Lika snabbt som en rymdraket skjuts upp på Kennedy Space center, började forskarskolans
sjunde dag med full fart. Det har varit en riktigt rolig dag, beståendes av glädje, lärdomar
och självklart den dagliga överdosen av låten “Jag är en astronaut” (den har absolut ingen
tröttnat på).
Vi fick en välförtjänt sovmorgon och invigde den produktivaste dagen när det kom till
projektarbetet. Alla grupperna var ambitiösa och villiga att samarbeta, även om det såklart
inte alltid blev som man hade tänkt sig. Vi programmerade, lödde och många blev till och
med klara tills den första schemalagda uppskjutningen av drönaren. Upplevelsen var
fantastisk. Förutom drönarens häftiga natur, sattes också på musik som gav otroliga kvälls
vibbar.
Senare på dagen samlades vi alla i ett klassrum. Handledarna berättade att spelet Assassin’s officiellt hade avslutats, och att det endast återstod en överlevande person i rummet. Resterande var döda och jag upplevde en stor sorg… att det inte var jag som mördade de. Det blev mycket skratt och jubel när det lästes upp diverse mordhistorier om hur folk desperat tog livet av varandra. Och för att vara ett klassrum där alla var döda, så blev stämningen oerhört livlig.
Kvällen var som vanligt väldigt avslappnande. Trots den långa dagen, var man fortfarande
pigg och glad eftersom man har haft så roligt. Vi skojade runt och chillade, och handledarna
kallade in oss för att kolla på Randy Pauschs “The Last Lecture” — en väldigt lärorik och
intressant föreläsning som handlar om hur man ska kämpa igenom dagen oavsett hinder.
Eftersom den var så bra, tänkte jag avsluta med ett citat från honom som reflekterar dagen:
“Experience is what you get when you didn’t get what you wanted“.
MVH Mattias