I sluttampen av Rymdforskarskolan i Stockholm har det blivit dags för eleverna att upptäcka exoplaneter! Den 26/6 stod transit- och radialhastighetsmetoden på schemat, och dessutom fick eleverna lyssna på intressanta föreläsningar om bland annat GAIA av Andreas Korn, Uppsala universitet, och Peter Rathsman från OHB Sweden. Här kan du läsa deltagaren Emily Nilssons upplevelser från dagen:

Dagens bloggare Emily Nilsson (tredje person från vänster) tillsammans med sin handledargrupp och handledare Theresia Hestad.

Det har nu gått en hel vecka av rymdforskarskolan och det känns. Trots att man sovit till 12 de senaste två dagarna har man inte tagit ikapp sina ynka 5 timmar per natt föregående vecka (de kör hårt med oss här på rymdforskarskolan)! Morgonen var en rejäl spark i baken när väckning återigen var klockan 7. På frukosten möttes jag av 27 sega, trötta, men ändå entusiastiska och kunskaps hungriga elever, (samt ledare). Tror för det mesta att ledarna är mer trötta än eleverna, särskilt med tanke på att de själv ibland kommer sent till morgon samlingen… Men alla kämpade sig på bussen och trängdes som sega sillar några stationer till Albanova. Något som vi givetvis inte ångrar för dagen var precis som alla dagar jädrigt lärorik och härlig.

Dagens första föreläsningen var Peter Rathsman som tagit sig ända till Albanova hela vägen från Kista där OHB ligger. OHB är ett företag som jobbar med rymdteknik med stort fokus på att bygga och använda satelliter, som vi sedan besökte nästa dag då vi fick se detta ‘in action’. Peter Rathsman pratade främst om projektet SMART-1, ‘Small Missions for Advanced Research in Technology-1’ där OHB var dem som designade och byggde satelliten för projektet. I satelliten fanns det bland annat en röntgenspektrometer för att detektera metall i månen, där man fann att det var väldigt annorlunda metaller på framsidan i jämförelse med baksidan av månen, en IR (infraröd) spektrometer för att undersöka H2O molekyler (vatten, is) på månen samt en kamera. En annan sak som satelliten användes för att hitta var en krater som var i konstant solljus samt en krater i konstant skugga (på syd eller nord polen), för dem skulle kunna användas för att i framtiden bygga en månbas där. Efter 3 år av värdefull information och data kraschade man till slut satelliten in i månen och avslutade dens resa. Mer om OHB och deras uppdrag fick vi sedan lära oss om dagen efter då vi besökte deras huvudkontor!

Sedan fick vi en lite annorlunda föreläsning av Ariel Goobar som är professor i astropartikelfysik, där han pratade om supernovor och universums accelererande expansion. Hubblelagen säger att det som är längst bort i universum förflyttar sig mer än de som är nära oss under en period av tid, vilket betyder att universum expanderar, något som upptäcktes genom att kolla på rödförskjutning av galaxer i universum. Goobar diskuterade sedan kort om hur expansionen måste påverkas av gravitationskrafterna mellan galaxer och materia och därför borde den bromsas, men detta är inte fallet, vilket betyder att hastigheten den expanderar med måste vara så att gravitationen inte hinner ikapp, alltså en evig expansion. Expansionen måste alltså skapas av en repulsionskraft som går emot attraktionskraften mellan massa, som tros kanske kommer fån mörk energi/mörk materia. Först trodde folk alltså att attraktionskraften var densamma som repulsionskraften och att universum då var konstant i storlek, och skulle vara varför det inte imploderade. Men upptäckten om universums expansion betyder att repulsionskraften måste vara större, alltså accelerera universum. En riktigt fascinerande föreläsning som såklart gick mycket mer på djupet än vad jag referat, och även öppnade många dörrar när Goobar kopplade detta till relativitetsteorin.

Efter detta följde ännu en föreläsning, denna gång av Andreas Korn som pratade om Gaia projektet. Gaia är en astronomisk satellit som skådar vintergatan i 6+ dimensioner. Det finns vissa antaganden som att stjärnor bidas ur gas och stoftmoln som har en specific grundämnesomsättning och att det finna en fysikalisk och kemisk utveckling av galaxer, och Gaia används för att få information om just detta. Satelliten kommer att ge information om bl.a temperatur, ljusstyrka, metallhalt, rödförskjutning etc, för ca 1 miljard stjärnor (1% av vintergatan). Många av dessa saker kan mätas från jorden men atmosfären är så pass tjock att datan blir mycket felaktig. Därför måste man komma utanför atmosfären med satelliter som Gaia för att kunna få bättre och mer data.

Efter en mycket god lunch på Albanova blev det en till föreläsning, denna gång av Jon Gudmundson som pratade om kosmisk bakgrundsstrålning och projektet SPIDER. Kosmologi handlar om att lära sig om de tidigaste händelserna i universum, samt tidsutvecklingen (även framtiden). För att lära sig om detta använder man sig av exempelvis ljus, gravitationsvågor, neutrinos, kosmisk strålning etc. Ljus kan bli polariserat, och polarisationen betyder ned ljuset till något som kallas ‘E-modes’ och ‘B-modes’, där B-modes kommer från Big Bang. SPIDER är då ett projekt där en satellit ska skickas upp med en ballong för att studera polarisationen av den kosmiska mikrovågs bakgrunden, och på sätt kunna detektera B-modes och lära sig mer om Big Bang.

Som de flesta eftermiddagarna följdes den sista föreläsningen av en labb. Denna gång var det en labb om exoplaneter, där vi skulle genom att använda oss av transit och doppler metoden detektera och mäta exoplaneter. Dopplermetoden är att man tittar på en himlakropp och mäter dess rödförskjutning och på så sätt dess acceleration vilket man kan använda sig av för att hitta massan som sedan avgör om det är en planet, stjärna eller annat genom att jämföra det med andra massor av himlakroppar. Transit metoden är att man mäter ljusstyrkan av en stjärna under en tid och ser hur den förändras. Om ljusstyrkan går ner under en period (kan ses i en graf) betyder detta att något har passerat stjärnan, med högst sannolikhet en planet. Det var dessa två metoder vi använde oss av för olika bilder som vi fick, och kunde då identifiera och väga exoplaneter. Denna labb precis som alla var extremt lärorisk speciellt för att det är så mycket individuellt arbete och problemlösning.

Efter labben hade vi en temakväll om gymnasiearbetet där tre personer kom och presenterade deras gymnasiearbete och sedan fick vi ställa frågor till dem om det. Alla tre hade gjort gymnasiearbeten som var väldigt innovativa, nytänkande och unika, vilket troligtvis också var varför det gick så bra för alla i tävlingen “Utställningen Unga Forskare”, en tävling som kanske många av oss här på rymdforskarskolan kommer söka till! Det var en bra introduktion och inspiration för arbetet som väntar oss, och nu tror jag att de flesta har fått lite tips och idéer på hur de ska gå till väga! Sedan var det middag på ett ställe i närheten, där det var vi och massa gamlingar men trevligt ändå. Sist men inte minst bedcheck med våra handledargrupper, alltid lika mysigt!

Kram
Emily

Ariel Goobar berättar om universums accelererande expansion.