Rymdbloggar

Inlägg om livet, universum och allting av unga rymdbloggare över hela landet

Ett steg närmare science fiction

Rymdentusiaster vet om och är väldigt vana vid att uppskjutningar blir uppskjutna, -eller inte uppskjutna, hur man nu väljer att se på det. Huvudsaken är att man blåser av det hela och upprymda miner blir besvikna. Det hände senast i onsdags då det privatägda företaget SpaceX skulle skicka upp den första bemannade farkosten från amerikansk mark sedan 2011, -och även den första i företagets historia.

Men inte behövde vi vänta länge innan den uppskjutna raketen Falcon 9 till slut sköts upp (ni får ursäkta min dåliga humor), för idag (30:e maj) slog det till. 21:22 kunde astronauterna Bob Behnken och Doug Hurley påbörja sin resa mot rymdstationen ISS. Glädjen och lättnaden kom från många, från alla som tittade på uppskjutningen live, från astronauterna själva, och antagligen också från Elon Musk, ägaren till företaget SpaceX. Det ska också tilläggas att Astronomisk Ungdoms egna Louise Fischer och Claudia Skoglund var med under SVT:s sändning för att diskutera uppskjutningen, -som även de kunde glädjas av beskedet.

SpaceX grundades 2002 av Elon Musk, -som även är VD och en utav grundarna till bilföretaget Tesla. Företaget har som mål att uppfylla det som mestadels endast talas om i science fiction, nämligen att kolonialisera både månen och Mars. Företaget har på senaste år blivit mycket uppmärksammat, dels på grund av sina ambitiösa drömmar men också deras imponerande teknik och galna påfund. Exempelvis har de skickat ut just en tesla i rymden,-denna tack och lov obemannad. Den 30:e maj 2020 blir istället datum för företagets första bemannade farkost som skickas ut i rymden. Ett steg framåt mot drömmarna, -ett steg närmare science fiction.

Frågan är nu vad företaget ska hitta på härnäst,-och när. Rymdentusiaster är vana vid att behöva vänta, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Och hur dålig är egentligen väntan om den är fylld med spänning och förhoppningar?

 

”Earthrise”, tagen av William Anders, 1968

Dag 4 – Uppsändning och Rocket Launch

Direkt när vi anlände till Esrange begav vi oss till ballongplan. Morgonen började med ett möte med hela Launch Team för att säkerhetsställa att alla involverade var redo för att starta uppsändningsprocessen. När mötet var klart gjorde vi en snabb dubbelcheck av experimentet (för att se så allt funkade) och utförde gasberäkningarna med de rådande värdena för temperatur och tryck. 

Därefter var vi redo att ta ut utrustningen utomhus. Som ni ser på bilden läggs ballongen ut rakt på en skyddsmatta med komponenterna i ordningen som de ska flyga. Ettan på bilden är fallskärmen som utvecklas när ballongen klipps av och experimentet får falla fritt. Näst på bilden är något som kallas E-tag, med en grå GPS ovanpå som kallas för Globalstar. Det E-taggen gör är att mäta altituden och positionen direkt till kontrollrummet mha en antenn som är riktad mot den. Nummer 3 på bilden är inget mindre än vårt egna experiment! 

Därefter fylldes ballongen med helium enligt våra beräkningar. Vi hade som sagt tidigare utför två beräkningar som båda baserade sig på ballongens lyftkraft. Den första beräkningen var gasberäkningen (se Dag 3). En person stod alltså och höll koll på gasbehållaren under uppfyllningen så att ballongen fylldes med lika mycket gas som vi hade beräknat. I den andra beräkningen kollade vi på vilken vikt som hänger i ballongen vid jämvikt, när den har så pass mycket gas som krävs för att ge vårt experiment en vertikal hastighet mellan 3-4 m/s. Anledningen till att man gör båda beräkningarna är för att minska risken för fel, om behållaren lyfter när gasmätaren visar rätt tryck så kan man vara säker på att det är rätt mängd helium i ballongen. 

Efter ballongen var fylld förflyttade vi oss till vårt experiment. Batteriet kopplades till kretsen för att starta mätningen och sedan tejpade vi fast locket på frigolitlådan. När detta var klart skulle vi ge klartecken via en komradio som vi fått tidigare på dagen. Då fick vi säga: “Science to Operations. Science is ready for launch.”

Sist fick Victoria ta tag i ballongen, och Clara fick hålla i lådan. Det var även ytterligare en person som fick hålla fast i E-tagen. Därefter fick vi instruktioner om hur vi skulle ställa oss i förhållande till vinden för att få smidigast möjliga uppsändning. Victoria skulle släppa ballongen och sedan skulle de andra komponenterna lyfta efter. Det gick förvånansvärt snabbt och uppsändningen var smidig. Efter en framgångsrik launch skulle vi alla skaka hand och gratulera varandra, och efter vi packat ihop uppställningen bjöds det på tårta. 

Eftersom vi hade satt både E-tag och en Globalstar på vår last kunde vi spåra flygningen. Detta gjorde vi från operationsrummet, där de hade datorer som visade bl.a. den simulerade banan (brun) och hur ballongen faktiskt flög (rosa). Den röda punkten framför den rosa visar även den ungefärliga platsen lasten hade landat på om den klipptes av i det ögonblicket. Vår ballong följde förutsägelserna väldigt bra, och vi lyckades klippa den så att nedslagsplatsen befann sig innanför Sveriges gränser vilket krävdes för en lyckad recovery. E-tagen slutade skicka data när experimentet hade 6 km kvar att falla, men globalstaren gav oss en väldigt exakt position för experimentet, även om den skickade ut koordinater mindre frekvent. 

I slutändan kom vårt experiment upp på 16 kilometers höjd, och flög i 74 minuter innan ballongen klipptes av. På bilden nedan ser ni Victoria som stolt pekar på skärmen som medger resten av Esrange att vår uppsändning är utförd. Det enda som återstod nu var att vår recovery guide skulle hitta den landade lasten.

Eftersom vår uppsändning gick lite snabbare än planerat hade vi även tid att lyssna på en del av en paneldebatt innan lunch, och efter lunch fick vi en noggrann genomgång hur man läser av datan som vi får från E-tagen. Filerna skickades även till oss så att vi senare ska kunna analysera dem i samband med våra värden från magnetometern.

Dock var dagen inte helt problemfri. Några timmar efter uppsändningen meddelade vår guide att han inte kunde komma åt vårt experiment och var tvungen att återvända. Lasten hade landat på en myr, men vägen han hade tagit dit var för trång så han kunde inte igenom med sin skoter. Tråkiga nyheter, men han skulle göra ett försök till imorgon. Planen blev att han skulle kolla på lite fler kartor och se om det fanns en bättre väg till lasten. 

Idag tog vi inte personalbussen hem från Esrange kl.16. Vi hade fått höra att det fanns möjlighet för att raketen Spider 2 skulle skjutas upp, och bestämde oss därför för att stanna kvar på kvällen. Väntetiden var lång, men vi fyllde den med kortspel, och vi kanske såg svagt norrsken (eller så var det bara önsketänk). 

Nedräkningstiden var enligt schemat 4,5 h exklusive pauser, så kallade ‘holds’. Man har holds i processen av uppsändningar för att förhållandena ska bli optimala, för oss innebar det att det skulle vara norrsken på en viss plats och tillräckligt starkt. Esrange har försökt att få upp raketen flera gånger tidigare, men det har inte varit rätt förutsättningar. Men idag hade vi otroligt mycket tur och strax efter 12 sköts raketen iväg!! 

Detta betydde dock att vi inte var hemma före 2, då vi gick och lade oss direkt. Taggade på en ny dag där vi tar Kiruna med storm.

SPIDER-2

(Bild tagen av Marcus Lindh från SSC och visar när Spider 2 sköts upp)

Dag 3 – Launch Decision Day

Klockan 7 på morgonen klev vi på personalbussen som tog oss till Esrange. Det första på agendan var en mer djupgående genomgång om ballonger och uppsändnignar. Mer specifik fick vi förklarat hur en Zero Pressure ballong är uppbyggd, och hur den sänds upp med hjälp av Hercules. Ballongen som vi ska skicka upp är en gummiballong (också kallad väderballong) och är en av Esranges minsta modeller. Denna kommer vi inte behöva några större maskiner för att släppa upp, utan det gör vi för hand. Vår ballong behöver dessutom bara en GPS på lasten, istället för ytterligare en på ballongen, till skillnad från en Zero pressure ballong. Då ballongen klipps av (och fallskärmen fälls ut) så driftar denna iväg, men eftersom vår gummiballong är tillverkad av naturliga ämnen kan denna bara lämnas kvar och bryts ned av naturen. Fiffigt! 

Efter genomgången vägde vi den totala lasten (exklusive ballong) för att senare på dagen kunna göra gasberäkningar till uppsändningen. Vi hade även ett möte efter lunch där vi kollade väderförhållandena till imorgon och stämde av med alla involverade att uppsändningen kan ske då. Sedan gjorde vi gasberäkningarna tillsammans med vår ‘launch officer’. För att ballongen ska kunna lyfta måste kraften uppåt vara större än kraften nedåt, och denna kraft bestäms av mängden helium i ballongen. I våra beräkningar skulle vi ta reda på hur mycket gas som krävs för att ballongen ska få en hastighet på ca. 3,5 – 4,5 m/s. Då vissa värden kommer ändras/är obekanta för oss just nu, t.ex. temperaturen, gjorde vi detta mer som en övning inför beräkningarna som vi ska göra imorgon.

Allt var nu klart inför morgondagen och vi fick lite tid över för att på egen hand utforska Esranges lokaler. Därefter steg vi på personalbussen till Kiruna centrum där vi besökte turistbyrån i folkets hus och fick ta bild i den coola astronautdräkten ;)). Tacos till kvällsmat och nu inväntar vi spänt morgondagens launch.

Dag 2 – Första dagen på Esrange

Dag 2 började tidigt på morgonen. Vi blev upphämtade av vår projektledare, Lena Gälldin, som skjutsade oss till Esrange som ligger ungefär 40 minuter utanför Kiruna centrum. Vägen var fin och fylld med snötäckta träd – vi tog en bild på hemvägen som syns nedan – och vi fick även se renar på vägen. 

Väl framme vid Esrange fick vi inpasseringskort som vi kommer ha under dagarna vi vistas där. Det första vi på schemat var ett welcome and safety meeting. Där fick vi en snabb säkerhetsgenomgång. Därefter fick vi även lyssna på presentationer om hur det går till när man skickar upp ballonger och raketer från Esrange Space Center, och precis innan lunch hade vi ett möte med vår ‘operation officer’ om processen vid vår uppsändning. Efter lunch hade vi ett möte med vår ‘recovery guide’ över telefon tillsammans med några som är delaktiga i vårt projekt. Där diskuterade vi bl.a. säkerhet vid upphämtningen och väderprognos för de närmaste dagarna, vilket avgör uppsändingsdagen och ger oss en idé om ballongens nedslagsplats.

Sist, men inte minst, fick vi en guidad tur av Esrange. Bl.a. fick vi se vår uppsändningsplats, Skylark-tornet där raketer byggs ihop och hur det ser ut i kontrollrummen. Vi fick även se (och gå på!) en modifierad traktor vid namn Hercules, som håller fast lasten (upp till 4 ton) vid uppsändningar av Zero Pressure Balloons (riktigt stora ballonger). Lena gav oss även supercoola SSC/Esrange mössor :D. Väl framme vid Esrange fick vi inpasseringskort som vi kommer ha under dagarna vi vistas där. Det första vi på schemat var ett welcome and safety meeting. Där fick vi en snabb säkerhetsgenomgång. Därefter fick vi även lyssna på presentationer om hur det går till när man skickar upp ballonger och raketer från Esrange Space Center, och precis innan lunch hade vi ett möte med vår ‘operation officer’ om processen vid vår uppsändning. Efter lunch hade vi ett möte med vår ‘recovery guide’ över telefon tillsammans med några som är delaktiga i vårt projekt. Där diskuterade vi bl.a. säkerhet vid upphämtningen och väderprognos för de närmaste dagarna, vilket avgör uppsändingsdagen och ger oss en idé om ballongens nedslagsplats. 

Dagen på Esrange gav många goda intryck och det var lärorikt att få träffa många som kommer att vara delaktiga vårt projekt och höra om vad de arbetar med. Sedan fick vi skjuts tillbaka av Lena, som även körde en sväng genom Kiruna centrum och berättade om staden och gruvan. Pannkakor tillagades och blev snabbt uppätna av hungriga och nöjda tonåringar. 

Imorgon ska vi försöka vara självständiga och ta personalbussen till Esrange.

Dag 1 – Framme i Kiruna

Introduktion: 

Hejhej!

Vi är två gymnasietjejer från Spyken i Lund som håller på med vårt gymnasiearbete som delvis utförs i Kiruna. Vi tänkte dokumentera vår Kirunaresa här på bloggen. Vi är i Kiruna 16-22 februari och under denna veckan ska vi skicka upp en väderballong från Esrange Space Center. Det som skickas upp med ballongen är en egenkonstruerad magnetometer. Om detta låter intressant så kan ni följa vår resa här 🙂
Vi vill tacka SSC, detta äventyr hade inte varit möjligt utan deras hjälp och stöd.
Vi vill även tacka Gymnasieskolan Spyken, Astronomisk Ungdom och Förbundet Unga Forskare för finansiellt stöd.

På bilden ser ni en bild på oss med Victoria till vänster och Clara til höger.

Dag 1

Vid middagstid igår satte vi oss på tåget i Lund mot Kiruna, med ett tågbyte i Stockholm till nattåg. Kupéerna var väldigt trånga – men mysiga – och som ni ser på bilden kunde Victoria nästan inte sitta upp i sin säng. I en närliggande kupé träffade vi också ett trevligt äldre par som vi spelade kort med. En av dem hade gått på Spyken (vår gymnasieskola!), så vi fick höra roliga historier om lärarna på 80-talet.

Vi anlände vid 9 i Kiruna, och tog sedan en trevlig promenad till Kiruna centrum. Det var väldigt mycket snö, till och med himlen var vit! Inte mycket är öppet på söndagar, så vi hittade ett hotell där vi fick sitta i foajén tills vi kunde checka in i vår lägenhet. Utanför hotellet hade någon byggt upp en massa episka snöskulpturer, som vi såklart var tvungna att ta en titt på.

Vår ‘lägenhet’ ligger i ett fint rosa hus ungefär i Kirunas centrum, där vi delar kök och badrum med resten av gästerna. Vi har ganska nära till ett ICA, så direkt efter vi checkat in handlade vi, och lagade mat; Spaghetti med ‘Quornfärssås’.

Dagen slutade lugnt med att Victoria tar en sista titt på magnetometern. Imorgon är första dagen på Esrange och vi är väldigt taggade.

Crafoordpriset 2020

Crafoordpriset 2020

I år delas Crafoordpriset, ett pris som delas ut i samarbete mellan Kungliga Vetenskapsakademien och Crafoordska stiftelsen, ut till Eugene N. Parker (astronomi) och Enrico Bombieri (matematik). Parker och Bombieri kommer få ta emot sex miljoner svenska kronor var under Crafoordagarna som äger rum 12-15 maj 2020! Varje år delas priset ut i till olika ämnesområden, och visst är vi extra stolta de år som priset går till en förebild inom astronomin. 

Du har med största sannolikhet hört talas om NASAs Parker Solar Probe, den första sonden att bli döpt av en person som är i livet (av NASA)- nämligen Eugene Parker! Parker Solar Probe skickades upp 2018, och levererade efterlängtade resultat innan jul, och är nu påväg mot solen för att resa närmare vår stjärna än vad vi någonsin tidigare gjort. Eugene Parker är idag professor emeritus vid University of Chicago, USA, och har under sitt liv stått bakom fundamentala upptäckter om både vår egen sol, och andra stjärnors gassomgivningar. Han föddes den tionde juni 1927, i Michigan USA. 1951 tog han sin doktorsexamen vid Caltech, och sedan 1955 har han arbetat vid University of Chicago.

Prof. Emeritus Eugene Parker at his Hyde Park home July 19, 2019. (photo by John Zich)

Parker har förändrat vår syn på solen och dess interaktion med jorden, och hans genombrott har bidragit till dagens förståelse av rymdväder. Eugene Parker var en av de första att inse att solen inte är i jämvikt, då stjärnan har en ”atmosfär” som består av laddad gas. Denna gas laddas upp av joner och elektroner, och kastas ut från stjärnan i form av energikaskader som sträcker ut sig i vårt solsystem. [1] Dessa kaskader kom senare att kallas solvindar. Vidare, har han format den teori som beskriver hur det komplexa system som ger upphov till solvindar fungerar, samt hur magnetfält uppkommer och påverkas i rymden. En av hans mest kända teorier berör den heta koronan, som motsägelsefullt är varmare än solens yta. Denna teori gav först upphov till starka åsikter, men har senare bekräftats av flertalet observationer gjorda av rymdfarkoster. NASA:s Parker Probe ska fortsätta i samma fotspår och undersöka Parkers upptäckter på närmare håll. [2]

Mer om prisutdelningen:
Plats: Eric Ericssonhallen i Stockholm 15 maj i närvaro av H.M. Carl XVI Gustaf och H.M. Drottning Silvia.
13 maj: prisföreläsning i Lund
14 maj: prissymposium i Stockholm
15 maj: prisceremoni i Stockholm

Stort grattis till dig Eugene Parker, du är en sann förebild!

Nedan finns en videofilm skapad av Kungliga Vetenskapsakademien om Crafoordpriset i astronomi:

 

Referenser
[1] Kungliga Vetenskapsakademien, Crafoordpristagare upptäckte solvinden och löste matematiska gåtor, publicerad 30-Jan-2020, hämtad 10-Feb-2020, länk: https://www.kva.se/sv/pressrum/pressmeddelanden/crafoordpristagare-upptackte-solvinden-och-loste-matematiska-gator 
[2] NASA, Eugene Newman Parker, Uppdaterad 12-Aug-2018, hämtad 10-Feb-2020, länk: https://www.nasa.gov/content/goddard/eugene-newman-parker 

Nobel Minds 2019

Nobel Minds 2019

Jag tänkte inleda mitt 2020 med att blicka tillbaka till en speciell förmiddag i december: Nobel Minds 2019!  Nobel Minds, eller Snillen Spekulerar som det heter på svenska, är ett populärvetenskapligt tv-program producerat av SVT och BBC där årets nobelpristagare samlas runt ett bord för att samtala om forskning, aktuella frågor samt framtidsvisioner. 2019 års upplaga spelades in den 9:de december i Börshuset, Stockholm. 

Programledaren heter Zeinab Badawi. och hennes karisma når utan tvekan ända ut i tv-sofforna. Badawi har drivit diskussionerna framåt sedan 2011. Men programmets historia sträcker sig betydligt längre tillbaka i tiden: 2019 var det faktiskt 60 år sedan som Snillen Spekulerar spelades in för första gången! Det var 1959 som programmet hade premiär, då i radio.

Moa och jag tillsammans med Didier Queloz, nobelpristagare i fysik 2019.

Inspelningen av 2019 års upplaga spelades in i Gamla Stan, Stockholm. Nobelpristagarna satt vid ett stort, runt, bord med publiken runt om. I publiken satt främst studenter från Sverige, men även anhöriga till nobelpristagarna. Med andra ord satt vi som publik endast några enstaka meter från nobelpristagarna… och även om såklart alla nobelpristagare har genomfört bedrifter utan dess like, ligger de inom fysik mig lite extra varmt om hjärtat. Det var därför extra coolt att de stannade kvar efter inspelningen för att diskutera med publiken. Som det går att se på bilden ovan samlades en stor grupp runt nobelpristagarna och ställde massivis med frågor, på bilden syns James Peebles till höger. Jag och Moa fick dessutom möjligheten att ta en bild tillsammans med Didier Queloz!

För 2019s års nobelpris i fysik gick till… James Peebles, Michael Major och Didier Queloz  ”för bidrag till vår förståelse av universums utveckling och jordens plats i universum”!

James Peebles Bild: Kungliga Vetenskapsakademien

James Peebles är född den 25 april 1935 i Kanada. Han studerade först fysik vid Univeristy of Minitoba och doktorerade senare vid Princeton Univeristy. Idag är han Professor emeritus vid Princeton. James Peebles forskning har ökat förståelsen för kosmologin och gjort den till den vetenskap den är idag. Med andra ord har han bidragit stort till den moderna bilden av kosmos. Bland annat så har Peebles teoretiska verktyg kunnat användas för att tolka universums tidiga barndom, d.v.s. den kosmiska bakgrundsstrålningen!

Michel Mayor föddes den 12 januari 1942 i Schweiz. Mayor är idag professor emeritus vid Univeristy of Geneva. Under sin karriär har han jobbat flitigt vid observatoriet i Geneve. Didier Queloz föddes den 23 februari 1966 i Schweiz. Idag är han professor vid Cambridge samt vid Univeristy of Geneva. Det var 1995 som Michael Mayor och Didier Queloz presenterade deras häpnadsväckande upptäckt: en planet utanför vårt solsystem!

Didier Queloz (till vänster) och Michael Mayor (till höger). Bild: Laurent Gillieron //TT Nyhetsbyrån

Exoplaneten fick senare namnet 51 Pegasi b, en gasplanet i storlek med Jupiter runt en solliknande i vintergatan! Upptäckten hade observerats från Haute-Provence observatoriet i södra Frankrike. Idag har över 4000 exoplaneter upptäcks i vår galax, och allt startade med upptäckten 1995. En revolution inom astronomin svepte över världen och diskussionen om liv på andra platser i universum blev hetare än någonsin!

Om du är intresserad av att höra dessa tre fenomenala forskare samtala om allt mellan himmel och jord, tillsammans med de andra nobelpristagarna, stå går det att se programmet HÄR! Diskussionen mellan världens främsta genier är inget du vill missa!

 

 

Källor:

[1] Kungliga Vetenskapsakademien (länk: https://www.kva.se/sv/pressrum/pressmeddelanden/nobelpriset-i-fysik-2019)

Vad ÄR egentligen strängteori??

Strängteori är vår väg till att finna lösningar på universella frågor som forskare, filosofer mm har frågat sig sen artens uppkomst. Varför finns vi? Svaret vi kan få är inte något vidare filosofiskt svar, men vi kan få något ännu vackrare: en matematisk förklaring till vårt universums uppkomst! 

Så vad är det för något? Strängteori bygger på att de tre rumsdimensioner vi är vana vid bara är några av de 10 som egentligen finns, bara att de övriga är ihoprullade så små att vi inte kan se dem. Tänk dig att du ser ett snöre långt borta. Från ditt perspektiv är det bara en linje, en dimension. Men för en myra som står på tråden finns fler dimensioner; den kan promenera fram och tillbaka, runt tråden både i och mot klockans håll. På samma sätt tänker man med dessa gömda dimensioner. De är, i våra mått mätt, så små att de för oss är gömda. Men på en mycket mindre nivå finns de in facto (enligt strängteorin).

Beviset för detta grundar sig i en teori om att de tänkta minsta elementarpartiklarna, kvarkarna, också är uppbyggda av något, nämligen små strängar av energi. Dessa strängar bygger upp exakt allt, oavsett plats i standardmodellen, och är därför en mycket efterlängtad förenande teori som är applicerbar på all tänkbar materia och energi. Det enda som skiljer till exempel en uppkvark från en neutrino är vibrationerna, frekvensen i energisträngarnas rörelser. Men för att de matematiska formlerna ska stämma krävs det att universum ska vara uppbyggt av hela 10 rumsdimensioner. De ihoprullade dimensionerna har sedan i sig än fler dimensioner, som ni kan se på de två bilderna här till höger.

Det finns ungefär 20 stycken tal som för en fysiker är i stort sett heliga. Det finns elektronens massa, gravitationskonstanten, Plancks konstant m.fl. Dessa är fantastiskt noggrant uppmätta, men hittills har ingen lyckats förklara varför de är just vad de är. Om en decimal på en av de här konstanterna hade ändrats bara en bråkdel, hade universum inte kunnat finnas. Det hade kollapsat. Att dessa siffror är vad de är är anledningen till att vi kan existera. Förhoppningen är att denna strängteori i förlängning skall låta oss beräkna dessa tal och på så sätt lära oss varför de är precis vad de är.

En av de partiklar som vi vill ska finnas, som borde finnas enligt teorin, men som ej kunnat mätas upp är gravitonen, som vi letar efter i LHC (Large Hadron Collider) i CERN genom att kollidera partiklar, och kolla på den totala energin i alla dimensioner innan och efter kollisionen. Om våra dimensioners totala energi minskar i kollisionen tänker man att en graviton kanske har avgetts, men att den försvunnit in i en helt annan dimension som vi inte kan se. Detta skulle därför vara ett bevis för att fler dimensioner än de vi är vana vid faktiskt finns!

Som ni märker erbjuder strängteorin mängder med trevliga möjligheter, men det är fortfarande bara just det – en teori. Only time will tell vad som faktiskt stämmer…

Och med det hälsar jag God jul, och gott nytt år!

Källor: Denna youtube-videon 

Julkalender Lyser Upp i Rymdens Mörker

Julkalender Lyser Upp i Rymdens Mörker

I årets radiojulkalender får lyssnaren hänga med på ett spännande rymdäventyr! Julkalendern heter The Biggest Bang och handlar om syskonen Lukas och Tyra, samt deras hund Rufsa. Med andra ord avslutas årets superrymdår på bästa vis. Mystiska meddelanden i stjärnorna och konstiga besökare i cowboyhattar- hur ska detta äventyr sluta?

I första avsnittet för vi träffa den rymdgalna brodern Lukas som inte kan sluta prata om rymdvarelser och avlägsna världar. Alla tycker att han är konstig, och det är svårt för Tyra att acceptera sin brors beteende när allt hon vill är att vara normal. Men en dag förändras detta när hon olyckligt tappar sin tallrik med mat och alla ärtor formar ett meddelande. Tyra tänker först att hon bara inbillat sig, men på vägen hem står det skrivet i stjärnorna: Tyra hade inte inbillat sig…

…och med det inleds rymdäventyret i årets sista månad!

Redan i första avsnittet introduceras flertalet fysikaliska frågeställningar såsom ”Vad händer i ett svart hål?” och ”Kan man resa snabbare än ljusets hastighet?”. Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, håller koll på fysiken i årets julkalender på sin blogg! Där berättar han exempelvis att det skulle krävas oändligt med energi för att nå upp till ljusets hastighet, och skulle man dessutom resa snabbare än ljusets hastighet skulle man troligtvis börja resa bakåt i tiden. Så Lukas oro om att vindrutetorkarna ska åka av är nog det minsta han bör oroa sig över.
Lär dig mer om julfysik här: Ulf Danielssons Blogg

Vidare finns det många roliga detaljer som nämns i avsnitten. Till exempelvis så berättar Lukas för Tyra att alla bra bilmekaniker kommer från Jupiter, som om det vore en självklarhet. Och jag kan inte låta bli att undra om Lukas ”BuggaBugga” kommer från Kenny Starfighters ”BolliBolli”?

Hur som helst, personligen väntar jag spänt på att få höra fortsättningen. Men under tiden, passa på att lära dig mer om rymden med denna snabbkurs i rymdkunskap: Bertils Rymdkunskapquiz

Har vi åkt till Mars än?

Har vi åkt till Mars än?

Nu kan du äntligen sluta leta efter den optimala rymdpodden! I ledning av Susanna Lewenhaupt och Marcus Pettersson får du som lyssnare hänga med på resor mellan planeter och stjärnor, med ett slutgiltigt mål: Mars! Podcasten heter Har Vi åkt till Mars Än? och finns att lyssna på där ”poddar” finns. 

Susanna Lewenhaupt och Marcus Pettersson bygger upp sin podcast genom att ställa en övergripande fråga till experter i respektive ämne, varje avsnitt, med förhoppningen att i slutändan svara på titeln: Har vi åkt till Mars än?. Det första avsnittet släpptes i februari 2019 och där får vi träffa ingen mindre än Jessica Meir, den första svenska kvinnan i rymden, och Johan Köhler, från Rymdstyrelsen. Idag finns 9 avsnitt, alla med olika intressanta vinklar på kommande Mars-resor.

Personligen tycker jag att deras struktur är mycket intressant, då varje avsnitt inleds med en kort summering av vad som hänt i ”rymden” den senaste tiden, och sedan är det en övergång till själva frågeställningen. Det som får podcasten att inte kännas varken för lång eller för kort, tycker jag, är att den delas upp i dessa mindre delar: rymdnyheter, en intervju och en andra intervju, med korta mellanrum. Det är spännande att få höra hur olika experter tycker och tänker, speciellt när de har olika infallsvinklar på huvudfrågan, och det ger mer liv till materialet! Och sist med inte minst, övergångsmusiken är väldigt stämningsfull och sätter en intresseväckande ton över innehållet.

Så vad väntar du på,
– in och gilla HVÅTMÄ på Facebook: https://www.facebook.com/hvatma/ 
– och lyssna på HVTMÄ där poddar finns!! 🚀🌟

Bilder: Har vi åkt till Mars än, Facebook

 

 

Rymdbloggare

Cornelia Ekvall

Emanuel Hagerblom
Sjökvist

Frida Caballero

Ellen Hammarstedt

Miranda Jäderling

 

Vill du bli rymdbloggare och få en blogg på den här portalen? Kul! Maila kansli@au.se så sätter vi upp ett konto och introducerar dig till konceptet!

Bloggarkiv

Tidigare rymdbloggare: