Rymdbloggar

Inlägg om livet, universum och allting av unga rymdbloggare över hela landet

Dag 3 – Launch Decision Day

Klockan 7 på morgonen klev vi på personalbussen som tog oss till Esrange. Det första på agendan var en mer djupgående genomgång om ballonger och uppsändnignar. Mer specifik fick vi förklarat hur en Zero Pressure ballong är uppbyggd, och hur den sänds upp med hjälp av Hercules. Ballongen som vi ska skicka upp är en gummiballong (också kallad väderballong) och är en av Esranges minsta modeller. Denna kommer vi inte behöva några större maskiner för att släppa upp, utan det gör vi för hand. Vår ballong behöver dessutom bara en GPS på lasten, istället för ytterligare en på ballongen, till skillnad från en Zero pressure ballong. Då ballongen klipps av (och fallskärmen fälls ut) så driftar denna iväg, men eftersom vår gummiballong är tillverkad av naturliga ämnen kan denna bara lämnas kvar och bryts ned av naturen. Fiffigt! 

Efter genomgången vägde vi den totala lasten (exklusive ballong) för att senare på dagen kunna göra gasberäkningar till uppsändningen. Vi hade även ett möte efter lunch där vi kollade väderförhållandena till imorgon och stämde av med alla involverade att uppsändningen kan ske då. Sedan gjorde vi gasberäkningarna tillsammans med vår ‘launch officer’. För att ballongen ska kunna lyfta måste kraften uppåt vara större än kraften nedåt, och denna kraft bestäms av mängden helium i ballongen. I våra beräkningar skulle vi ta reda på hur mycket gas som krävs för att ballongen ska få en hastighet på ca. 3,5 – 4,5 m/s. Då vissa värden kommer ändras/är obekanta för oss just nu, t.ex. temperaturen, gjorde vi detta mer som en övning inför beräkningarna som vi ska göra imorgon.

Allt var nu klart inför morgondagen och vi fick lite tid över för att på egen hand utforska Esranges lokaler. Därefter steg vi på personalbussen till Kiruna centrum där vi besökte turistbyrån i folkets hus och fick ta bild i den coola astronautdräkten ;)). Tacos till kvällsmat och nu inväntar vi spänt morgondagens launch.

Dag 2 – Första dagen på Esrange

Dag 2 började tidigt på morgonen. Vi blev upphämtade av vår projektledare, Lena Gälldin, som skjutsade oss till Esrange som ligger ungefär 40 minuter utanför Kiruna centrum. Vägen var fin och fylld med snötäckta träd – vi tog en bild på hemvägen som syns nedan – och vi fick även se renar på vägen. 

Väl framme vid Esrange fick vi inpasseringskort som vi kommer ha under dagarna vi vistas där. Det första vi på schemat var ett welcome and safety meeting. Där fick vi en snabb säkerhetsgenomgång. Därefter fick vi även lyssna på presentationer om hur det går till när man skickar upp ballonger och raketer från Esrange Space Center, och precis innan lunch hade vi ett möte med vår ‘operation officer’ om processen vid vår uppsändning. Efter lunch hade vi ett möte med vår ‘recovery guide’ över telefon tillsammans med några som är delaktiga i vårt projekt. Där diskuterade vi bl.a. säkerhet vid upphämtningen och väderprognos för de närmaste dagarna, vilket avgör uppsändingsdagen och ger oss en idé om ballongens nedslagsplats.

Sist, men inte minst, fick vi en guidad tur av Esrange. Bl.a. fick vi se vår uppsändningsplats, Skylark-tornet där raketer byggs ihop och hur det ser ut i kontrollrummen. Vi fick även se (och gå på!) en modifierad traktor vid namn Hercules, som håller fast lasten (upp till 4 ton) vid uppsändningar av Zero Pressure Balloons (riktigt stora ballonger). Lena gav oss även supercoola SSC/Esrange mössor :D. Väl framme vid Esrange fick vi inpasseringskort som vi kommer ha under dagarna vi vistas där. Det första vi på schemat var ett welcome and safety meeting. Där fick vi en snabb säkerhetsgenomgång. Därefter fick vi även lyssna på presentationer om hur det går till när man skickar upp ballonger och raketer från Esrange Space Center, och precis innan lunch hade vi ett möte med vår ‘operation officer’ om processen vid vår uppsändning. Efter lunch hade vi ett möte med vår ‘recovery guide’ över telefon tillsammans med några som är delaktiga i vårt projekt. Där diskuterade vi bl.a. säkerhet vid upphämtningen och väderprognos för de närmaste dagarna, vilket avgör uppsändingsdagen och ger oss en idé om ballongens nedslagsplats. 

Dagen på Esrange gav många goda intryck och det var lärorikt att få träffa många som kommer att vara delaktiga vårt projekt och höra om vad de arbetar med. Sedan fick vi skjuts tillbaka av Lena, som även körde en sväng genom Kiruna centrum och berättade om staden och gruvan. Pannkakor tillagades och blev snabbt uppätna av hungriga och nöjda tonåringar. 

Imorgon ska vi försöka vara självständiga och ta personalbussen till Esrange.

Dag 1 – Framme i Kiruna

Introduktion: 

Hejhej!

Vi är två gymnasietjejer från Spyken i Lund som håller på med vårt gymnasiearbete som delvis utförs i Kiruna. Vi tänkte dokumentera vår Kirunaresa här på bloggen. Vi är i Kiruna 16-22 februari och under denna veckan ska vi skicka upp en väderballong från Esrange Space Center. Det som skickas upp med ballongen är en egenkonstruerad magnetometer. Om detta låter intressant så kan ni följa vår resa här 🙂
Vi vill tacka SSC, detta äventyr hade inte varit möjligt utan deras hjälp och stöd.
Vi vill även tacka Gymnasieskolan Spyken, Astronomisk Ungdom och Förbundet Unga Forskare för finansiellt stöd.

På bilden ser ni en bild på oss med Victoria till vänster och Clara til höger.

Dag 1

Vid middagstid igår satte vi oss på tåget i Lund mot Kiruna, med ett tågbyte i Stockholm till nattåg. Kupéerna var väldigt trånga – men mysiga – och som ni ser på bilden kunde Victoria nästan inte sitta upp i sin säng. I en närliggande kupé träffade vi också ett trevligt äldre par som vi spelade kort med. En av dem hade gått på Spyken (vår gymnasieskola!), så vi fick höra roliga historier om lärarna på 80-talet.

Vi anlände vid 9 i Kiruna, och tog sedan en trevlig promenad till Kiruna centrum. Det var väldigt mycket snö, till och med himlen var vit! Inte mycket är öppet på söndagar, så vi hittade ett hotell där vi fick sitta i foajén tills vi kunde checka in i vår lägenhet. Utanför hotellet hade någon byggt upp en massa episka snöskulpturer, som vi såklart var tvungna att ta en titt på.

Vår ‘lägenhet’ ligger i ett fint rosa hus ungefär i Kirunas centrum, där vi delar kök och badrum med resten av gästerna. Vi har ganska nära till ett ICA, så direkt efter vi checkat in handlade vi, och lagade mat; Spaghetti med ‘Quornfärssås’.

Dagen slutade lugnt med att Victoria tar en sista titt på magnetometern. Imorgon är första dagen på Esrange och vi är väldigt taggade.

Crafoordpriset 2020

Crafoordpriset 2020

I år delas Crafoordpriset, ett pris som delas ut i samarbete mellan Kungliga Vetenskapsakademien och Crafoordska stiftelsen, ut till Eugene N. Parker (astronomi) och Enrico Bombieri (matematik). Parker och Bombieri kommer få ta emot sex miljoner svenska kronor var under Crafoordagarna som äger rum 12-15 maj 2020! Varje år delas priset ut i till olika ämnesområden, och visst är vi extra stolta de år som priset går till en förebild inom astronomin. 

Du har med största sannolikhet hört talas om NASAs Parker Solar Probe, den första sonden att bli döpt av en person som är i livet (av NASA)- nämligen Eugene Parker! Parker Solar Probe skickades upp 2018, och levererade efterlängtade resultat innan jul, och är nu påväg mot solen för att resa närmare vår stjärna än vad vi någonsin tidigare gjort. Eugene Parker är idag professor emeritus vid University of Chicago, USA, och har under sitt liv stått bakom fundamentala upptäckter om både vår egen sol, och andra stjärnors gassomgivningar. Han föddes den tionde juni 1927, i Michigan USA. 1951 tog han sin doktorsexamen vid Caltech, och sedan 1955 har han arbetat vid University of Chicago.

Prof. Emeritus Eugene Parker at his Hyde Park home July 19, 2019. (photo by John Zich)

Parker har förändrat vår syn på solen och dess interaktion med jorden, och hans genombrott har bidragit till dagens förståelse av rymdväder. Eugene Parker var en av de första att inse att solen inte är i jämvikt, då stjärnan har en ”atmosfär” som består av laddad gas. Denna gas laddas upp av joner och elektroner, och kastas ut från stjärnan i form av energikaskader som sträcker ut sig i vårt solsystem. [1] Dessa kaskader kom senare att kallas solvindar. Vidare, har han format den teori som beskriver hur det komplexa system som ger upphov till solvindar fungerar, samt hur magnetfält uppkommer och påverkas i rymden. En av hans mest kända teorier berör den heta koronan, som motsägelsefullt är varmare än solens yta. Denna teori gav först upphov till starka åsikter, men har senare bekräftats av flertalet observationer gjorda av rymdfarkoster. NASA:s Parker Probe ska fortsätta i samma fotspår och undersöka Parkers upptäckter på närmare håll. [2]

Mer om prisutdelningen:
Plats: Eric Ericssonhallen i Stockholm 15 maj i närvaro av H.M. Carl XVI Gustaf och H.M. Drottning Silvia.
13 maj: prisföreläsning i Lund
14 maj: prissymposium i Stockholm
15 maj: prisceremoni i Stockholm

Stort grattis till dig Eugene Parker, du är en sann förebild!

Nedan finns en videofilm skapad av Kungliga Vetenskapsakademien om Crafoordpriset i astronomi:

 

Referenser
[1] Kungliga Vetenskapsakademien, Crafoordpristagare upptäckte solvinden och löste matematiska gåtor, publicerad 30-Jan-2020, hämtad 10-Feb-2020, länk: https://www.kva.se/sv/pressrum/pressmeddelanden/crafoordpristagare-upptackte-solvinden-och-loste-matematiska-gator 
[2] NASA, Eugene Newman Parker, Uppdaterad 12-Aug-2018, hämtad 10-Feb-2020, länk: https://www.nasa.gov/content/goddard/eugene-newman-parker 

Nobel Minds 2019

Nobel Minds 2019

Jag tänkte inleda mitt 2020 med att blicka tillbaka till en speciell förmiddag i december: Nobel Minds 2019!  Nobel Minds, eller Snillen Spekulerar som det heter på svenska, är ett populärvetenskapligt tv-program producerat av SVT och BBC där årets nobelpristagare samlas runt ett bord för att samtala om forskning, aktuella frågor samt framtidsvisioner. 2019 års upplaga spelades in den 9:de december i Börshuset, Stockholm. 

Programledaren heter Zeinab Badawi. och hennes karisma når utan tvekan ända ut i tv-sofforna. Badawi har drivit diskussionerna framåt sedan 2011. Men programmets historia sträcker sig betydligt längre tillbaka i tiden: 2019 var det faktiskt 60 år sedan som Snillen Spekulerar spelades in för första gången! Det var 1959 som programmet hade premiär, då i radio.

Moa och jag tillsammans med Didier Queloz, nobelpristagare i fysik 2019.

Inspelningen av 2019 års upplaga spelades in i Gamla Stan, Stockholm. Nobelpristagarna satt vid ett stort, runt, bord med publiken runt om. I publiken satt främst studenter från Sverige, men även anhöriga till nobelpristagarna. Med andra ord satt vi som publik endast några enstaka meter från nobelpristagarna… och även om såklart alla nobelpristagare har genomfört bedrifter utan dess like, ligger de inom fysik mig lite extra varmt om hjärtat. Det var därför extra coolt att de stannade kvar efter inspelningen för att diskutera med publiken. Som det går att se på bilden ovan samlades en stor grupp runt nobelpristagarna och ställde massivis med frågor, på bilden syns James Peebles till höger. Jag och Moa fick dessutom möjligheten att ta en bild tillsammans med Didier Queloz!

För 2019s års nobelpris i fysik gick till… James Peebles, Michael Major och Didier Queloz  ”för bidrag till vår förståelse av universums utveckling och jordens plats i universum”!

James Peebles Bild: Kungliga Vetenskapsakademien

James Peebles är född den 25 april 1935 i Kanada. Han studerade först fysik vid Univeristy of Minitoba och doktorerade senare vid Princeton Univeristy. Idag är han Professor emeritus vid Princeton. James Peebles forskning har ökat förståelsen för kosmologin och gjort den till den vetenskap den är idag. Med andra ord har han bidragit stort till den moderna bilden av kosmos. Bland annat så har Peebles teoretiska verktyg kunnat användas för att tolka universums tidiga barndom, d.v.s. den kosmiska bakgrundsstrålningen!

Michel Mayor föddes den 12 januari 1942 i Schweiz. Mayor är idag professor emeritus vid Univeristy of Geneva. Under sin karriär har han jobbat flitigt vid observatoriet i Geneve. Didier Queloz föddes den 23 februari 1966 i Schweiz. Idag är han professor vid Cambridge samt vid Univeristy of Geneva. Det var 1995 som Michael Mayor och Didier Queloz presenterade deras häpnadsväckande upptäckt: en planet utanför vårt solsystem!

Didier Queloz (till vänster) och Michael Mayor (till höger). Bild: Laurent Gillieron //TT Nyhetsbyrån

Exoplaneten fick senare namnet 51 Pegasi b, en gasplanet i storlek med Jupiter runt en solliknande i vintergatan! Upptäckten hade observerats från Haute-Provence observatoriet i södra Frankrike. Idag har över 4000 exoplaneter upptäcks i vår galax, och allt startade med upptäckten 1995. En revolution inom astronomin svepte över världen och diskussionen om liv på andra platser i universum blev hetare än någonsin!

Om du är intresserad av att höra dessa tre fenomenala forskare samtala om allt mellan himmel och jord, tillsammans med de andra nobelpristagarna, stå går det att se programmet HÄR! Diskussionen mellan världens främsta genier är inget du vill missa!

 

 

Källor:

[1] Kungliga Vetenskapsakademien (länk: https://www.kva.se/sv/pressrum/pressmeddelanden/nobelpriset-i-fysik-2019)

Vad ÄR egentligen strängteori??

Strängteori är vår väg till att finna lösningar på universella frågor som forskare, filosofer mm har frågat sig sen artens uppkomst. Varför finns vi? Svaret vi kan få är inte något vidare filosofiskt svar, men vi kan få något ännu vackrare: en matematisk förklaring till vårt universums uppkomst! 

Så vad är det för något? Strängteori bygger på att de tre rumsdimensioner vi är vana vid bara är några av de 10 som egentligen finns, bara att de övriga är ihoprullade så små att vi inte kan se dem. Tänk dig att du ser ett snöre långt borta. Från ditt perspektiv är det bara en linje, en dimension. Men för en myra som står på tråden finns fler dimensioner; den kan promenera fram och tillbaka, runt tråden både i och mot klockans håll. På samma sätt tänker man med dessa gömda dimensioner. De är, i våra mått mätt, så små att de för oss är gömda. Men på en mycket mindre nivå finns de in facto (enligt strängteorin).

Beviset för detta grundar sig i en teori om att de tänkta minsta elementarpartiklarna, kvarkarna, också är uppbyggda av något, nämligen små strängar av energi. Dessa strängar bygger upp exakt allt, oavsett plats i standardmodellen, och är därför en mycket efterlängtad förenande teori som är applicerbar på all tänkbar materia och energi. Det enda som skiljer till exempel en uppkvark från en neutrino är vibrationerna, frekvensen i energisträngarnas rörelser. Men för att de matematiska formlerna ska stämma krävs det att universum ska vara uppbyggt av hela 10 rumsdimensioner. De ihoprullade dimensionerna har sedan i sig än fler dimensioner, som ni kan se på de två bilderna här till höger.

Det finns ungefär 20 stycken tal som för en fysiker är i stort sett heliga. Det finns elektronens massa, gravitationskonstanten, Plancks konstant m.fl. Dessa är fantastiskt noggrant uppmätta, men hittills har ingen lyckats förklara varför de är just vad de är. Om en decimal på en av de här konstanterna hade ändrats bara en bråkdel, hade universum inte kunnat finnas. Det hade kollapsat. Att dessa siffror är vad de är är anledningen till att vi kan existera. Förhoppningen är att denna strängteori i förlängning skall låta oss beräkna dessa tal och på så sätt lära oss varför de är precis vad de är.

En av de partiklar som vi vill ska finnas, som borde finnas enligt teorin, men som ej kunnat mätas upp är gravitonen, som vi letar efter i LHC (Large Hadron Collider) i CERN genom att kollidera partiklar, och kolla på den totala energin i alla dimensioner innan och efter kollisionen. Om våra dimensioners totala energi minskar i kollisionen tänker man att en graviton kanske har avgetts, men att den försvunnit in i en helt annan dimension som vi inte kan se. Detta skulle därför vara ett bevis för att fler dimensioner än de vi är vana vid faktiskt finns!

Som ni märker erbjuder strängteorin mängder med trevliga möjligheter, men det är fortfarande bara just det – en teori. Only time will tell vad som faktiskt stämmer…

Och med det hälsar jag God jul, och gott nytt år!

Källor: Denna youtube-videon 

Julkalender Lyser Upp i Rymdens Mörker

Julkalender Lyser Upp i Rymdens Mörker

I årets radiojulkalender får lyssnaren hänga med på ett spännande rymdäventyr! Julkalendern heter The Biggest Bang och handlar om syskonen Lukas och Tyra, samt deras hund Rufsa. Med andra ord avslutas årets superrymdår på bästa vis. Mystiska meddelanden i stjärnorna och konstiga besökare i cowboyhattar- hur ska detta äventyr sluta?

I första avsnittet för vi träffa den rymdgalna brodern Lukas som inte kan sluta prata om rymdvarelser och avlägsna världar. Alla tycker att han är konstig, och det är svårt för Tyra att acceptera sin brors beteende när allt hon vill är att vara normal. Men en dag förändras detta när hon olyckligt tappar sin tallrik med mat och alla ärtor formar ett meddelande. Tyra tänker först att hon bara inbillat sig, men på vägen hem står det skrivet i stjärnorna: Tyra hade inte inbillat sig…

…och med det inleds rymdäventyret i årets sista månad!

Redan i första avsnittet introduceras flertalet fysikaliska frågeställningar såsom ”Vad händer i ett svart hål?” och ”Kan man resa snabbare än ljusets hastighet?”. Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, håller koll på fysiken i årets julkalender på sin blogg! Där berättar han exempelvis att det skulle krävas oändligt med energi för att nå upp till ljusets hastighet, och skulle man dessutom resa snabbare än ljusets hastighet skulle man troligtvis börja resa bakåt i tiden. Så Lukas oro om att vindrutetorkarna ska åka av är nog det minsta han bör oroa sig över.
Lär dig mer om julfysik här: Ulf Danielssons Blogg

Vidare finns det många roliga detaljer som nämns i avsnitten. Till exempelvis så berättar Lukas för Tyra att alla bra bilmekaniker kommer från Jupiter, som om det vore en självklarhet. Och jag kan inte låta bli att undra om Lukas ”BuggaBugga” kommer från Kenny Starfighters ”BolliBolli”?

Hur som helst, personligen väntar jag spänt på att få höra fortsättningen. Men under tiden, passa på att lära dig mer om rymden med denna snabbkurs i rymdkunskap: Bertils Rymdkunskapquiz

Har vi åkt till Mars än?

Har vi åkt till Mars än?

Nu kan du äntligen sluta leta efter den optimala rymdpodden! I ledning av Susanna Lewenhaupt och Marcus Pettersson får du som lyssnare hänga med på resor mellan planeter och stjärnor, med ett slutgiltigt mål: Mars! Podcasten heter Har Vi åkt till Mars Än? och finns att lyssna på där ”poddar” finns. 

Susanna Lewenhaupt och Marcus Pettersson bygger upp sin podcast genom att ställa en övergripande fråga till experter i respektive ämne, varje avsnitt, med förhoppningen att i slutändan svara på titeln: Har vi åkt till Mars än?. Det första avsnittet släpptes i februari 2019 och där får vi träffa ingen mindre än Jessica Meir, den första svenska kvinnan i rymden, och Johan Köhler, från Rymdstyrelsen. Idag finns 9 avsnitt, alla med olika intressanta vinklar på kommande Mars-resor.

Personligen tycker jag att deras struktur är mycket intressant, då varje avsnitt inleds med en kort summering av vad som hänt i ”rymden” den senaste tiden, och sedan är det en övergång till själva frågeställningen. Det som får podcasten att inte kännas varken för lång eller för kort, tycker jag, är att den delas upp i dessa mindre delar: rymdnyheter, en intervju och en andra intervju, med korta mellanrum. Det är spännande att få höra hur olika experter tycker och tänker, speciellt när de har olika infallsvinklar på huvudfrågan, och det ger mer liv till materialet! Och sist med inte minst, övergångsmusiken är väldigt stämningsfull och sätter en intresseväckande ton över innehållet.

Så vad väntar du på,
– in och gilla HVÅTMÄ på Facebook: https://www.facebook.com/hvatma/ 
– och lyssna på HVTMÄ där poddar finns!! 🚀🌟

Bilder: Har vi åkt till Mars än, Facebook

 

 

Tips till gymnasiearbetet

Nu är det dags för många att börja med gymnasiearbetet, och inför detta fick jag frågan om ifall jag kunde dela med mig av mina bästa tips och erfarenheter. Så här kommer dem!

ISEF-laget som otroligt nog helt bestod av AU:are med rymdrelaterade projekt!

När jag skulle välja ämne till mitt projekt visste jag två saker: 

  1. Jag ville att det skulle ha med partikelfysik att göra
  2. Den 7:e februari ville jag ha tillräckligt med material för att skicka in till den digitala anmälan till utställningen unga forskare

Med de två sakerna klara för mig började jag mejla runt för att hitta en handledare som skulle kunna hjälpa mig, framförallt då ett experimentellt projekt i partikelfysik i de flesta fall kräver utrustning jag inte hade tillgång till. Jag hamnade tillslut hos min fantastiska handledare vid Uppsala universitet, som gav mig möjlighet att komma till högenergifysik-labbet i Uppsala vid tre tillfällen och utföra mina experiment. Mina två huvudtips till dig som ska välja ämne är helt enkelt att hitta något som du verkligen tycker är intressant och sen vara ihärdig tills du hittar en möjlighet att utföra den! Det finns så mycket mer hjälp där ute att få än vad man kan tro, så var inte rädd för att fråga runt.

Om ni zoomar in på högra hörnet ser ni en visuell representation av mina känslor efter prisutdelningen vid Utställningen Unga Forskare.

När februari och sista anmälningsdatum för Utställningen Unga Forskare började närma sig satt jag och desperat försökte skriva ihop någon slags sammanfattning av projektets plan, då jag helt saknade användbara resultat. Men det gick bra ändå, man behöver alltså verkligen inte vara klar för att söka! Jag tog mig därifrån till semifinal, vilket jag var nöjd med, att gå därifrån med en finalplats var helt oväntat, likaså att lämna finalveckan med en plats i Sveriges forskningslandslag. Det var verkligen helt overkligt. Bjuder på en bild från finalen som beskriver ungefär hur jag kände när jag precis fått reda på att jag vann…

Med en plats i forskningslandslaget innebar det för min del 2 resor: en till Macao, Kina för CASTIC och en till Phoenix för Intel ISEF. Till ISEF var vi, otroligt nog, 100% AU:are, och i stort sett 100% rymdrelaterade projekt. Det var ett genomgående tema denna finalen att många av de högre priserna gick till fysik- och teknikprojekt..

Utan några större förhoppningar om att övertyga AU om att mitt projekt var rymdrelaterat skickade jag in en ansökan till Rymdstipendiet till European Space Camp. Men det gick vägen, och jag fick spendera min sista vecka innan skolstart på Andoya Space Center i Norge, vilket var en fantastisk upplevelse som ni kommer få läsa mycket mer om i en reseberättelse senare! Men kort sagt var det helt fantastiskt, och om ditt projekt på något sätt kan kopplas till rymden – sök!

Det har varit ett galet år för min del, och det känns fortfarande helknäppt att tänka tillbaka på allt jag fått privilegiet att uppleva. Att lilla jag skulle stå på högenergifysiklabbet omringad av riktiga forskare, prata om min forskning inför världsledande profiler inom mitt område i olika länder, skapa band med folk från hela världen, stå på scen och ta emot priser; inget av detta kommer nog någonsin kännas verkligt. Det känns fortfarande som att jag pratar om någon annan! Det jag vill få fram med detta är att om du håller dig från att satsa med ditt gymnasiearbete, ställa ut i Utställningen Unga forskare, söka rymdstipendiet eller något helt annat för att du känner att du inte är forskare nog så kan jag meddela, att det är det ingen som gör. Jag vet inte hur många gånger jag gick in på toan och tog mig en ”power-cry” när resultaten inte såg ut som jag ville, eller sömnbristen var lite för påtaglig. Men jag fick helt enkelt träna på att sedan ta mig samman och försöka igen. Försök se gymnasiearbetet som en helt unik chans att prova på forskning, och se vad det tar dig! Vad är det värsta som kan hända? 

Så vad händer nu? Jo, framförallt har jag nu börjat plugga fysik vid Uppsala Universitet som förutom att vara ett fantastiskt universitet även råkar ha egenskapen att min handledare är här, vilket underlättar vidare forskning i mitt projekt! Dessutom kommer ni se mig i AF-sammanhang då jag sitter i den styrelsen numera, samt fortsätter utveckla rymdprogrammet! Min plan är att fortsätta utveckla min forskning, och att i mars presentera allt på I-FEST^2 i Tunisien. Sist men inte minst, om ni väljer att ta era fantastiska gymnasiearbeten lite längre och söka till Utställningen Unga forskare lär ni höra från mig ännu mer, då jag där jobbar som kommunikationsassistent! Så hoppas vi ses på finalen ;)

Ha de gott!

 

Frågor om fysik, forskning eller bara livet? Mejla och fråga!

ellen.hammarstedt@au.se

 

Ballongkalas på Esrange

Hej allihop!

Här kommer nästa lilla uppdatering av mitt liv som praktikant på Esrange.

Jag hann knappt vara här i två veckor innan jag fick vara med på mitt första ballongsläpp. ”Ballong” – hör ni nu och tänker på de runda små sakerna man blåser upp på kalas, eller kanske på de heliumfyllda i folie som man köper på tivoli. Om ni tillhör den sistnämnda gruppen är ni faktiskt inte så långt ifrån de ballonger som släpps från Esrange. De enda skillnaderna är att ballongerna här inte är gjorda av folie utan av tunn plast, och att de är en aning större än de på Skansen – den största ballong som släppts härifrån hade en volym på ca 1,2 miljoner kubikmeter (Globen i Stockholm är ca 600 000 kubikmeter stor). Den som släpptes nu var en del av det internationella projektet HEMERA, som ska underlätta tillgängligheten av ballongflygning för forskare världen över. HEMERAs nyttolast innehöll experiment från fyra olika internationella forskarlag som på olika sätt studerade jordens atmosfär, bland annat samlade man in extraterrestriella partiklar och gasmolekyler för att undersöka atmosfärens komposition i de lager ballongen flög i.

Eftersom det är många faktorer som måste stämma överens för att ett ballongsläpp ska kunna genomföras; vädret och vindarna måste vara perfekta – både på låg och hög höjd – och forskarnas krav måste uppfyllas, pågår en kampanj under flera dagars tid för att man ska kunna hitta ett lämpligt s.k. släppfönster. Denna gång hade vi dock extrem tur, och HEMERA kunde släppas redan under kampanjens första dag. Vi började nedräkningen vid 02:00 och släppte ballongen 06:42 på torsdagsmorgonen. Det var otroligt spännande att börja jobba i mörker och sedan långsamt se solen gå upp i takt med att vi fyllde ballongen med helium.

På fredagen, efter att ha flugit upp till 34,5 km höjd, avslutades flygningen, och Recoveryteamet kallades in för att hämta in både ballong och nyttolast som hade landat i norra Finland. Som ni kanske gissat utifrån min rubrik så fick jag möjlighet att åka med och hjälpa till! Recovery görs med helikopter, eftersom nyttolasten och ballongen väger flera hundra kilo var, och eftersom de oftast landar på platser som är oåtkomliga med bil. Jag hade innan i fredags varken åkt helikopter, varit i Norge eller i Finland, så det blev ett inte minst händelserikt veckoslut för mig!

 

 

Nu är det mesta angående HEMERA avslutat, och det är dags att börja förbereda sig för nästa ballongkampanj som kommer i slutet på oktober. Under tiden ska jag försöka ta mig runt till de olika avdelningarna på basen och lära mig mer om verksamheten där.

Till nästa gång!

Miranda

Rymdbloggare

Cornelia Ekvall

Emanuel Hagerblom
Sjökvist

Frida Caballero

Ellen Hammarstedt

Miranda Jäderling

 

Vill du bli rymdbloggare och få en blogg på den här portalen? Kul! Maila kansli@au.se så sätter vi upp ett konto och introducerar dig till konceptet!

Bloggarkiv

Tidigare rymdbloggare: