I mitten av oktober 2025 drog Rymdkvällar igång i Uppsala, för första gången någonsin! Verksamheten består av rymdiga kvällsaktiviteter som riktar sig till barn som går i årskurs 2-5. Detta var uppdelat i två grupper med en grupp för årskurs 2-3 och en för 4-5. Kvällsträffarna skedde en gång i veckan i 8 veckor och avslutades med ett läger. I detta blogginlägg berättar Projektledare Tuva Sinisalo om en särskilt spännande kvällsträff!
Jag tänkte att jag skulle berätta om en specifik rymdkväll som jag tyckte var lite extra kul, både för barnen men också att arrangera. Detta var kväll nummer fem; Där kvällens tema var raketer! Kvällens stora aktivitet var att bygga pappersraketer som skulle skjutas upp med en ramp (kopparrör där luft pumpades för att bygga upp ett tryck som man sedan kunde skjuta iväg raketerna med). Raketer är något som är väldigt fascinerande för många, inte minst för barn, och därför hade jag redan under planeringen sett mycket fram emot den här träffen! Under förarbetet byggde vi en egen raket som prototyp som även testades innan deltagarna kom.
När deltagarna kom in verkade de redan ha fått höra från sina vårdnadshavare att det var raketer som stod på schemat och de verkade redan väldigt taggade. Vi satte igång och pratade först om förra veckans uppdrag men gick snabbt över till presentationen om raketer! Under denna fick barnen lära sig om raketers styrsystem, drivsystem, struktur och om deras last. Medan deltagarna och ledarna gick och tog frukt passade jag på att plocka fram allt pyssel och den undangömda rampen.
Vad som kan verka som en vardaglig syssla, att plocka fram pysslet, blir en magisk stund under varje Rymdkväll, jag kommer aldrig glömma gnistan som tänds i deras ögon varje gång de inser att de ska få pyssla. Den initiala glädjen förvandlas snabbt till fundersamhet, när de börjar undra hur det här ska fungera. Att bygga raketer, som skulle skjutas upp, av papper kändes helt galet och jag förstår deras förundrande tankar. Men vi sätter igång med att visa vår, något sneda, raket och går igenom steg för steg hur dessa ska byggas.Vi låter dem sätta igång och går runt och erbjuder hjälp. Framför allt så fick vi sköta en hel del av tejpandet.
Det var ett nöje att gå runt och se allas olika raketer med alla olika färgkombinationer, stjärnor som klistrades på och raket-toppar som rullades. Efter ett tag börjar de första bli klara och jag och en annan ledare bestämmer oss för att starta de första uppskjutningarna.
Jag fick den stora äran att pumpa luften medan deltagarna räknade ner sina raketer. Och oj vad de blev förvånade när deras raketer flög så långt som de gjorde i den långa korridoren. De sprang genast tillbaka till klassrummet och tyckte att sina kompisar skulle skynda sig att bygga klart sina raketer. Trots detta var det många som tog lång tid och gärna ville fortsätta bygga sina raketer nästan hela träffen. Vi fick lite fint avsluta pysslandet med 15 minuter kvar med tid för uppskjutningen men så fort barnen såg den första raketen flyga iväg fanns det ingen sorg i det.
Många ville skjuta iväg sina raketer flera gånger och ville ha filmer på när de susade genom korridoren. Efter en kvart körde vi en snabb samling, där de fick sina uppdrag för den kommande veckan. Efter det körde vi några sista uppskjutningar innan det var dags för deltagarna att bege sig hemåt. Det blev en mycket lyckad träff, både för att det verkligen märktes att deltagarna och ledarna hade kul men också för att det alltid är lika coolt att få se raketer skjutas upp!
När deltagarna gått var det dags för oss att börja städa, men inte utan att vi kört några extra uppskjutningar med vår egna prototyp. Detta med hopp att få den att flyga längst, men det var förgäves.
/Tuva Sinisalo, Projektledare Rymdkvällar i Mittdistriktet 2025