Människokroppen är väldigt komplex. Jämfört med rovdjuren i naturen; så har de vassa klor, stora kraftfulla käkar, mörkerseende, starkt luktsinne, värme-seende, explosiva och kraftfulla muskler, etc. Människan saknar allt detta i princip. Den moderna människan (Homo sapiens) skelettmuskler består av 70-75% av s.k “slow-twitch” (Typ-1) muskelfibrer. Dessa fibrer är extremt uthålliga och bränner främst fett för energi och är optimerade för långvarig, lågintensiv aktivitet som långa vandringar, vilket våra kroppar är optimerade för. Urålders människan var inte på toppen av näringskedjan på grund av deras stora muskler, vassa tänder eller långa klor. De var på toppen på grund av deras jaktteknik som var utformad från kroppen sig själv. Uthållighetsjakt och samlande.
Uthållighetsjakten gick ut på att människorna förföljde ett byte i flera timmar till dagar! Tills det blev trötta nog att bli attackerad av flera människor med spjut, pilbåge, yxor, etc. Dock tog denna metod av jakt väldigt lång tid och man kan själv känna sig hungrig efter ett par timmar och tänk på hur man måste ha känt efter att ha jagat en mammut i 3-4 dagar! Det är där bland annat termen “Hunter gatherer” lyser. Människorna för flera tusen år sedan var inte dumma heller. De kunde tillverka vapen, hus och eld för att se mörker! Så under tiden man inte kunde jaga ett stort byte för kött så valde man att samla allt från frukt & bär till fiske.
Neandertalare (Homo neanderthalensis) tros ha haft en något högre andel ”fast-twitch” (typ II) fibrer då de jagade stora byten som var kraftfulla. Deras benbyggnad var också kraftigare, med tjockare skaft på lårben och överarmsben för att hantera dessa höga belastningar av att bära sina vapen & kött från byten. Förr var överlevnad mycket svårare än idag då man var konstant i jagande och jagad av andra rovdjur bara för att kunna äta och leva en dag till. I dag behöver man klara en tenta för att kunna ha lunch i ett par månader.
Dagens människa har en övervikt på ”slow-twitch”-fibrer men vårt stillasittande liv gör dem svagare. Kroppen bryter ner allt från muskler till ben om vi inte använder dem, eftersom kroppen gör en ständig kostnad-nytta-analys. Varför behöva lägga extra energi bara för att sitta när du bara kan ta av det som du har i kroppen? Den håller bara kvar det som används. Denna fenomenala anpassningsförmåga, kallad plasticitet, är precis vad som triggas igång i rymden bara i fel riktning.
Rymden är den ultimata miljön av ”icke-användning”. Då kroppens muskler inte används lika kraftigt i rymden som på jorden och börjar då bryta ner både ben och muskler.
Medverkande
Gabriel Loippo
Senast uppdaterad
2025/12/05