Kina är känt som det land som uppfann krutet och det är därför inte konstigt att de allra första raketerna är därifrån. De första raketerna kom i form av eldpilar utrustade med en krutladdning som när den antändes spydde ut rök och eld som gav pilen acceleration. Dessa pilar monterades sedan på vagnar med gemensamma stubiner och på så vis uppfanns de första raketartillerierna, kallade Huo Che. I och med mongolernas krigföring spred sig tekniken till mellanöstern och till slut till Europa där man såg en utbredd användning av ständigt utvecklande raketvapen under de kommande århundradena.
WW1 & 2
I början av 1900-talet uppfanns de första fungerande flygplanen och i och med detta grundades aerospace-industrin. Under första världskriget började man avfyra raketer från flygplan för att skjuta ner luftskepp och observationsballonger. Tekniken var ännu inte tillräckligt avancerad för att användas i strid mot andra jaktplan och länder som Tyskland började under 30- och 40-talen experimentera med guide-tekniker av olika slag, menade att monteras på raketerna. Utöver dessa forskningsprojekt fanns det även initiativ för att utveckla så kallade Vergeltungswaffen eller vedergällningsvapen. Dessa var V1 – den flygande bomben, missilen V2 och kanonen V3.
Wernher von Braun, född 1912 i Preussen, Tyskland, var en raketingenjör med fantasier och idéer om mänskligheten som en rymdfarande civilisation. Sketcher ur hans tidiga arbete visar på detta tänkandet då många utav konceptraketerna var utrustade med trycksatta rymdkapslar. Under 30-talet kom han att bli rekryterad av SS för att vapenisera sitt arbete och på så sätt tillkom Aggregat 4, mer känd som V-2. Som världens första styrda ballistiska långdistansrobot var syftet med V-2 att regna förödelse över Storbritannien. V-1, som i princip var en bevingad och motorförsedd bomb, blev till slut relativt lätt att kontra för britterna då det räckte med att en Spitfire snuddade dess vingspets med sin egen för att knuffa den ur kurs.
V-2, å andra sidan, som åkte på en bana som gick utanför atmosfären och som nådde mach 3 när bränslet väl var slut var omöjlig att kontra vilket gjorde raketen till ett verkligt skräckvapen då den kunde slå till var som helst, när som helst utan någon förvarning. V-2 var därmed den första raketen att nå rymden.
Dock uttryckte von Braun stor ånger över hur hans uppfinningar användes och 1944 efter ett V-2-anfall mot London sade han ”Det skulle aldrig ha fått hända … Vi har byggt dessa raketer för att öppna dörren till andra världar, inte för att skapa ödeläggelse på denna jord. Ska det vara frukten av vårt arbete?”.
Kalla kriget
Efter krigets slut togs han till fånga av USA och blev teknisk rådgivare åt landets raketprogram och var delaktig i utvecklingen av missiler som Redstone, som senare modifierades för att bära Alan Shepard ut i rymden i Project Mercury. När NASA bildades fick Wernher jobb där som chefsingenjör och senare administratör. Han var med och designade raketerna i Saturn-familjen.
Samtidigt som Wernher rådgav amerikanerna efter kriget sysslade hans sovjetiska motpart, Sergei Koroljov, med att reverse-engineera den tyska raket tekniken och kunde mot slutet av 50-talet avtäcka världens första interkontinentala ballistiska missil, R7. Utöver att R7 kunde bestyckas med kärnvapen kunde man också montera annan nyttolast. Detta gjorde R7 till den raket som sköt upp satelliten Sputnik 1 och därmed utgjorde startskottet för rymdkapplöpningen. R7-raketen blev grunden för en lång rad raketer i Roscosmos ägo som flyger än idag, bland annat från deras kosmodrom i Bajkonur, Kazakstan.
Medverkande
Noa Lungström
Senast uppdaterad
2024/03/04