AURORE-4 är inlämnad, nästa stopp är rymden

Efter en kort men intensiv period av konstruktion, programmering, tester och sena kvällar var det till slut dags. AURORE-4 skulle lämna våra händer och överlämnas till SSC Space inför sin kommande resa till rymden.

Tidigare i år flög AURORE-3 ombord på SubOrbital Express 5 från Esrange. Med AURORE-4 bygger vi vidare på den plattform som utvecklades för AURORE-3, men den här gången med nya experiment och en ny raket framför oss. AURORE-4 ska flyga ombord på MAPHEUS 17 och bär tre experiment som på olika sätt utnyttjar den korta perioden av mikrogravitation: ett experiment med akustik, ett visuellt experiment med små objekt som kan röra sig fritt, och ett där vi undersöker möjligheten att köra en stor språkmodell (LLM) ombord. Men innan någonting får flyga behöver SSC veta att det fungerar.

Från projektbordet till SSC Space

Den 14 juli tog fyra ur gruppen med sig sonden till SSC Spaces kontor i Solna för den formella inlämningen och integrationstestningen: David Neinhardt (projektledare), Mateusz Drwal, Vena Ström och Lucas Drufva.

Det är en ganska speciell övergång. Under inlämningen gick vi tillsammans med SSC:s ingenjör igenom systemet och testade att AURORE-4 beter sig som den ska under förhållanden som så långt som möjligt efterliknar dem den kommer möta under den riktiga uppskjutningen. Det innebar betydligt mer än att bara starta sonden och kontrollera att lamporna lyser.

AURORE-4 kopplades upp mot raketens system och kommunicerade genom samma gränssnitt som kommer användas under den riktiga flygkampanjen. Vi testade de olika stegen inför uppskjutning, kontrollerade kommunikationen och verifierade att experimenten startade och reagerade på rätt sätt.

En av de mer konkreta delarna var att simulera själva starten. Fram till uppskjutningen är sonden fysiskt ansluten genom en så kallad umbilical, en kabel som bland annat möjliggör kommunikation med systemet på marken. Vid lift-off kopplas den bort.

”Det är minst sagt pirrigt”

För Vena Ström, som även var med och lämnade in AURORE-3, var miljön den här gången bekant, men knappast mindre spännande:

”Det är minst sagt pirrigt att komma in på SSC Spaces superfina kontor i Solna där vi, som ungdomar, ska in i ett high-tech rymdlabb för att montera vår hårdvara.

Att lämna in AURORE-4 hos SSC Space var minst lika spännande som att lämna in AURORE-3, men på ett helt annat sätt. För AURORE-3 var det helt okänt och pirrigt kring hur saker och ting skulle gå till. Nu, andra gången för mig, kände jag mig mycket mer bekväm och förberedd. Kraven kändes å andra sidan högre. Det är lite som att bli rättad av en lärare i ett område man inte känner sig helt säker i.

Med det sagt var det aldrig på grund av vår underbara ingenjör som tog hand om oss. Han var alltid hjälpsam och på gott humör, med fantastisk humor.

Inlämningen innebar i stora drag att verifiera att våra experiment beter sig rätt i en miljö som är så lik uppskjutningen som möjligt. Det var fantastiskt kul och lärorikt att få se deras arbetsprocesser på nära håll, allt från att vara uppkopplade mot raketens intranät till att vi fysiskt SLET UT umbilical-kabeln vid lift-off.”

Nästa gång vi ser AURORE-4

Nästa stora steg är flygkampanjen. Om allt går enligt plan flyger sonden ombord på MAPHEUS 17 från Esrange i slutet av september eller början av oktober, och då får våra experiment under några minuter lämna den miljö de byggts och testats i på jorden för att i stället arbeta i mikrogravitation.

För oss i projektgruppen återstår fortfarande förberedelser inför uppskjutningen, men själva hårdvaran är överlämnad. Efter alla ritningar, kodrader, tester och ombyggnationer finns det inte så mycket mer vi kan göra med AURORE-4 just nu. Nästa gång den startar på riktigt är planen att det ska vara på väg uppåt.

Ett stort tack till SSC Space, som tog emot oss i sitt labb i Solna och lotsade oss genom integrationstestningen, och särskilt till ingenjören som höll i testerna och tog hand om oss under hela dagen.