Rymdbloggar

Inlägg om livet, universum och allting av unga rymdbloggare över hela landet
Nebulosa i burk!

Nebulosa i burk!

Nu finns nebulosor inte endast ute i rymden, de finns även på burk! Här är en guide för att skapa din igen!

  • Ta isär bomullsbollar och lägg tussarna i valfri burk.
  • Blanda karamellfärg med vatten, välj de färger du tycker om. Ett tips är att köpa röd färg, för då kan man skapa olika nyanser av rosa och om man även köper blå är det enkelt att få fram lila.
  • Häll en av vattenblandingarna över tussarna och tillsätt glitter. Se till att  glittret hamnar på kanterna av burken (annars synns det inte).
  • Peta ner tussarna med en grillpinne och se till att de suger upp vattnet.
  • Separera fler bomullstussar och lägg i burken, häll på mer färg och glitter, fortsätt tills du är nöjd.

Något som är bra att tänka på under tiden man gör nebulosan är att välja de färger du vill ha utan att blanda för mycket. Tänk på att det lätt blir för mycket blått och att hela burken blir av samma färg. En till sak som är bra att tänka på är hur du tar isär bomullen, det avgör nebulosans struktur.

Pröva dig fram helt enkelt och så ska du se att du snart har en bit av universum på ditt skrivbord!

Vitt hål?

I den allmänna relativitetsteorin är ett vitt hål en hypotetisk region i rumtiden som inte kan nås från utsidan oavsett om materia och ljus kan undkomma det. Ett vitt hål i denna mening är motsatsen till ett svart hål, som bara kan nås från utsidan vilket ingenting inklusive ljus kan undkomma. Inget vitt hål har någonsin observerats. Nettoentropin i universum kan antingen öka eller vara konstant enligt termodynamikens lagar. Vita hål dock bryter mot denna lag på grund av den faktor att de tenderar att minska entropin.

(termodynamik är läran om energi, hur omvandlingen mellan olika former och särskilda samspel mellan värme och arbete).

Igor Dmitriyevich 1964, lade fram teorin om att vita hål fanns genom en del av Einsteins fältekvationer. Mer känt som maximalt förlängda versionen av Schwarzschildmetrik, som beskriver ett evigt svårt hål utan laddning och rotation.

(Ett diagram över strukturen av rumtiden i ett maximalt förlängt svart hål. Den horisontella riktningen är rum och den vertikala riktningen är tid).

 

Vackra Nebulosor

(Nebulosan NGC 604 i galaxen M33)

Nebulosa kallas ett flera ljusår stort moln av gas och rymdstoft. Ett mycket vackert men också ett väldigt vanligt fotoobjekt när vi lyfter fram ämnet rymden. Idag ska jag introducera er för Nebulosor; vad det är och vilka sorter det finns.

En nebulosa är ett mycket färgrikt objekt, vilket resulteras av den gas de består av och avståndet till en stjärna. Vanligaste färgerna är rosa och röd på grund av vätgas som tänds som ett lysrör av ultraviolett ljus från närbelägna stjärnor, men blå är också en mycket vanlig färg, vilket betyder att gasen reflekterar ljuset från en stjärna.

Nebulosorna skiljer sig åt, genom förekomsten av både gas och stoft, genom en sammansättning och partikelstorlek. Under åren har astronomer karakteriserat att numera kategorisera olika typer av nebulosor efter deras egenskaper.

Emissionsnebulosan ger ifrån sig eget ljus. Nebulosornas gasatomer joniseras av strålningsenergin från närbelägna stjärnor och dessa joniserade atomer ger i sin tur ifrån sig det ljus vilket man kan observera, vilket får nebulosan att skina.

Reflektionsnebulosa, ett gas eller stoftmoln som lyser på grund av de reflekterande ljus från en eller flera närbelägna stjärnor. När vi kikar på dessa nebulosor så är dom oftast blå eftersom blått ljus sprids mer än rött (Samma process som gör att vår himmel är blå på dagtid).

Bildresultat för Reflektionsnebulosor

Planetarisk nebulosa består av materia som små och medelstora stjärnor i slutfasen av sitt liv. En stjärna balanseras hela sin livstid av två krafter, gravitationen som försöker komprimera stjärnan och det mottryck som kärnreaktionen i stjärnans centrum skapar.

Bildresultat för planetarisk nebulosa

Mörk nebulosa är en som är så tät att den döljer ljuset från bakomliggande emissions- eller reflektionsnebulosor.

Relaterad bild

 

Oscar Westlund, föreläsare hos AU.

 

Gravitationsvågor

Hejsan kära läsare, nu blir det gravitationsvågor!

Gravitationsvågor är inom fysiken krusningar i krökningen av rumtiden som propagerar som vågor, som också rör sig ut från källan. Detta fenomen förutspåddes 1916 av Albert Einstein som var baserad på hans allmänna relativitetsteori, som säger att gravitationsvågor transporterar energi men också i formen som gravitationsstrålning. Förekomsten av gravitationsvågor är en möjlig konsekvens av den kovarianta relativitetsteorin av den allmänna relativitetsteorin eftersom det för med sig konceptet om en begränsad utbredningshastighet av fysiska interaktioner. MEN däremot kan gravitationsvågor inte exsitera i den newtonska teorin om gravitation, som postulerar att fysiska interaktioner utbreder sig med oändlig hastighet.

Detta är en bild från en simulering av en stjärna som kollapsar för att bilda ett svart hål som därmed avger gravitationsvågor i processen. Den vita sfär i centrum är det svarta hålets uppenbara korisont; de färgstarka strippor runt det är gravitationsvågor.

Vill också be om ursäkt att jag ej varit aktiv och därefter inte skapat nya inlägg. Men nu är jag igång igen, hoppas ni gillar detta lilla inlägg =)

Oscar Westlund

 

 

Komet och månsand

Komet och månsand

LUNA deltog i Ljuraparkensdag, en dag fylld av roliga aktiviteter. Jag, Anja, Robin, Scott och Yas hade ett bord för föreningen där vi erbjöd besökarna att tillverka sin egen månsand, och dessutom så slängde jag och Anja ihop en komet! Vi i LUNAs styrelse vill tacka anordnarna för dagen, Hyresbostäder-Ljura, för möjligheten. 

Tack vare en kompis till mig fick vi frågan om att delta med föreningen och det var vi väldigt glada för. Efter ett möte med ”brainstorming” kom vi fram till den annorlunda iden med att tillverka vår egen komet och även månsand. Hur vanligt är det att göra en komet, bara sådär? Inte särskilt vanligt, tror jag iallafall, så jag rekommenderar verkligen att testa hemma! Att göra månsand var också oerhört kul och även enkelt. Vi uppfattade det som väldigt uppskattat från barnens sida, det var trots allt mest yngre barn på plats, och det är också något jag rekommenderar att göra hemma. Det såg väldigt häftigt ut när röken pyrde ut när vi framställde is, och det var awesome att kunna se hur något faktiskt ser ut i rymden, fast på jorden. I min mening var det likaså ett lärorikt experiment i och med att åskådarna fick ta del av processen och fick lära sig mycket om kometer och deras uppbyggnad.

Personligen tycker jag att det är fantastiskt att se vart LUNA är på väg och att nå ut med föreningen till en större målgrupp. Med dagar som denna träffar man många nya personer som förhoppningsvis vill bli en del av vår verksamhet, och det är trots allt vårt mål. Det är roligt att hitta dem där rymdintresserade personerna och ha möjligheten att erbjuda dem en verksamhet fylld av allt från läger till föreläsningar, som de aldrig hört talas om. För ett år sedan var det något jag inte kunde göra, tänkt vad underbart att äntligen kunna göra det. Det ger det där lilla extra att göra aktiviteter med framtida rymdfarare för att just barn vanligtvist finner rymden väldigt fascinerande, och att man ser i deras blickar att de verkligen uppskattar att tillverka något som månsand.

Såklart tyckte de flesta att brandsläckaren var cool, men det var den också till och med jag tyckte det. Måste även tillägga att nog både jag och Anja var väldigt nervösa för hur experimentet skulle gå, men glada för hur det slutade. Robins intryck av dagen var följande ”Dagen var en stor succé, barnen fick göra egen ”månsand” och det tyckte de mycket om. Det är så härligt med nyfikna barn och jag tror att barn idag har fått upp ögonen för vad som finns bortom jorden. Om vi tillsammans fortsätter att främja rymdintresse bland unga så tror jag att dagens barn kommer lösa morgondagens olösta astronomiska frågor.” Jag kan inte annat än att hålla med Robin. Dagens barn är framtidens rymdfarare och det är vårt ansvar att se till att de har förutsättningarna för att bli det.

Ingredienser komet:

  • torris (koldioxid brandsläckare)
  • fönsterputs ( med ammoniak)
  • glukossirap
  • jord/damm
  • vatten
  • örngott
  • slev
  • bunke
  • plastsäck
  • gummihandskar

Gör så här:

  1. Blanda samtliga ingredienser förutom isen, ta lite fönsterputs, jord och sirap jämfört med vattnet, i en bunke täckt av en säck.
  2. Täck sedan munstycket på brandsläckaren med ett örngott och spruta koldioxid tills mycket is har bildats.
  3. Häll isen i blandningen och tryck ihop allt till en klump ( ha handskar på dig) och ta sedan upp kometen.
  4. Håll kometen mot solen eller annan varm källa och se hur en svans av rök bildas.

Ingredienser månsand:

  • sand
  • majsstärkelse
  • vatten
  • glasburkar
  • material till etiketter

Gör så här:

  1. Blanda dubbelt så mycket majsstärkelse och sand till en gråaktig blandning, tillsätt lite vatten under tiden.
  2. Häll i sanden i en burk.
  3. Tillverka en fin etikett och sätt på burken.
Se Guardians of the Galaxy!

Se Guardians of the Galaxy!

I helgen höll LUNA i en bioaktivitet där vi såg Guardians of the Galaxy vol 2. Den var otroligt roligt och likaså charmig! En film jag rekommenderar.

Jag och Scott såg den första filmen veckan innan (två försök, somnade på första..) och måste säga att även den var fylld med humor, om än den nya var snäppet roligare. Min favorit karaktär måste vara Groot som är ett träd vars ända mening han kan säga är ”I´m Groot` (bilden ovan). Han är oerhört söt och dessutom räddade han alla genom att skydda dem med hans grenar i första filmen! Vilket gav mig intrycket att han är en väldigt givmild individ. Däremot är det något charmigt över samtliga karaktärer, de har alla sitt speciella. Personligen så tycker jag mycket om filmer som denna i och med att de tar en på en resa i rymden samtidigt som de underhåller. Jag är ju en sådan där nörd som stör mig på när de trotsar fysikens lagar, men det gör att det ändå blir kul att påpeka saker som kan leda till givande diskussioner. Så denna film borde vara ett perfekt val för rymdnörden, enligt mig.

Budskapet med filmen är även det klockrent! Jag tolkade det som att man inte ska vara girig och föredra ett evigt liv framför ett fungerande universum av mångfald. Så i mina ögon gick detta fina budskap ihop med charmen och humorn perfekt!

Vi hann även med en del innan filmen som att fixa snacksskålar av kartong med guldiga ränder och ta en fika. En mysig kväll helt enkelt. ♥

Ytterby gruva med SAS

Ytterby gruva med SAS

Igår hängde jag och Scott med Kjell Olausson och Tuvalie Melin till Ytterby gruva på Svenska Astronomiska Sällskapets event. Med på plats fanns två professorer från Uppsalas Univeristet som informerade om gruvan och hur grundämnen i universum.

Det var en fantastiskt fin dag med en skinande sol! Många bilder togs och vi träffade många intressanta människor (+plus några gamlingar vi redan kände…). Dessutom var Siri Berge och Isac Moberg från SIRIUS på plats, vilka hjälpte oss att dra ner medelåldern… skämt och sido.

I nattens mörker

I nattens mörker

Inatt var jag och Scott ute med Martin Högberg och Stefan Larson från Örebro Astronomi. Både jag och Scott vill lära oss mer om stjärnhimlen och vi passade på att få experthjälp! Vi lyckades efter några feltryck ställa in teleskopet på två stjärnor så att vi sedan kunde använda datornstyrningen och observera bland annat M003 (ett stjärnkluster), Jupiter och dubbelstjärnan Mizar!

Det teleskop som vi använde var ett Celestron f/10, 6 tum spegelteleskop och de okular vi hade tillgängligt var på 25mm och 10mm.

Även om det är väldigt kallt att observera stjärnor i detta land så är det otroligt roligt. Jag hoppas att det blir många fler gånger man kommer stå där och hacka tänder. Dessutpm måste jag verkligen ta tag i mitt eget teleskop där hemma…

 

 

Förklaringen till varför AU=kärlek

Förklaringen till varför AU=kärlek

AU AU AU AU!!! Utan detta förbund skulle mitt liv se betydligt annorlunda ut och det skulle ärligt talat bli väldigt tomt. För det är ändå som Mikael sade under sitt oplanerade tal under årsmötet ”de flesta av mina vänner finns i AU” och den gemenskapen är mer värd än guld. I detta förbund finns ofantligt med kärlek, på fler än ett sätt. 

Utan AU skulle inte ungdomar i Sverige inspireras och stöttas i deras väg mot stjärnorna. Utan AU skulle de inte ha en plats att lära känna andra likasinnade. Utan AU hade jag inte haft en Leo som säger de mest av otippade men underbara kommentarer, jag hade inte haft en kompis som Robin att alltid kunna fråga om hjälp när det kommer till fysik, jag hade inte haft en lika blond vän som Yas… några nämnda om än ingen glöm! Om jag skulle skriva ner er alla skulle detta inlägg bli oändligt långt och ingen skulle ha energin att läsa det.

Jag påstår inte detta bara för att jag kan eller för att på något sätt hylla förbundet för att alla ska tycka om mig. Det jag påstår är helt enkelt sanningen för mig. Om vi ska börja från början på min rymdresa så gick jag med i AU runt 2013 (kan inte riktigt minnas när) då jag stötte på en annons om förbundet på SAS hemsida. Däremot gjorde jag ingen större ansats än så eftersom jag kände mig osäker på om jag skulle passa in. Visserligen var jag en nördig 13 åring, men jag kände mig väldigt ”liten” för att åka ner till någon ö utanför Skåne.. (värt att tillägga var att jag faktiskt mejlade projektgruppen för lägret och de sade att det skulle finnas andra i samma ålder som mig, och ändå åkte jag inte… kanske dumt…) Det dröjde ända till sommaren 2016 tills jag tog mig iväg till ett läger, och då ni, då hände det grejer men det kommer vi till senare.

Fortsättningsvis startade jag som nördig och konstig något som skulle lika en blogg om rymden på någon googledomän och såklart skaffade jag även en Twitter till bloggen. Om vi säger såhär, inget jag var stolt över, fast ändå är jag oerhört glad att jag gjorde det. Det fantastiska hände tack vare denna misslyckade blogg! Efter några dagar tweetade en viss Ingemyr till mig och frågade om jag ville börja rymdblogga på AU:s hemsida istället. Ni förstår, min kompis som sov över hos mig denna natt fick bevittna mig skrika med en mobiltelefon i handen. Skrika. Haha, det var verkligen en sådan där ”starstrucked” känsla som jag antar att andra tonåringar kände inför Justin Bieber. Jag menar, självaste Mikael tweetade lilla mig… det var stort mina vänner, stort för mig. I efterhand har han berättat för mig att han kände igen mitt namn tack vare att jag var en av de fösta att gå med och att han på den tiden hade koll på sina medlemmar (men jag tror även att han kände igen den fula ungen i glasögon från Facebook även om det är inget han sagt… haha).

Iallafall så började jag såklart utan att tveka blogga som rymdbloggare vilket jag idag är enormt glad att jag började med! Mina inlägg har, tro det eller ej, blivit betydligt bättre och en dag hoppas jag att de kan uppnå optimal kvalitet. Att bli aktiv inom AU på detta sätt har givit mig massor och det är jag mycket tacksam över.

Tiden gick och förra sommaren startade jag en lokalförening i Östergötland (LUNA) och bestämde mig även för att ta tåget ner till Lund. Att vara med andra engagerade ungdomar och driva en förening är underbart roligt! LUNA involverade mig såklart mer i AU, men det som verkligen drev på det hela var det faktum att jag hoppade på det där tåget, för första gången hel själv. Det låter antagligen som något vem som helst gör utan att tveka men för mig var det stort. Mina föräldrar var nervösa även om de inte erkände det, för jag hade trots levt i min lilla trygga bubbla ute på landet i hela 16 år. Det första som hände var att en person som med största sannolikhet var påverkad satt på min bokade plats. Vad skulle jag göra? Jag satte mig på en annan plats tills jag blev iväg schasad och då skakade jag kvinnans axlar tills hon vinglade iväg bort i vagnen… det gick ju.. bra… antar jag. Väl i Lund tog jag med min väska som var större än jag själv (mina packnings färdigheter har förbättras) på jakt efter busshållplatsen till Lomma. Jag gick såklart till fel hållplats men jag skymtade tack och lov en AU tröja på andra sidan vägen. Kan du gissa vem som bar tröjan? Han som bar tröjan hade blå ögon, skägg och kom från Örebro. Det var Scott som bar en där tröjan, personen som kom att vända upp och ner på mitt liv. Bredvid honom stod Marcus, en härlig Gävle-bo med grymma talanger inom astrofotografering.

Så fortsatte lägret och istället för att jag spenderade mitt första AU-läger med jämnåriga tjejer kastade jag kakor på Marcus och diskuterade kossor med Scott. Det var väldigt underhållande måste jag säga, tänk att jag mötte två vänner för livet första gången jag tog mig iväg på något AU höll i (såklart träffade jag fler underbara personer). Från den sommaren har jag ägnat all tid jag kunnat till förbundet vilket gjort att jag idag även är rymdreporter. Att samla ved i skogen för att tända en brasa under stjärnhimlen och sedan sitta där och prata om vad som helst… det var magiskt… för första gången kände jag att jag passade in.

Sammanfattningsvis vill jag poängtera att jag inte bara hittade universums finaste pojkvän genom AU utan att jag även haft lyckan att hitta universums underbaraste vänner! I mina ögon är verkligen AU=kärlek, utan några tvivel. Jag har fått tusen gånger mer tillbaka än vad jag gett och det säger jag med utgångspunkt från mitt hjärta. Som en parallell rådgivde min mentor mig att lyssna på min magkänsla när jag skulle välja mina ämnen inför år två på gymnasiet för ett par veckor sedan. Ordet som skreks i mitt huvud var ”SCIENCE”, osäkerheten som jagat mig i veckor rann helt plötsligt mig. På samma sätt vet jag att det jag kan göra inom AU är värt det. Jag blir enbart lycklig när jag ser att någon av oss vinner en tävling eller får sitt fotografi publicerat i en tidning. Det är speciellt att ha vänner som man kan diskutera fysik och andra rymdnyheter med in på småtimmarna. Detta halvår har förändrat mig och jag vill tacka alla som funnits där för mig. Jag är taggad inför vad komma skall, vilket jag hoppas att ni också är. Nu när vi har ett förbund som AU ska vi se till att värna om det och utveckla det till något av astronomisk storlek!

Till sist vill jag att ni ska observera att jag kursiverat ”av oss”, för AU är en gemenskap bundet av ren kärlek, inte av dubbel- eller trippelbindingar utan av bindningar skapade av det starkaste av element: KÄRLEKEN! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥