Tyra Hagerblom Sjökvist

Tyra Hagerblom Sjökvist

Tyra Hagerblom Sjökvist

Hej!

Jag är 16 år och jag är otroligt intresserad av astronomins alla mysterium, allt från svarta hål till besynnerliga himlakroppar, och jag är dessutom ett stort fan av science fiction. Annars är jag också en sån där jobbig feminist som tjatar om statistik och normer, och apropå feminism och kvinnor vill jag tipsa om filmen ”Hidden figures”, eller ”Dolda tillgångar”, som den heter på svenska, och som handlar om kvinnorna på Nasa under tiden då USA planerade att skicka upp den första amerikanska mannen människan i rymden.

I believe in the person I want to become.” – Lana Del Rey

tyra.hagerblom-sjokvist@astronomiskungdom.se

Apropå absolut ingenting

Föreställer Venus.
Bild: Nasa

Det är ju en himlans snack om att kolonialisera Mars, det vet alla, eller inte alla men många. Men är Mars verkligen den bästa planeten att kolonia…kolonialila-….kolo…kolloliania-, ja, du fattar! Tänk om vi egentligen bör åka till typ Venus, vår andra grannplanet som är närmare solen, den har ju så mycket gemensamt med Jorden som till exempel att de har ungefär samma storlek och att…eh…ja, det var typ det. Men det är ju varmt där, så det är positivt, hur varmt undrar du då och jag ska bara kolla Venus väderprognos närmaste dagarna…hmmmmmmmmmmmmmmmmmm (30 år senare…) Ja, där ser man! Över 400 grader celsius…

Aja, vem som än läser detta har iallafall lite kul att se på här:

Enceladus:

https://www.youtube.com/watch?v=YIVh53TBonM

Venus vs Mars:

https://www.youtube.com/watch?v=gJ5KV3rzuag&t=144s

Europa:

https://www.youtube.com/watch?v=pEJ-wXpeH6w&t=513s

 

Vad har jag för faktaböcker om rymden?

Här om dagen, eller rättare sagt typ nyss, kom jag att tänka på en sak. Jag tänkte på gamla faktaböcker vars innehåll inte längre stämmer, som boken som öppnade mitt intresse för rymden men var i de kategoriserade Pluto som en planet. Det kallar vi inte Pluto längre. Så jag kollade i mina böcker, kollade hur de fångar läsarna och kollade också när de gavs ut. Här har vi några av dessa böcker, vi kan ju börja med den nyaste:

 

Fokus på: Rymden

Okej, det här är inte min bok utan min lillebrors, men den är bra för barn och förklarar och berättar faktiskt ganska mycket om rymden och solsystemet på ett enkelt sätt som fångar läsarens intresse. Den innehåller färgglada, illustrerade bilder på planeter, rymdfarkoster, astronauter och annat, och varje sida är fylld med faktarutor och så att en lätt kan läsa om vad som fångar ens intresse.

Denna bok jag har trycktes 2012.

Stora boken om RYMDEN

Den här boken innehåller också en massa illustrationer, men också tagna bilder, och riktar sig också till barn. Det är en stor bok som knappt får plats i min bokhylla och innehåller fakta om rymden på sina ungefär 45 sidor. Det är allt från solsystemet till rymdfarkoster, dock är detta boken som kategoriserar Pluto som en planet så jag ska kolla när den gavs ut…två sekunder bara…där!

Denna bok, som jag har här framför mig, trycktes 2005!

Solsystemet

Den här boken har inte världens roligaste framsida, dock fina bilder, mycket och väldigt liten text och väldigt mycket fakta och information, statistik och historia. Jag tror inte att många känner ”ja, den här verkar intressant!” så fort de ser den för så känner inte jag.

Denna bok utgavs på svenska år 1985. (Mer än 30 år sedan)

Och jag undrar: var ifrån kommer den? Varför har den fått hänga med efter varje flytt? Vem köpte den? Vad gör den i min bokhylla? Jag frågade min mamma men fick tyvärr inget svar, var boken kommer ifrån förblir ett mysterium.

Uranus – inte den bästa planeten att bo på

Uranus – inte den bästa planeten att bo på

Med en radie på 25,362 kilometer är Uranus den tredje största i solsystemet och radien är dessutom fyra gånger bredare än Jordens. Uranus är en planet som lutar otroligt mycket, hela 98°, vilket får planetens poler att ligga ungefär där annars ekvatorn brukar vara, i förhållande till resten av solsystemet. Dessutom har Uranus också en ring vilket leder till att det ser ut som att planeten rullar fram i sin omloppsbana. Och det är ju lite kul…

Uranus är en gasplanet, vilket innebär att den inte har någon fast yta, den består av till största del väte och helium men innehåller också vatten, ammoniak och metan. I planetens mitt finns en kärna av is och sten. Det är den sjunde planeten i vårt solsystem och har ett avstånd från solen på nästan 3,000,000,000 km, vilket innebär att det tar 2 timmar och 40 minuter för solens ljus att nå dit. Om vi skulle se på Uranus genom ett teleskop skulle vi alltså se den som den såg ut för mer än 2 timmar sedan. Pågrund av avståndet är Uranus också en av de kallaste planeterna i vårat solsystem med en medeltemperatur på -205°C. Temperaturen kan också falla ner till ca -225°C. Dock är temperaturen i dess kärna nära 5,000°C varm.

Att flytta till Uranus är ingen bra idé, jag skulle rekommendera någon annan planet, dessutom är vädret inte det bästa, inte nog med kylan så kan vindhastigheten komma upp i 900 km/h, vilket är 250 m/s. För att jämföra är ju det svenska rekordet 47 m/s, så det är lite skillnad, med andra ord. Något annat som är väldigt häftigt med Uranus väder är att forskare har återskapat förhållandena där i laboratorium och visat på att det antagligen regnar diamanter. Detta pågrund av det höga trycket och att det finns metan i planetens atmosfär.

Hur som helst, flytta inte dit.

 

Källor: SMHI, Nasa, Illvet

 

Enceladus

År 1789 såg William Herschel upp mot himlen och upptäckte en himlakropp, en himlakropp som skulle komma att bli min favorit. Månen Enceladus.
Iskall och öde.
Så varför är den en av de månar i vårt solsystem som är mest intressanta?
Jo, för det är så att en av Saturnus alla månar, Enceladus, bär på vatten. Under den iskalla, hårda ytan finns havet, och kanske, ingen vet säkert, liv.

Månen Enceladus träder fram i en omloppsbana runt Saturnus, den sjätte planeten i solsystemet, och Enceladus står på sjätte plats i storleksordningen mellan sina syskon. Det är en liten måne, med allt för lite gravitation för att egentligen kunna hålla fast i en atmosfär, men Enceladus är envis. Atmosfären är tunn men hade inte funnits alls om det inte vore för gejsrarna och vulkanerna.

Det måste vara vackert att trots Enceladus mystiska, kanske spöklika, ensamhet, kunna se det skådespel i form av gejsrar som sprutar ut vatten från sprickor i marken. Med sina 500 kilometer i diameter kan Enceladus verka liten och ynklig, men dess gåtor är lika varierande som dess terräng.
Vad orsakar aktiviteten innuti Enceladus? Vad är det för mysterium som sker vid dess sydpol? Kan liv existera på en sådan måne?
Det finns många frågor, än så länge få svar. Den lilla månen har kanske en betydelse.

Voyager 2 var 1981 den första farkosten att observera Enceladus geologi. Det som sågs var allt från kratrar till slät terräng och sprickor som korsade allt oavsett. Den släta terrängen kan tyda på vulkaner som sprutar upp fruset vatten. Eftersom att månen reflekterar så mycket av det infallande solljuset, är temperaturen mitt på dagen endast -201 °C vid ytan. Bara här förstår vi att Enceladus är en mycket, mycket ogästvänlig måne.
– Men vad gör det?

När Enceladus gejsrar först observerades kunde analyser avslöja förekomsten av flera livsviktiga organiska ämnen, ett exempel metan. Att hitta levande organismer kanske därför inte är lika omöjligt som vissa kanske kan tro.

Men gåtorna förblir gåtor tills dess att någon löser dem. Och tills dess, när det nu är, kommer Enceladus att fortsätta sin bana fram genom oändligheten i en dans runt sin planet. Kall och ödslig, i väntan på svar.

Källor: Nasa