèvesjön under Tourist Hunt. Foto: Lisa Johansson.

Bild 6: Gatuschack. Foto: Annie Csomor.

Alarmklockorna ringer aningen senare under fredagen – vi har funnit den optimala tiden för frukost. Gemensamt beger sig grupperna till busshållplatsen som efter bara en hållplats har tagit oss till platsen vi ska spendera dagen på: CERN. Kollektivtrafiken tar oss alltid förbi CERN:s huvudentré när vi pendlar mellan det franska hotellet och det schweiziska Genève, så en del lyckliga rymdresenärer har redan haft turen att hinna med ett snabbt besök till den gyllenbruna, numera ikoniska, Globe of Science and Innovation. Likt gårdagens promenad till FN skulle även denna glob te sig ynklig i skuggan av vad som komma skulle – en heldag på CERN.

Bild 7: Jet d’Eau. Foto: Leo Samuelsson.

Bild 8: Vid SM18s kopia av en del av LHC. Foto: Gabriel Delerin.

I väntan på vår guide blir vi tilldelade varsin individuell besöksbricka och får tiden att, som de sanna beundrarna vi är, rensa CERN-shoppens utbud. Vår guide möter upp oss strax efter 9:00 och ger oss en introducerande föreläsning om CERN (från politisk historia till framtidens forskning). Många nya funderingar och frågor dyker upp, men inte alla hinner få ett svar innan vi kliver på vår buss som ska ta oss runt CERN denna förmiddag. Första stoppet är SM18 – en världsledande anläggning för test av supraledande magneter (ofta nedkylda till 1.9 kelvin) och andra instrument. I två separata grupper om tolv personer får vi en detaljerad beskrivning, ur både en fysikers och ingenjörs perspektiv, om hur LHC (Large Hadron Collider) – världens största maskin – accelererar partiklar till energier som tar oss närmare och närmare universums begynnelse och de fundamentala regler som så elegant kan sammanfattas i standardmodellen. Mönstret bryts inte och många frågor tas hand om påväg till nästa anläggning – AMS (Alpha Magnetic Spectrometer). Experimentet, som för närvarande är fastmonterad på den internationella rymdstationen ISS drygt 400 km ovanför jorden, kan vi inte se med våra egna ögon, utan vi får nöja oss med kontrollrummet och en mindre modell. Nu får fler frågor äntligen besvaras, och mycket av diskussionerna handlar om hur AMS framtid ser ut: ”kommer den att upptäcka mörk materia?” ”Hur reagerar elektroniken med kosmisk strålning?” ”Hur behandlas datan?” ”Vad är kostnaden för projektet?”.

Bild 9: Vid AMS-anläggningen. Foto: Gabriel Delerin.

Bild 10: LEIR. Foto: Lisa Johansson.

Efter ett par obligatoriska gruppbilder körs vi till receptionen där vi strax skall mötas upp av vår första privata guide – Phil Rubin. Tillsammans med sin fru tar Rubin oss på en kort promenad genom CERN till LEIR (Low Energy Ion Ring) – en accelerator ovanför marken vars syfte är att förse LHC med paketerade knippor av joner för kollisioner vid ALICE (som tillsammans med ATLAS, CMS, och LHCb är en av de fyra största experimenten vid LHC). Acceleratorn etablerades redan 1996 och hade en uppgradering 2003 innan den för första gången pumpade in blyjoner i LHC 2010. Detta och mycket mer om forskningen och ingenjörernas bedrifter berättade Rubin om, varpå han bombarderades med frågor om hans arbete och om CERN hela vägen tillbaka till restaurangen, där vi äntligen fick mätta våra magar på nytt. Att maten på en plats som CERN, med världsledande maskineri och forskning, ska vara en höjdpunkt är otippat för den oinvigde. Men visst var det en topp till för denna dagen! Efter en god lunch går vi tillbaka till receptionen och möts upp av vår S’Cool Lab-lärare. Vi leds till laborationssalen och efter en kort introduktion påbörjar 6 grupper konstruktionen av varsin Wilsonkammare – ett instrument som utnyttjar övermättad vattenånga för att observera spår av joniserande strålning. Under timmen i labbet observerade samtliga grupper kosmiska partiklar så som myoner, och kunde även detektera spår av alfa- och beta-partiklar. Många egna hypoteser om hur kammaren fungerar kom fram innan vi avslutade med en gemensam genomgång om exakt vad det var vi såg och varför. Med en timme kvar innan restaurangen börjar servera middag samlas vi i den stora matsalen och paxar några bord. Ett gäng lånar rack och en boll och underhåller sig vid ett av salens pingisbord. I fotspåren av berömda fysiker så som Werner Heisenberg och Niels Bohr turas nästan ett dussin astronomiska ungdomar om att spela mot varandra i en turnering som bjuder på överraskningar, känslor, och mycket skratt. Middagen avnjuts strax därpå och därefter tar vi oss mot hotellet. Rymdresenärerna får en timme fri tid innan de tre ”skattjakts”-grupperna från gårdagen samlas i olika rum för lite kvällsaktiviteter. Rummen bjuder på mäktiga kahoots, häftiga föreläsningar och intressanta diskussioner. Efter att samtliga grupper varit i alla tre rum avslutas dagen och blickarna vänds mot morgondagens bravader.

Bild 11: Vid S’Cool Lab observeras partiklar i egna Wilsonkammare. Foto: Annie Csomor.

Trots att vårt nästa CERN-besök var schemalagt först 10:00 lämnade vi hotellet samma tid som tidigare. Vi hade drygt en timme mellan oss och vårt nästa besöksmål, vilket både inkluderar kollektivtrafik och hälsosamma promenader. 300 meter från målet identifieras McDonalds och lite andra lokala bagerier. Tillfället tas i akt och en andra frukost konsumeras innan vi anländer till LHCb – resans i särklass häftigaste CERN-besök. Efter oturliga komplikationer med den privata guiden möter en ersättare upp oss vid 11:30 utanför grindarna. Tjugofyra hjälmar och tolv besöksnycklar rikare går första gruppen in i hissen som tar oss 103.4 m under jorden. Strax innan huvudattraktionen passerar vi DELPHI, en av de fyra största experimenten vid LHC:s företrädare LEP (Large Electron-Positron Collider) som fram till år 2000 ockuperade samma 27 km långa tunnel som LHC. Trots de högljudda fläktarna var uppmärksamheten låst vid vår guide som beskrev vad vi såg på en nivå som bjöd in och samtidigt utmanade oss alla. Snart fick dock rymdresenärerna se att det bästa sparades till sist, ty LHCb var nästa stopp. Vi gick in till huvudkammaren och kunde där se den stora LHCb-loggan. Efter att ha stigit några meter längre in kunde vi äntligen se vad som fanns bakom kulisserna – ett tjugo meter långt och tio meter högt experiment utan dess like! För många blev detta resans höjdpunkt, och att lämna LHCb-kammaren var kanske den största utmaningen hittills. Men andra halvan av gruppen skulle också få hinna ta del av detektorn, så upp till marknivå for vi! Väl uppe överlämnar vi våra besöksnycklar till grupp nummer två och besöker den utställning om LHCb som finns på markplan. Den kommande timmen går fort och andra gruppen återvänder lika exalterade som vi. Vi får även en halvtimmes guide av kontrollrummet innan vi lämnar platsen för att äta en sen lunch. Vi delar upp oss efter preferenser i en McDonalds-grupp och en thai-grupp, och beger oss sedan tillbaka till hotellet.

Bild 12: DELPHI. Foto: guiden.

Bild 13: LHCb. Foto: Gabriel Delerin.

Hemma får vi lite tid att vila, och samtliga deltagare får välja om de vill in till Genève eller om de hellre stannar kvar på hotellet. I mindre grupper spenderar vi kvällen som vi önskar, men många bestämmer sig för att ta sig till Genève i tid till Europas största fyrverkerishow! Vägarna är avstängda, och trots våra mindre grupper blir dagens andra stora utmaning att hålla ihop i den otroliga folkmassa som samlats på Genèves gator. Fyrverkerierna har börjat, musiken spelar högt, och så småningom får gänget en hyfsad utsikt. Allt från Bon Jovi och Queen till lokala artister spelas på gigantiska högtalare nära Jet d’Eau i en symfoni med raketerna. Det ofantligt stora antalet fyrverkerier överröstar musiken vid ett flertal tillfällen, men nära slutet tystnar fyrverkerierna för en stund när Ramin Djawadis Game of Thrones Theme börjar spelas, och rymdgänget, tillsammans med de övriga 400 000 personerna runt sjön, brister ut i glädjerop! Lördag övergår i söndag och kollektivtrafiken tar oss inte längre hela vägen till hotellet. Istället tar vi en två timmars gemensam promenad, berikad av skämt, historier och såklart allsång! Trötta anländer vi till hotellet och går till sängs en efter en. Stegräknarna är mättade.

Bild 14: Kontrollrummet för LHCb. Foto: Leo Samuelsson.

Bild 15: Genèves fyrverkerishow. Foto: Kajsa Toftner.

En biblisk söndagsmorgon – inga bestämda alarmklockor. Inga bestämda aktiviteter. Detta är varje deltagares egen dag innan hemfärd. Somliga väljer att stanna på hotellet, andra att besöka Genèves rika utbud av museum, akvarium och utställningar, och ett hurtigt gäng väljer att bestiga ett litet berg, 1 666 m.ö.h. med en utsikt över hela Genèvesjön och Mt. Blancs topp. Resan avslutas 17:00 vid hotellets reception, och deltagarna utväxlar ett hjärtligt farväl, även om de flesta verkar känna på sig att detta inte är sista gången de kommer ses.

Från projektgruppen:

Att organisera Astronomisk Ungdoms rymdresa 2019 har varit ett av de mest lärorika och utmanande projekten vi tagit oss an. Trots all tid vi lagt ner på resan under de fyra senaste månaderna skulle resan inte kunnat bli lika bra utan bidragen från ett visst antal personer. Med det vill vi säga ett speciellt tack till Phil Rubin, Lennart Jirden och Daniel Hynds. Slutligen vill vi också tacka samtliga 21 rymdresenärer. Utan er hade det inte blivit någon resa. Ni bevisade gång på gång varför Astronomisk Ungdom är Sveriges bästa förbund!

Tack önskar,

Leo Samuelsson, Simon Thor & Gabriel Delerin

Bild 16: 1 666 m.ö.h. Foto: Sebastian Löf.

Rymdforskarskolan 2019 i Göteborg – dag 8

Hallå!
Idag hade vi dubbla föreläsningar innan lunch. Den första var med Elvire de Beck Hon föreläste om hur stjärnor dör och varför bland annat. Man var lite trött efter att ha jobbat intensivt med Cansat de senaste dagarna, men det var fortfarande intressant, eftersom duuh – vi är (stolta) rymd-nördar/intresserade.

Nästa föreläsning var med Eva Wirström. Hon pratade om hur det var att vara kemist i rymden. Det var lagom lättsmält, då hon lade stort fokus på att vara pedagogisk och anpassa språket för vår nivå. Just sånt är viktigt för alla komplexa fenomen i rymden. Efter föreläsningarna körde vi droptest med våra Cansat:s. Det innebär att vi släppte våra Arduino-programmerade sensorer ner från flera våningars höjd för att testa om vi fortfarande fick data även i fritt fall. De flesta fick det, men de som inte testade en ytterligare gång innan lunch. Lunchen blev på Chalmers restaurang. Det var lite ”dålig” eller snarare rolig stämning vid mitt bord, eftersom att en mjölkälskande fick reda på att det fanns närproducerad, kall mjölk att ta där. Han var lagom bitter efter att ha hört det, näst sista dagen… (flera vid bordet fick ett gott skratt)

Efter lunchen rörde allihop tillbaka till Hulebäcksgymnasiet för att fortsätta arbeta med Cansat. Vi började med att analysera datan från droptestet, men det gick fort. Det var tur för det här var dagen innan seminariet skulle börja, vilket betydde att det var viktig att färdigställa manuset och börja öva vilket var arbetsintensivt men de flesta av grupperna hann få till det.

Avslutningsvis träffade vi Moa Skan och fick en presentation av varje handledare. Det var mycket, mycket intressant att höra deras bakgrund, eftersom man hade lärt känna de men visste inte riktigt vilka de egentligen var. Dessutom fick vi träffa två AU:are, Ellen och Oscar från lokalföreningen GAUSS, varav den sistnämnda har varit med i Rays for excellence och den förstnämnda hade lyckats väldigt väl i Unga forskares utställartävling, vilket ledde till att hon fick resa till Kina för att tävla och vann flertalet priset. Att få lära känna de två var givande på flera olika sätt.

Rymdforskarskolan 2019 i Göteborg – dag 7

Hallå!

Idag har vi gått på studiebesök på RUAG och fick lära oss mycket om deras verksamheter och rymdprojekt som de har varit delaktiga i. Vi fick lära oss en del om dess historia, vad för utmaningar som finns i rymdindustrin, framtida projekt med mera. Sammantaget var allt väldigt intressent. Vi fick exempelvis veta att de är med och bygger delar till James Webb-teleskopet exempelvis!

Efter det tog vi lunch på samma ställe, vilket smakade toppen. Det serverades pasta bolognese, chili con carne eller en sallad. Efter lunchen rörde allihop tillbaka till Hulebäcksgymnasiet för att fortsätta arbeta med Cansat. Det var en del om och men men mot slutet av kvällen hade de allra flesta grupper fått ihop ett färdigt experiment som var redo för det stora testet. För att varva ned så avslutades kvällen med att titta på filmen ”the Martian” vilket kopplade lite tillbaka till att vi hade haft en föreläsning om Mars geologi tidigare under upplagan.

Utöver RUAG var det en relativ kort dag i händelseförloppet, eftersom de allra flesta om inte alla ville engagera sig i sitt cansat projekt.

Hejdå,
Hälsningar SeGaay (RodaS, FatmE, HemminG, LinneA, SabinA JeffreY)

Läs Erik Göranssons skildring av forskarskolan RSI 2019 på MIT

Varje år skickar Sverige två stipendiater till forskarskolan Research Science Institute, RSI, på MIT i Boston, USA. Det är den mest prestigefyllda sommarforskarskolan i världen för gymnasieelever, och det är ingen slump att den hålls på ett av världens mest prestigefyllda akademiska institutioner; MIT. Det 6 veckor långa programmet samlar 80 av de mest begåvade ungdomarna i USA (ca 50 st) och resten av världen (ca 30 st), och under programmet får varje elev en egen forskningsmentor som den får genomföra ett riktigt forskningsprojekt tillsammans under handledning av. I programmet ingår också föreläsningar, bl.a. av Nobelpristagare, undervisningsmoment samt massor av sociala aktiviteter. De svenska sommarforskarskolorna Rays och Rymdforskarskolan är båda inspirerade av RSI på MIT.

Astronomisk Ungdom har en stolt tradition av att aktiva medlemmar lyckas vinna detta stipendium. Bland aktiva och tidigare aktiva AU:are som genom åren fått RSI-stipendiet kan Mikael Ingemyr, Dennis Alp, Elisabeth Werner, Elias Waagaard, Viktor Köhlin Lövfors, Simon Thor och Julia Berndtsson nämnas. I år är AU väldigt glada över att ännu en aktiv medlem, Erik Göransson, styrelseledamot i vår medlemsförening ProCivitas Ad Astra i Helsingborg, deltagit i RSI 2019! Här följer hans skildring av upplevelsen.

Erik Göransson på sommarforskarskolan RSI på MIT.

I år fick jag möjligheten att ge upp mitt sommarlov för att forska inom fysiken under sex veckor på MIT i USA, som en del av 2019 års Research Science Institute (RSI). Att vara ledig är ju trevligt, men att faktiskt få bidra till naturvetenskapen som jag förälskat mig i, och göra detta tillsammans med de skarpaste sjuttonåringarna från Amerika och resten av världen var för lockade; jag kunde inte annat än åka!

Jag heter Erik och är en snart 18-årig ung man—min självkänsla klarar inte längre av att kallas pojke—från nordvästra Skåne som läser natur på ProCivitas Gymnasium i Helsingborg. Att kalla sig mångintresserad är onekligen klyschigt, men det passar faktiskt rätt bra in på mig; varför begränsa sig till naturvetenskap när så mycket mer finns: filosofi, konst och litteratur? Det är däremot hos just naturvetenskapen jag funnit mitt kall. Det har sedan länge varit fysiken som varit föremål för min besatthet, men på sista tiden har även den rena matematiken lockrop ljudit allt starkare med sin abstrakta skönhet och elegans.

Som namnet röjer är huvudfokusen på RSI just research—forskning. Vi blev alla tilldelade en vetenskapsman som mentor vars arbete vi hjälpte till att föra framåt. Själv har jag arbetat med en viss komponent väsentlig för en stor del av världens partikel acceleratorer. De har hittills behövts manuellt designas av specialister, men vi har utvecklat teknologi som utifrån acceleratorns behov automatiskt hittar en design som fungerar lika bra, om inte bättre, än vad en specialist hade skapat, snabbare än en specialist hade skapat den. Nästa steg är att ta denna teknologi och paketera den till hjälp för andra forskare, med tidsbesparingarna teknologin medför.

Jag är på RSI för forskning, ja, men alla alumner kan intyga att man minns ens vänner minst lika mycket som—om inte mer än—ens projekt. Jag har haft nöjet att spendera varenda vaken timme med de skarpaste sjuttonåringarna som denna värld har att erbjuda. Jag trodde att jag skulle behöva bevisa att jag var värdig min plats, men så var inte fallet; en anda av ödmjukhet genomsyrade hela lägret, trots minna nya vänners imponerande prestationer—eller kanske på grund av; varför skryta när någon annan garanterat överglänser dig i något? Ingen undkommer att växa som medmänniska. Att oroa sig över deadlines tillsammans, campa tjugofyra timmar utomhus inför den fjärde juli tillsammans, utforska MITs campus mitt i natten tillsammans, allt har fört oss åttio ungdomar nära, gjort oss till en slags familj.

I sommar har en ung man fått vänner för livet; han har vuxit, mognat som människa; han har fått möjligheten att följa och utforska sin passion. I sin ansökan önskade jag att få uppleva vetenskapen som en process, att leva forskningens toppar och dalar. Denna önskan har gått i uppfyllelse. Jag vill uppmuntra dig som läser detta, sök. Sök till RSI! Det är en upplevelse som ingen annan, en närhet till verklig forskning; helt enkelt ett väldigt, väldigt bra sätt att spendera sin sommar.

Erik Göransson
ProCivitas Gymnasium i Helsingborg

Rymdforskarskolan 2019 i Göteborg – dag 6

Hej hej, alla astronomer! Idag började vi dagen med att tidigt gå upp för att ta ett dopp. Mulet väder och ganska kallt vatten, men ändå trevligt. Varje grupp har fortsatt med sina respektive CanSat-projekt. Vi har börjat med att koppla komponenter för att mäta ett flertal olika möjliga mätvärden som exempelvis temperatur, luftfuktighet, acceleration m.fl. Koden till programmet har också blivit skriven men det är många frustrationsmoment för somliga som inte har hunnit få allting att fungera i tipptopp än.. I slutet av dagen tittade vi på den prisbelönade filmen Interstellar. Den får fem tummar upp!

Puss, puss, puss från gruppen Max Galax!

Rymdforskarskolan 2019 i Göteborg – dag 5

Greetings, Fellow Earthlings!

Äntligen fick vi vår efterlängtade sovmorgon (till 8.30) efter en vecka med tidiga morgnar.
agen började officiellt med Rymdolympiaden, en slags femkamp mellan handledargrupperna. Vi hade blivit tillfångatagna av några Marsianer efter att ha kraschat på deras planet, och nu behövde vi utföra några samarbetsövningar för att ta oss hem levande igen. Som förväntat dog vår handledargrupp brutalt (sorry för ännu en förlust Carl, men du borde ha vant dig vid det här laget), men trots förlusten var det skönt att få röra på sig efter flera stillasittande dagar. Efter en högintensiv flykt från arga marsianer (rymdolympiaden) överraskade handledarna oss med thaibuffé på restaurang. Det var en höjdare!

Efter mättad mage och ytterligare en programmeringslabb introducerades vi äntligen till CanSat. CanSat är ett projekt som går ut på att bygga och programmera en egen satellit, som senare i programmet ska presenteras inför en jury och som förhoppningsvis kommer kamma hem en VIP-biljett till stratosfären med en stratosfärisk ballong. Alla är riktigt taggade på detta! Efter att alla grupper hade delats in och börjat brainstorma idéer bjöd handledarna oss på hemlagad kvällsmat och vi avslutade dagen med Contact, en Carl Sagan-inspererad film som väckte många tankar och funderingar hos oss. Men nu är klockan mycket och vi kan behöva vår sömn och därför avslutar vi med några vackra ord av Carl Sagan:

”Somewhere, something incredible is waiting to be known”

Fly Safe

// Emilia, Emma, Alizia, Anton, Axel

Rymdforskarskolan 2019 i Göteborg – dag 4

Som många andra dagar åkte vi till Chalmers, men idag hade vi inga föreläsningar. Dagen bestod helt av laborationer, båda centrerade runt programmering. På väg till Chalmers, dock, så stannade vi vid Liseberg för att promenera till Chalmers, under det fantastiska vädret. När vi väl var framme på Chalmers programmerade vi med mjukvaran Arduino med hjälp av C++. Till skillnad från tidigare laborationer var omgivningen en viktig komponent. Vi mätte temperatur, luftfuktighet samt acceleration. Eftersom att acceleration mättes i flera dimensioner tyckte vi att det var mest fängslande. Trots skillnader i kunskapsnivån var alla delaktiga. Efter det tog vi oss en väl förtjänt lunch.

Vi fortsatte eftermiddagen med ännu mer programmering, men denna gång använde vi oss av mjukvaran Python. Uppgiften var att kalibrera bilder som var upptagna av Westerlundsteleskopet- något som kallas datareduktion. Syftet var att slutligen, med en mer tydlig och korrigerad bild, kunna mäta ljusstyrkan hos en godtycklig stjärna. Det var utmanande men lärorikt. Många trötta ungdomar gick slutligen tillbaka till Hulebäcksgymnasiet för att avsluta dagen med att titt på klassikern 2001: A Space Odyssey, en två och en halv timme lång, tankeväckande film gjord 1968. De som uppskattar upplevelse mer än förståelse skulle nog tycka om den, eftersom den till stor del var abstrakt. Avslutningsvis lyssnade vi på musik och sjöng. Det har tagit orimligt lång tid att skriva det här blogginlägget, så därför vill vi tacka för att ni har läst, och hoppas att ni fortsätter göra så!

Hälsningar,

bästa gruppen, Segaay (Rodas Fatme, Hemming, Linnea, Sabina, Jeffrey)

Arkiv