Nyheter

Delta i livesamtal mellan årets Nobelpristagare och astronauter på ISS

Astronomisk Ungdom har fått 40 platser till ett av de häftigaste evenemangen under hela rymdåret 2019. Var med när Nobelveckan invigs med ett unikt livesamtal mellan några av årets Nobelpristagare och astronauter på den internationella rymdstationen ISS! Läs mer och anmäl dig här nedan!

Astronauterna Jessica Meir och Luca Parmitano.

Hur ser man som astronaut på människans plats i universum? Kan det finnas liv på exoplaneter? Hur fungerar litiumjonbatterier i rymden? Årets Nobelpris i fysik och kemi belönar upptäckter som är avgörande för arbetet just nu på den internationella rymdstationen. Astronauterna Jessica Meir (som är svensk medborgare!) och Luca Parmitano berättar om den forskning som bedrivs på rymdstationen och utmaningarna med deras rymdpromenader i ett samtal med två av fysikpristagarna, Didier Queloz och Michel Mayor, som gjorde den första upptäckten av en exoplanet, samt kemipristagaren Stanley Whittingham, som belönas för utvecklingen av litiumjonbatteriet.

Samtalet med astronauterna på rymdstationen modereras av astronauten Christer Fuglesang. Anna Sjöström Douagi, programchef på Nobel Prize Museum, inleder programmet med en frågestund med Nobelpristagarna, som precis har anlänt till Stockholm för att delta i en händelserik Nobelvecka. Samtalet hålls på engelska.

Nobelpristagare i fysik 2019, Didier Queloz och Michel Mayor, för den första upptäckten av en exoplanet kring en sollik stjärna.

Hur används årets Nobelpris i rymden?
Årets fysikpris belönar ny förståelse av universums uppbyggnad och historia, samt den första upptäckten av en planet i bana kring en solliknande stjärna utanför vårt solsystem. Kosmologi och exoplaneter är huvudteman i Europeiska rymdorganisationens (ESA:s) forskningsprojekt. Nobelpristagaren Didier Queloz är själv ordförande i det projekt som särskilt ska studera exoplaneter med hjälp av rymdteleskopet Cheops, som sänds upp i mitten av december.

Nobelpriset i kemi belönar utvecklingen av det lätta, laddningsbara och kraftfulla lithiumjonbatteriet som vi har i allt från mobiltelefoner till elbilar. Batteriet kan lagra stora mängder energi från sol- och vindkraft, och möjliggör ett fossilfritt samhälle. NASA-astronauten och Jessica Meir kan själv berätta om hur hon nyligen under en rymdpromenad har installerat litiumjonbatterier för att uppgradera stationens energikapacitet.

Nobelpristagare i kemi 2019, Stanley Whittingham, för uppfinningen av litiumjonbatterier.

ESA-astronauten Luca Parmitano har gjort flera komplexa rymdpromenader i samband med underhållet av stationens största vetenskapliga instrument Alpha Magnetic Spectrometer (AMS-02). Instrumentet har studerat universum och letat efter mörk materia sedan 2011. Den forskning som belönas med årets fysikpris visar att bara fem procent av universums innehåll är materia som vi känner till, den som bygger upp stjärnor, planeter, växter och oss. Resten, 95 procent, är okänd mörk materia och mörk energi. Huvudforskaren för AMS-02 är Nobelpristagaren i fysik 1976, Samuel Ting. Han menar att resultatet hittills har gett unik information till fysiker som handlar om potentiella upptäckter av sällsynt mörk materia som tagit sig långt genom kosmos.

Paneldeltagare

På Internationella rymdstationen:

  • ESA-astronauten Luca Parmitano
  • NASA-astronauten Jessica Meir

På Nobel Prize Museum, Stockholm

Astronaut Christer Fuglesang.

  • Didier Queloz, Nobelpristagare i fysik 2019
  • Michel Mayor, Nobelpristagare i fysik 2019
  • Stanley Whittingham, Nobelpristagare i kemi 2019
  • Christer Fuglesang, ESA-astronaut
  • Anna Sjöström Douagi, programchef, Nobel Prize Museum

Information

Plats: Nobel Prize Museum, Stortorget 2, Gamla stan
Datum: Fredag 6 december 2019
Tid: 14.45-15.30
Kostnad: Gratis
Arrangör: Nobel Prize Museum och European Space Agency

Samtalet visas live på ESA Web TV. Antalet platser för medlemmar i Astronomisk Ungdom är begränsat till 40. Först till kvarn gäller! Om du anmäler dig men får förhinder; maila kansli@au.se så att någon på reservlistan kan gå istället.

Även om AU:s platser är slut så kan det hända att Nobelprismuseets ordinarie anmälningsportal för allmänheten fortfarande har platser kvar. Kontrollera här!

Space Camp 2019 å Plönningeobservatoriet

Årets Space Camp gick av stapeln den 1-3 november på Plönninge observatorium, i samarbete med Hallands Astronomiska Sällskap (HAS) och Science Safari. Här följer projektledare Niklas Engelhardt Önnes berättelse om lägret!

I år skulle Space Camp bli något alldeles extra. Bara grejen att få vara och bo på ett riktigt observatorium – kan man tänka sig något häftigare ställe?! Med höga förväntningar anlände deltagarna till Plönninge observatorium en efter en på fredagskvällen. Efter te och smörgås satte vi oss alla i ring för att lära oss varandras namn, och mycket namn blev det med hela 21 deltagare och 5 ledare! Därefter var det dags för ledarna att berätta lite om sig själva. På grund av dåligt väder avslutades första kvällen på lägret med visning av filmen Järnjätten, en science fiction-film om en jätterobot från yttre rymden.

På lördagsmorgonen vaknade ledarna tidigt, övertygade om att vara uppe först. När de kom ner märkte de dock att flera deltagare redan var vakna och stod och tecknade ekvationer om svarta hål och raketer på svarta tavlan. Ivriga om att få fortsätta sitt sökande efter universums yttersta beskaffenhet kastade de i sig frukosten och återgick till arbetet vid svarta tavlan. Efter att alla fått frukost höll ledarna i föreläsningar: först om exoplaneter, astrobiologi och utomjordisk liv, sedan om svarta hål och astrofysik, och efter en paus även om kosmologi och universums begynnelse. I pausen gick vi ned till de stora fastmonterade teleskopen och lärde oss om skillnaden mellan olika teleskop samt hur interstellära asteroider far kring solen.

Efter en välsmaklig lunch började det pysslas, klippas och ritas – nu var det raketbygge som gällde! Med en kort genomgång av aerodynamik och Newtons lagar som grund tillverkade deltagarna helt egna modellraketer av PET-flaskor som sedan skulle flyga mot molnen. Därefter var det nämligen uppskjutning som stod på schemat. Genom att fylla flaskorna med vatten och pumpa dem fulla med tryckluft kunde raketerna få en väldig fart och flyga uppemot hundra meter upp i luften! Uppskjutningen blev väldigt lyckad, och efter en kort fruktpaus fick deltagarna springa av sig genom några rundor kull. Till slut blev det dags för en överraskningsmiddag, då ledarna hade köpt pizza! Efter denna riktiga festmåltid fick deltagarna lyssna på en riktigt häftig föreläsning om partikelfysik, och slutligen avslutades lägrets sista kväll med en riktigt klassisk rymdfilm: The Martian.

Söndagen började något lugnare än dagen innan då deltagarna var trötta efter ett hittills intensivt och rymdigt läger. När frukosten var över hade vi turen att få göra en mängd experiment med Science Safari, en buss med hela 150 olika experiment för unga vetenskapsentusiaster! Vi fick bevittna relativitet, lära oss kryptera meddelanden, se magneter verka sväva, köra månbil och mycket mer. En perfekt avslutning helt enkelt! Slutligen bjöds på goda hemlagade quesadillas till lunch i samband med att föräldrarna kom för att hämta upp sina rymdlingar. Det är verkligen hemskt när vuxna säger att man ska sluta när man har som roligast, men även denna gång blev det så. Som tur är finns det en tröst. Nämligen att det blir ett Space Camp att se fram emot igen nästa år.

/Niklas

AU-konferensen 2019 å Kvistabergs observatorium

Årets konferens gick av stapeln den 18 oktober, vid Kvistabergs observatorium utanför Bro! På plats fanns uppemot 70 unga medlemmar från hela landet redo att diskutera kosmos alla mysterier och dela med sig av sina erfarenheter av föreningslivet. Året till ära firade dessutom Kvistabergs observatorium sitt 100-årsjubileum. Under ett helt sekel har många astronomer kommit till plasten för att blicka upp mot stjärnorna och leta efter svar. Platsen, liksom astronomin, har med andra ord en anrik historia bakom sig; en historia som jubileet till ära utforskades under Astronomisk Ungdoms årliga konferens.

Konstnären Nils Tamm vid sitt observatorium, år 1919. Bild: Kvistabergs Observatorium

Det var konstnären Nils Tamm, en känd frontfigur inom amatörastronomin i Sverige, som grundlade Kvistabergs observatorium år 1919. Nils Tamm studerade matematik och astronomi vid Uppsala universitet, och donerade senare sina ägor till universitetet. Idag ägs godset av Upplands-Bro kommun, med själva observatoriebyggnaderna förvaltas fortfarande av Uppsala universitet, som bland annat bedriver ett museum där. För att kunna ta del av så mycket historia som möjligt under en begränsad tid bjöds Dr. Eric Stempels, astronom vid Uppsala universitet, in för att ge deltagarna en rundvandring.

Under rundvandringen visade Stempels upp olika verktyg och tekniker som har använts inom astronomin det senaste seklet, och berättade hur utvecklingen fortlöpt över åren. Även om den första observatoriekupolen började byggas 1919, var det inte förrän mellan 1944 och 1963 som de nya delarna konstrueras. Under rundvandringen blev det oerhört påtagligt hur astronomin moderniserats under det senaste seklet. Vidare berättade Stempels att Nils Tamms aska finns inmurad i en av observatoriets grundpelare.

Historia var inte det enda fokuset för deltagarna under konferensen. Med inspiration från den anrika historien fick ungdomarna ta del av flertalet föreläsningar och workshops, med mål att diskutera och utbilda om föreningslivet. Två av föreläsarna var Susanna Lewenhaupt och Marcus Pettersson, som bedriver podcasten Har vi åkt till Mars än?. Lewenhaupt och Pettersson vill skapa en länk mellan forskning och allmänheten, och därav inspirera alla att lyfta blicken mot vetenskapens framsteg inom framförallt rymdområdet. Deras föreläsning fokuserade huvudsakligen på hur man kan framföra information på ett intresseväckande vis. Fortsättningsvis tog Dr. Johan Gärdebo vid och berättade om hur rymdteknik har bidragit till miljönytta i historien, och hur detta kan tolkas utifrån dagens förutsättningar.

Under lördagen delades även Astronomisk Ungdoms hederstipendium ut till Populär Astronomins redaktör Robert Cumming, med motiveringen:

Robert Cumming har som redaktör för tidskriften Populär Astronomi och som kommunikatör vid Onsala rymdobservatorium spridit intresse för rymden till en bred publik. Genom att kommunicera astronominyheter på ett populärvetenskapligt och lättillgängligt sätt har han bidragit till större kunskap och nyfikenhet för rymden bland unga i hela Sverige. Robert har även varit en känd förkämpe för jämställdhet och mångfald inom forskarvärlden. Dessutom myntade han termen Astronomisk Ungdom, för vilket Sveriges gemenskap för unga rymdintresserade är honom evigt tacksam.

Efter stipendieutdelningen föreläste Robert Cumming om populärvetenskaplig journalistik och dess påverkan på samhället. En av hans huvudpoänger berörde förmedlingen av vetenskap till allmänheten och hur en journalist alltid bör hålla en rimlig balansgång mellan vetenskap och populärvetenskap.

Alla deltagare utanför Kvistabergs Observatorium tillsammans med årets hedersstipendiat Robert Cumming. Bild: Mikael Ingemyr

Under dagen genomfördes även flertalet föreningspass där deltagarna fick möjlighet att diskutera många olika föreningsfrågor såsom; hur skapas en attraktiv marknadsföring och vad är viktigt att inkludera i planeringsfasen för ett större evenemang. Tanken med passen var att lyfta vanliga frågor som uppkommer bland medlemsföreningarna, och hur dessa frågetecken kan redas ut på bästa sätt.

Framåt kvällen vankades det långbord och finmiddag, tillsammans med medaljcermoni och sång. Förbundets eget sånghäfte utnyttjades flitigt. Tyvärr erbjöd vädret ingen stjärnskådning, men istället tändes en brasa nere vid sjön och marshmallows grillades över en sprakande låga.

Under söndagen vi konferensen besök av Ebba Kierkegaard från ESA BIC, och hon föreläste om entreprenörskap och hur nytänkande idéer kan skapas. Under hennes föreläsning fick deltagarna, individuellt och i grupp, testa på olika tekniker för att generera nya och kreativa idéer. Dessa idéer diskuterades sedan i grupp och tankar som växte fram relaterade bland annat till hur mineralbrytning på asteroider ska bli möjligt, hur mängden rymdskrotet runt Jorden kan minskas och hur flygtrafiken till rymden ska utvecklas.

Kort sagt, det var en intensiv helg för alla deltagare men de åkte hem med nya kunskaper och insikter om föreningslivet, redo att driva sina verksamheter till nästa nivå.

/Cornelia

Robert Cumming tilldelas AU:s hedersstipendium 2019

Astronomisk Ungdom delar varje år ut ett hedersstipendium till en person som genom särskilda insatser har främjat intresset för och ökat kunskaperna inom astronomi och rymdfart hos barn och ungdomar i Sverige. Årets stipendium delades ut den 19:e oktober, i samband med AU-konferensen 2019 å Kvistabergs observatorium. 

Det åligger Astronomisk Ungdoms förbundsstyrelse att varje år utse en hedersstipendiat som vi vill belöna särskilt för betydelsefulla insatser och uppmuntra till fortsatt engagemang för unga med rymdintresse. 2019 års hedersstipendium tilldelades Robert Cumming, redaktör för tidskriften Populär Astronomi, med motiveringen:

Robert Cumming har som redaktör för tidskriften Populär Astronomi och som kommunikatör vid Onsala rymdobservatorium spridit intresse för rymden till en bred publik. Genom att kommunicera astronominyheter på ett populärvetenskapligt och lättillgängligt sätt har han bidragit till större kunskap och nyfikenhet för rymden bland unga i hela Sverige. Robert har även varit en känd förkämpe för jämställdhet och mångfald inom forskarvärlden. Dessutom myntade han termen Astronomisk Ungdom, för vilket Sveriges gemenskap för unga rymdintresserade är honom evigt tacksam.

Ca 65 medlemmar närvarade vid en ceremoniell utdelning av stipendiet, i samband med AU-konferensen 2019. Årets konferens var förlagd till Kvistabergs observatorium i Upplands-Bro kommun, mellan Stockholm och Uppsala, och Robert var inbjuden för att hålla ett föredrag om Populär Astronomi och rymdinriktad vetenskapsjournalistik. Innan föredraget överraskades han med den stora äran att bli vår 7:e hedersstipendiat i ordningen.

Stort tack för dina ovärderliga insatser, Robert!

 

I år delades hedersstipendiet ut av vide ordförande Josefin Karlsson.

Deltagarna i AU-konferensen 2019 tillsammans med hederstipendiat Robert Cumming.

AU:s nya kansli invigdes under Astronomins dag och natt 2019

Den 28 september gick Astronomins dag och natt av stapeln runt om i Sverige. Astronomisk Ungdom tog tillfället i akt och bjöd in till invigning av det nya kansliet i Stockholms gamla observatorium. I firandet deltog delar av förbundsstyrelsen, kansliet, medlemmar och gäster.

Astronomisk Ungdom innehar, sedan början på 2019, sitt kansli i Stockholms gamla observatorium på Drottninggatan 120. Observatoriet byggdes av Kungliga Vetenskapsakademien som deras första byggnad, och färdigställdes år 1753. Det utgjorde högkvarteret för Stockholms professionella astronomer ända fram till 1931, då de flyttade ut till Saltsjöbaden då ljusföroreningarna inne i stan blivit för kraftiga och instrumenten föråldrade.

I samband med Astronomins dag och natt, som samlar astronomi-evenemang runt om i Sverige ett tillfälle, så passade AU på att bjuda in alla medlemmar till öppet hus på observatoriet för att äntligen inviga de nya kanslilokalerna. Under invigningen klippte vår ständige sekreterare Louise Drevinger det röda bandet, och därefter bjöds det på pommac, frukt, kakor och annat gott för att fira den historiska händelsen.

Stort tack till alla som kom och firade med oss!

Planer för framtiden smids.

Cornelia konstaterar att skrivaren fungerar!

Vår ständige sekreterare Louise Drevinger fick äran att klippa bandet.

Hurra! Stockholms gamla observatorium är vårt!

Tips till gymnasiearbetet

Nu är det dags för många att börja med gymnasiearbetet, och inför detta fick jag frågan om ifall jag kunde dela med mig av mina bästa tips och erfarenheter. Så här kommer dem!

ISEF-laget som otroligt nog helt bestod av AU:are med rymdrelaterade projekt!

När jag skulle välja ämne till mitt projekt visste jag två saker: 

  1. Jag ville att det skulle ha med partikelfysik att göra
  2. Den 7:e februari ville jag ha tillräckligt med material för att skicka in till den digitala anmälan till utställningen unga forskare

Med de två sakerna klara för mig började jag mejla runt för att hitta en handledare som skulle kunna hjälpa mig, framförallt då ett experimentellt projekt i partikelfysik i de flesta fall kräver utrustning jag inte hade tillgång till. Jag hamnade tillslut hos min fantastiska handledare vid Uppsala universitet, som gav mig möjlighet att komma till högenergifysik-labbet i Uppsala vid tre tillfällen och utföra mina experiment. Mina två huvudtips till dig som ska välja ämne är helt enkelt att hitta något som du verkligen tycker är intressant och sen vara ihärdig tills du hittar en möjlighet att utföra den! Det finns så mycket mer hjälp där ute att få än vad man kan tro, så var inte rädd för att fråga runt.

Om ni zoomar in på högra hörnet ser ni en visuell representation av mina känslor efter prisutdelningen vid Utställningen Unga Forskare.

När februari och sista anmälningsdatum för Utställningen Unga Forskare började närma sig satt jag och desperat försökte skriva ihop någon slags sammanfattning av projektets plan, då jag helt saknade användbara resultat. Men det gick bra ändå, man behöver alltså verkligen inte vara klar för att söka! Jag tog mig därifrån till semifinal, vilket jag var nöjd med, att gå därifrån med en finalplats var helt oväntat, likaså att lämna finalveckan med en plats i Sveriges forskningslandslag. Det var verkligen helt overkligt. Bjuder på en bild från finalen som beskriver ungefär hur jag kände när jag precis fått reda på att jag vann…

Med en plats i forskningslandslaget innebar det för min del 2 resor: en till Macao, Kina för CASTIC och en till Phoenix för Intel ISEF. Till ISEF var vi, otroligt nog, 100% AU:are, och i stort sett 100% rymdrelaterade projekt. Det var ett genomgående tema denna finalen att många av de högre priserna gick till fysik- och teknikprojekt..

Utan några större förhoppningar om att övertyga AU om att mitt projekt var rymdrelaterat skickade jag in en ansökan till Rymdstipendiet till European Space Camp. Men det gick vägen, och jag fick spendera min sista vecka innan skolstart på Andoya Space Center i Norge, vilket var en fantastisk upplevelse som ni kommer få läsa mycket mer om i en reseberättelse senare! Men kort sagt var det helt fantastiskt, och om ditt projekt på något sätt kan kopplas till rymden – sök!

Det har varit ett galet år för min del, och det känns fortfarande helknäppt att tänka tillbaka på allt jag fått privilegiet att uppleva. Att lilla jag skulle stå på högenergifysiklabbet omringad av riktiga forskare, prata om min forskning inför världsledande profiler inom mitt område i olika länder, skapa band med folk från hela världen, stå på scen och ta emot priser; inget av detta kommer nog någonsin kännas verkligt. Det känns fortfarande som att jag pratar om någon annan! Det jag vill få fram med detta är att om du håller dig från att satsa med ditt gymnasiearbete, ställa ut i Utställningen Unga forskare, söka rymdstipendiet eller något helt annat för att du känner att du inte är forskare nog så kan jag meddela, att det är det ingen som gör. Jag vet inte hur många gånger jag gick in på toan och tog mig en ”power-cry” när resultaten inte såg ut som jag ville, eller sömnbristen var lite för påtaglig. Men jag fick helt enkelt träna på att sedan ta mig samman och försöka igen. Försök se gymnasiearbetet som en helt unik chans att prova på forskning, och se vad det tar dig! Vad är det värsta som kan hända? 

Så vad händer nu? Jo, framförallt har jag nu börjat plugga fysik vid Uppsala Universitet som förutom att vara ett fantastiskt universitet även råkar ha egenskapen att min handledare är här, vilket underlättar vidare forskning i mitt projekt! Dessutom kommer ni se mig i AF-sammanhang då jag sitter i den styrelsen numera, samt fortsätter utveckla rymdprogrammet! Min plan är att fortsätta utveckla min forskning, och att i mars presentera allt på I-FEST^2 i Tunisien. Sist men inte minst, om ni väljer att ta era fantastiska gymnasiearbeten lite längre och söka till Utställningen Unga forskare lär ni höra från mig ännu mer, då jag där jobbar som kommunikationsassistent! Så hoppas vi ses på finalen ;)

Ha de gott!

 

Frågor om fysik, forskning eller bara livet? Mejla och fråga!

ellen.hammarstedt@au.se

 

Launch party i observatoriet för Jessica Meir – den första svenska kvinnan i rymden

Den 25 september 2019 blev Jessica Meir den första svenska kvinnan i rymden! Detta firades självklart stort vid Stockholms gamla observatorium tillsammans med bland annat Anna Rathsman (generaldirektör Rymdstyrelsen), Matilda Ernkrans (rymdminister), Efrat Hochstetler (biträdande ambassadör, Israels ambassad). Under eftermiddagen följdes NASAs livesändning med spänning, och på plats fanns både SVT och TV4 för att dokumentera.

Jessica Meir. Bild: NASA

Det var klockan 15:57 den 25 september som Jessica Meir lyfte från marken i Kazakhstan i en Soyuz MS-15, tillsammans med astronauten Hazzaa Ali Almansoori och kosmonauten Oleg Skripochka. Uppskjutningen följdes med spänning av bland annat deltagare från Astronomisk Ungdom som samlades på Observatoriekullen i Stockholm. På plats för fanns också de inbjudna gästerna Anna Rathsman, generaldirektör Rymdstyrelsen, Matilda Ernkrans, rymdminister, och Efrat Hochstetler, Irsaels biträdande ambassadör i Sverige. Vi fick njuta av inspirerande föreläsningar från våra gäster där vi bland annat fick ta del av Sveriges rymdpolitik, vad vi kan förvänta oss framöver för Sverige i rymden, samt vägen till en karriär inom rymdområdet.

En raketuppskjutning är inte riskfri och det gick att ta på den spända, men såklart hoppfulla, spänningen som befann sig i det Gamla observatoriet. Alla satt som på helspänn, och det var inte förrän NASA gav klartecken och konstaterade att uppskjutningen gått bra som alla tillslut andades ut, skålade och tjoade av glädje!

På plats fanns både SVT och TV4 som dokumenterade uppskjutningen och våra medlemmars stora entusiasm. För SVT berättade Matilda Ernkrans (S) om uppskjutningen; hon sade att ”Det var fantastiskt roligt. Man satt där med ett litet pirr i magen, men det ser ju ut att ha gått väldigt bra!” och poängterade att ”Nu har vi en ytterligare en förebild som kan locka fler ungdomar till vetenskapen och matematiken.”

Och visst är Jessica Meir en förebild för alla Sverige ungdomar som blickar upp mot stjärnorna och drömmer om avlägsna världar.

Fira med oss: första svenska kvinnan till rymden!

Onsdagen den 25 september blir Jessica Meir den första svenska kvinnan i rymden, och Sverige får sin andra astronaut. Detta är något som vi i Astronomisk Ungdom givetvis vill följa och fira

Vi kickar igång ett coolt event klockan 15:00 uppe vid Observatoriekullen och klockan 15:57 är det dags för uppskjutningen, som följer via livestream. Anmälda medlemmar och särskilt inbjudna VIP-gäster är välkomna att delta.

På programmet står presentationer av våra VIP-gäster, mingel och slutligen beskådar vi tillsammans uppskjutningen av vår astronaut via NASA:s livestream, samt skålar för att ännu en del av svensk rymdhistoria har skrivits.

Missa inte att fira den första svenska kvinnan i rymden med oss! Eventet har ett begränsat antal platser, så först till kvarn gäller. Anmälan är bindande.

Varmt välkommen!

/Astronomisk Ungdom

 

Anmäla är tyvärr stängd till eventet kl. 15! Men om du fortfarande är intresserad så kom gärna efter kl. 17 och häng med oss när vi fortsätter att kolla på livesändningen kvällen ut!

 

Så var Rymdresan 2019 till CERN

Bild 1: En del av lunchgruppen avnjuter en varm lunch på Vapiano. I bakgrunden syns en del av Genèvesjön. Foto: Gabriel Delerin.

Fråga: Hur följer man upp en resa till USA och solförmörkelsen 2017, samt en resa till La Palma och dess imponerande samling stora teleskop 2018? Svar: CERN.

Minsann, Astronomisk Ungdoms rymdresa 2019 tog totalt med sig 24 svenska rymdentusiaster till världens centrum för partikelfysik. Utöver ett par dagar på CERN besöktes även FNs Europasäte Palais des Nations, och sista kvällen bjöd även på Europas största fyrverkerishow. Mer om detta och mycket mer följer nedan i projektgruppens reseberättelse. 

Efter en hel dags förberedelser i Genève vaknar årets tre reseledare med tuppen på onsdagsmorgonen – idag anländer 21 rymdfantaster från hela Sverige! Den tidigaste ankomsten möts upp på flygplatsen redan klockan 10:05, och den sista anländer inte förrän 20:00 samma dag. Oundvikligt delades onsdagen in i tre separata scheman för tre olika grupper (lunchgrupp, eftermiddagsgrupp och kvällsgrupp). Lunchgruppen anländer till hotellet med sin reseledare, lämnar av sin packning, och beger sig mot Genève i sökandet efter en första måltid tillsammans. Andra (eftermiddags-)gruppen anländer strax därefter till hotellet och väntar in den första gruppen för en liten introduktion. Den tredje och sista gruppen anländer till hotellet med sin ledare strax efter 22:00 och kastar i sig middagen innan dygnet slår över. Samtliga rymdresenärer är nu samlade, och efter en kort introduktion uppmanas alla att göra sig i ordning för läggdags – imorgon väntar 20 000+ steg.

Bild 2: Palais des Nations och medlemsstaternas flaggor. Foto: Lisa Johansson.

Torsdagens första intryck är solljuset som skiner in genom hotellrummens fönster. Här behövs ingen mobilapplikation för att inse att denna blir kortbyxornas dag. I hotellets färgglada matsal delar rymdgruppen en frukost innan vi samlas upp för att promenera till busshållplatsen fem minuter bort. Några buss- och spårvagnsbyten senare anländer vi till ett torg dekorerat med oscillerande fontäner och en tolv meter hög trebent stol. Bakom stolen står en del av Palais des Nations, FNs europeiska högkvarter, prydligt utsmyckat med samtliga nationers flaggor. En halvtimme av skratt, poserande, och mängder av fotografier förflyter innan vi beger oss mot FN:s ingång för besökare. Promenaden skämmer bort oss med underbara parker, byggnader och arkitektur – ett smakprov av vad som komma skall. Likt de säkerhetskontroller alla gått igenom på flygplatsen dagen innan måste deltagarna passera en metalldetektor innan vi får inträde till FN:s Europasäte. En introduktion om de strikta regler om fotografering och gruppdynamik följs av en kvart i FN-shoppen innan vår guide kallar till samling och ger oss en otrolig rundtur i Palais des Nations. Vi besöker de gigantiska hallarna, de ”mindre” mötesrummen (alla tillräckligt stora för att rymma ett större hus), rummet för mänskliga rättigheter (på grund av ett pågående möte mellan flera nationer fick inga bilder tas, men vi uppmanar starkt att göra en snabb Googlesökning och se lite bilder – rummet täcks av ett av de mest unika taken i världen, tack vare konstnären Miquel Barcelo) och såklart ”The Assembly Hall”, vars storlek i sig gjorde inträdeskostnaden värd det. Rummet används till större konferenser varje år (ex. World Health Assembly) och har en kapacitet för 2000+ personer (!).

Bild 3: The Assembly Hall. Foto: guiden.

Bild 4: lag Simon. Foto: Okänd.

Inspirerade, taggade, och framför allt hungriga delades resenärerna upp i grupper om sju för att spendera eftermiddagen tillsammans i mindre sällskap. Naturligtvis skulle grupperna tävla mot varandra! Med nyligen fyllda magar tilldelades grupperna ett häfte med instruktioner som skulle leda dem till startpunkten, en bro från vilken årets Tourist Hunt – en skattjakt omgjord i syfte att visa deltagarna allt som Genève har att erbjuda – utgick. Flaggstänger skulle räknas, historia bakom gatunamn framtas, och statyer identifieras. Typiskt för Astronomisk Ungdoms verksamheter är att gruppkemin alltid överraskar positivt, och det här var inget undantag. Med tydliga instruktioner som stöd tog grupperna chansen att expandera sin upplevelse av Genève. Vissa spelade gatuschack, andra besteg torn, och alla fångade minnena i magnifika bilder. Efter en gemensam middag började kvällen sakta dra sitt täcke över dagen och grupperna samlades på hotellet för att dela dagens berättelser. Ett lugnt och välbehövt avslut, ty stegräknarna närmade sig 30 000.

Bild 5: Utsikt över Genèvesjön under Tourist Hunt. Foto: Lisa Johansson.

Bild 6: Gatuschack. Foto: Annie Csomor.

Alarmklockorna ringer aningen senare under fredagen – vi har funnit den optimala tiden för frukost. Gemensamt beger sig grupperna till busshållplatsen som efter bara en hållplats har tagit oss till platsen vi ska spendera dagen på: CERN. Kollektivtrafiken tar oss alltid förbi CERN:s huvudentré när vi pendlar mellan det franska hotellet och det schweiziska Genève, så en del lyckliga rymdresenärer har redan haft turen att hinna med ett snabbt besök till den gyllenbruna, numera ikoniska, Globe of Science and Innovation. Likt gårdagens promenad till FN skulle även denna glob te sig ynklig i skuggan av vad som komma skulle – en heldag på CERN.

Bild 7: Jet d’Eau. Foto: Leo Samuelsson.

Bild 8: Vid SM18s kopia av en del av LHC. Foto: Gabriel Delerin.

I väntan på vår guide blir vi tilldelade varsin individuell besöksbricka och får tiden att, som de sanna beundrarna vi är, rensa CERN-shoppens utbud. Vår guide möter upp oss strax efter 9:00 och ger oss en introducerande föreläsning om CERN (från politisk historia till framtidens forskning). Många nya funderingar och frågor dyker upp, men inte alla hinner få ett svar innan vi kliver på vår buss som ska ta oss runt CERN denna förmiddag. Första stoppet är SM18 – en världsledande anläggning för test av supraledande magneter (ofta nedkylda till 1.9 kelvin) och andra instrument. I två separata grupper om tolv personer får vi en detaljerad beskrivning, ur både en fysikers och ingenjörs perspektiv, om hur LHC (Large Hadron Collider) – världens största maskin – accelererar partiklar till energier som tar oss närmare och närmare universums begynnelse och de fundamentala regler som så elegant kan sammanfattas i standardmodellen. Mönstret bryts inte och många frågor tas hand om påväg till nästa anläggning – AMS (Alpha Magnetic Spectrometer). Experimentet, som för närvarande är fastmonterad på den internationella rymdstationen ISS drygt 400 km ovanför jorden, kan vi inte se med våra egna ögon, utan vi får nöja oss med kontrollrummet och en mindre modell. Nu får fler frågor äntligen besvaras, och mycket av diskussionerna handlar om hur AMS framtid ser ut: ”kommer den att upptäcka mörk materia?” ”Hur reagerar elektroniken med kosmisk strålning?” ”Hur behandlas datan?” ”Vad är kostnaden för projektet?”.

Bild 9: Vid AMS-anläggningen. Foto: Gabriel Delerin.

Bild 10: LEIR. Foto: Lisa Johansson.

Efter ett par obligatoriska gruppbilder körs vi till receptionen där vi strax skall mötas upp av vår första privata guide – Phil Rubin. Tillsammans med sin fru tar Rubin oss på en kort promenad genom CERN till LEIR (Low Energy Ion Ring) – en accelerator ovanför marken vars syfte är att förse LHC med paketerade knippor av joner för kollisioner vid ALICE (som tillsammans med ATLAS, CMS, och LHCb är en av de fyra största experimenten vid LHC). Acceleratorn etablerades redan 1996 och hade en uppgradering 2003 innan den för första gången pumpade in blyjoner i LHC 2010. Detta och mycket mer om forskningen och ingenjörernas bedrifter berättade Rubin om, varpå han bombarderades med frågor om hans arbete och om CERN hela vägen tillbaka till restaurangen, där vi äntligen fick mätta våra magar på nytt. Att maten på en plats som CERN, med världsledande maskineri och forskning, ska vara en höjdpunkt är otippat för den oinvigde. Men visst var det en topp till för denna dagen! Efter en god lunch går vi tillbaka till receptionen och möts upp av vår S’Cool Lab-lärare. Vi leds till laborationssalen och efter en kort introduktion påbörjar 6 grupper konstruktionen av varsin Wilsonkammare – ett instrument som utnyttjar övermättad vattenånga för att observera spår av joniserande strålning. Under timmen i labbet observerade samtliga grupper kosmiska partiklar så som myoner, och kunde även detektera spår av alfa- och beta-partiklar. Många egna hypoteser om hur kammaren fungerar kom fram innan vi avslutade med en gemensam genomgång om exakt vad det var vi såg och varför. Med en timme kvar innan restaurangen börjar servera middag samlas vi i den stora matsalen och paxar några bord. Ett gäng lånar rack och en boll och underhåller sig vid ett av salens pingisbord. I fotspåren av berömda fysiker så som Werner Heisenberg och Niels Bohr turas nästan ett dussin astronomiska ungdomar om att spela mot varandra i en turnering som bjuder på överraskningar, känslor, och mycket skratt. Middagen avnjuts strax därpå och därefter tar vi oss mot hotellet. Rymdresenärerna får en timme fri tid innan de tre ”skattjakts”-grupperna från gårdagen samlas i olika rum för lite kvällsaktiviteter. Rummen bjuder på mäktiga kahoots, häftiga föreläsningar och intressanta diskussioner. Efter att samtliga grupper varit i alla tre rum avslutas dagen och blickarna vänds mot morgondagens bravader.

Bild 11: Vid S’Cool Lab observeras partiklar i egna Wilsonkammare. Foto: Annie Csomor.

Trots att vårt nästa CERN-besök var schemalagt först 10:00 lämnade vi hotellet samma tid som tidigare. Vi hade drygt en timme mellan oss och vårt nästa besöksmål, vilket både inkluderar kollektivtrafik och hälsosamma promenader. 300 meter från målet identifieras McDonalds och lite andra lokala bagerier. Tillfället tas i akt och en andra frukost konsumeras innan vi anländer till LHCb – resans i särklass häftigaste CERN-besök. Efter oturliga komplikationer med den privata guiden möter en ersättare upp oss vid 11:30 utanför grindarna. Tjugofyra hjälmar och tolv besöksnycklar rikare går första gruppen in i hissen som tar oss 103.4 m under jorden. Strax innan huvudattraktionen passerar vi DELPHI, en av de fyra största experimenten vid LHC:s företrädare LEP (Large Electron-Positron Collider) som fram till år 2000 ockuperade samma 27 km långa tunnel som LHC. Trots de högljudda fläktarna var uppmärksamheten låst vid vår guide som beskrev vad vi såg på en nivå som bjöd in och samtidigt utmanade oss alla. Snart fick dock rymdresenärerna se att det bästa sparades till sist, ty LHCb var nästa stopp. Vi gick in till huvudkammaren och kunde där se den stora LHCb-loggan. Efter att ha stigit några meter längre in kunde vi äntligen se vad som fanns bakom kulisserna – ett tjugo meter långt och tio meter högt experiment utan dess like! För många blev detta resans höjdpunkt, och att lämna LHCb-kammaren var kanske den största utmaningen hittills. Men andra halvan av gruppen skulle också få hinna ta del av detektorn, så upp till marknivå for vi! Väl uppe överlämnar vi våra besöksnycklar till grupp nummer två och besöker den utställning om LHCb som finns på markplan. Den kommande timmen går fort och andra gruppen återvänder lika exalterade som vi. Vi får även en halvtimmes guide av kontrollrummet innan vi lämnar platsen för att äta en sen lunch. Vi delar upp oss efter preferenser i en McDonalds-grupp och en thai-grupp, och beger oss sedan tillbaka till hotellet.

Bild 12: DELPHI. Foto: guiden.

Bild 13: LHCb. Foto: Gabriel Delerin.

Hemma får vi lite tid att vila, och samtliga deltagare får välja om de vill in till Genève eller om de hellre stannar kvar på hotellet. I mindre grupper spenderar vi kvällen som vi önskar, men många bestämmer sig för att ta sig till Genève i tid till Europas största fyrverkerishow! Vägarna är avstängda, och trots våra mindre grupper blir dagens andra stora utmaning att hålla ihop i den otroliga folkmassa som samlats på Genèves gator. Fyrverkerierna har börjat, musiken spelar högt, och så småningom får gänget en hyfsad utsikt. Allt från Bon Jovi och Queen till lokala artister spelas på gigantiska högtalare nära Jet d’Eau i en symfoni med raketerna. Det ofantligt stora antalet fyrverkerier överröstar musiken vid ett flertal tillfällen, men nära slutet tystnar fyrverkerierna för en stund när Ramin Djawadis Game of Thrones Theme börjar spelas, och rymdgänget, tillsammans med de övriga 400 000 personerna runt sjön, brister ut i glädjerop! Lördag övergår i söndag och kollektivtrafiken tar oss inte längre hela vägen till hotellet. Istället tar vi en två timmars gemensam promenad, berikad av skämt, historier och såklart allsång! Trötta anländer vi till hotellet och går till sängs en efter en. Stegräknarna är mättade.

Bild 14: Kontrollrummet för LHCb. Foto: Leo Samuelsson.

Bild 15: Genèves fyrverkerishow. Foto: Kajsa Toftner.

En biblisk söndagsmorgon – inga bestämda alarmklockor. Inga bestämda aktiviteter. Detta är varje deltagares egen dag innan hemfärd. Somliga väljer att stanna på hotellet, andra att besöka Genèves rika utbud av museum, akvarium och utställningar, och ett hurtigt gäng väljer att bestiga ett litet berg, 1 666 m.ö.h. med en utsikt över hela Genèvesjön och Mt. Blancs topp. Resan avslutas 17:00 vid hotellets reception, och deltagarna utväxlar ett hjärtligt farväl, även om de flesta verkar känna på sig att detta inte är sista gången de kommer ses.

Från projektgruppen:

Att organisera Astronomisk Ungdoms rymdresa 2019 har varit ett av de mest lärorika och utmanande projekten vi tagit oss an. Trots all tid vi lagt ner på resan under de fyra senaste månaderna skulle resan inte kunnat bli lika bra utan bidragen från ett visst antal personer. Med det vill vi säga ett speciellt tack till Phil Rubin, Lennart Jirden och Daniel Hynds. Slutligen vill vi också tacka samtliga 21 rymdresenärer. Utan er hade det inte blivit någon resa. Ni bevisade gång på gång varför Astronomisk Ungdom är Sveriges bästa förbund!

Tack önskar,

Leo Samuelsson, Simon Thor & Gabriel Delerin

Bild 16: 1 666 m.ö.h. Foto: Sebastian Löf.

Gastronomilägret 2019

Efter flera veckors väntande var dagen för gastronomilägret äntligen kommen. Såklart var gastronauterna nervösa, de hade trots allt jobbat med att planera allting under lång tid. När de första deltagarna kom släppte dock den största nervositeten hos gastronauterna och ersattes med glädje över att träffa så många härliga nya människor. Deltagarna välkomnade även varandra hjärtligt genom att köra två namnrundor varje gång en ny deltagare anlände. Medan gastronauterna förberedde den gastronomiska middagsmåltiden blev det volleyboll – på eget initiativ – av deltagarna som redan var bekväma i varandras sällskap. Mycket roligt spelande och matlagande senare var det dags för den första måltiden ihop. Till en början lät alla maten tysta mun och åt med god aptit, men efter en rolig och lärorik (om än smått passivt aggressiv) föreläsning i bordsskick av projektledare Axel samt ledarpresentationer lättade stämningen och rummet fylldes av ett sorl av historier och personlighetsbeskrivningar. Som grädden på moset avslutades den första måltiden med en ljuvlig dessert – den allra kladdigaste kladdkaka med sval grädde och söta hallon.

När alla hade hämtat sig från kalasmiddagen var det dags för deltagarna att lära känna varandra ytterligare. På grund av gastronauternas frånvaro under de tjugotals tidigare namnrundorna inleddes lära-känna-varandra-aktiviteterna med en sista klassisk namnrunda. Därefter var det dags för speeddating. Alla deltagare och gastronauter fick sätta sig mitt emot en annan person och fick en minut på sig att ta reda på den andres favoritämne, drömmiddag, mest udda hobby m.m. Efter en knapp timme av högljudda diskussioner fick deltagarna spela kahoot om mat och astronomi – den perfekta kombon. Kvällens schemalagda aktiviteter avslutades med att  Saga, ledare och Gastronaut, höll i en bed check – en mysig samling där alla fick säga vad som varit bra med dagen och vad de såg fram emot under lägret. Då det var stjärnklart, något som inte är alltför vanligt, var det sedan stjärn- och planetskådning med ett riktigt teleskop för de som ville.

På onsdagmorgonen var tröttheten väldigt spridd. Det syntes tydligt vilka som hade varit uppe sent och vilka som lagt sig i rimlig tid. Efter en mysig frukost delades deltagarna upp i grupper och en femkamp inleddes med tävlingar i att smaka, duka, bygga med mera. Innan sista grenen, som var att bygga ett torn av bland annat potatis, var det lunchpaus där pizza serverades och åts med god aptit. När femkampens alla grenar var slut introducerades poängjakten, en tävling för deltagargrupperna där man skulle ta foton och göra uppdrag och där femkampens poängställning räknades in. Efter lite fritid fick alla valet att bygga egna raketer av PET-flaskor eller åka ut i roddbåtar. Det senaste alternativet var överlägset det mest populära och det blev både rodd och bad i flera timmar. Därefter kom Mikael Ingemyr, grundare av och generalsekreterare hos Astronomick Ungdom, och höll i en givande föreläsning/workshop om hur deltagarna såg på AU:s framtid. Till slut, efter många diskussioner och bra förslag, var det dags för lägrets andra och sista middag. Det blev trerätters – mozarellasallad till förrätt, hemlagad tomat- samt purjolökssoppa till varmrätt, och en fantastisk äppelpaj till efterrätt. Under middagen hölls även ytterligare en av Axels nu älskade och efterfrågade middagsföreläsningar i vett och etikett. Avslutningsvis blev det filmmys med rymdfilmen Apollo 13 och snacks då vädret inte tillät stjärnskådning.

Den sista dagen började liksom den dessförinnan, fast den här gången med ännu större spridning i trötthet. Det visade sig att vissa hade varit uppe hela natten och spelat kort, pratat och haft trevligt medan andra tagit det säkra före det osäkra och gått och lagt sig i rimlig tid. Efter en trevlig sista frukost (och måltid) tillsammans var det städning som gällde – ända till klockan 11. Innan avslutningen lyckades deltagarna leka några sista lekar, bland annat “Ninja” och “Fotleken”. Avslutningen bestod av en kramring där alla kramar alla, och därefter utsågs och belönades vinnarna av gastrolympiaden. Slutligen presenterades något helt unikt för Gastronomilägret 2019 – alldeles egna tygmärken! Dessa skickas ut till deltagarna i efterhand, och blir som ett minne och för vissa även samlarföremål från detta läger. Därmed avslutades Gastronomilägret 2019, men inte med sorgsenhet över att det var slut, utan med förväntansfullhet och längtan till nästa äventyr. Kanske är några av deltagarna, hädanefter hänvisade till som gastronautkandidater, med och arrangerar Gastronomilägret nästa år…

//Niklas Engelhardt Önne, ledare och Gastronaut

Saga Nilsson, Gastronaut och lägerledare, specialdesignade AUs första lägermärke just åt årets Gastronomiläger!

Gastronauterna Minna och Niklas ledde deltagarna  på roddturer ut på sjön.

Under gastronomilägret fick deltagarna självfallet möjligheten att laga allt från frukostbröd till trerätters. Här står en av ledarna från föregående års Gastronomiläger – en före detta Gastronaut! – redo att laga återigen.

Chokladätning från en av grenarna i Gastronomiolympiaden.

Arkiv