Varje år skickas två svenska stipendiater till European Space Camp på Andøya Space Center i Norge. I år är det Astronomisk Ungdoms Elevförbund som står för hela resan samt deltagaravgiften, du kan läsa mer om detta och hur du söker på deras hemsida, genom att klicka på knappen bredvid eller gå till rymdelev.se/rymdstipendiet
Olle Berg
Från och med söndagen den fjärde augusti till och med söndagen därpå, den elfte augusti, deltog jag och den andra svenska stipendiaten, Linnea Danell, på European Space Camp (ESC). Under veckan samlades ett tjugotal stipendiater från flera europeiska länder på Andøya Space Center i norra Nordland, Norge. Jag och Linnea fick alltså äran att vara en del av detta läger, vilket innebar en raketkampanj komprimerad till loppet av en vecka. Lägrets essens var att ge en så realistisk och praktisk upplevelse som möjligt av hur en fullskalig kampanj ser ut, med hjälp av en relativt liten 2,5 meter lång raket.
För mig var ESC den tydligaste inblicken i jobbet som Aerospace Engineer jag någonsin fått. Lägret byggde vidare på mina erfarenheter från CanSat-tävlingarna 2023 och 2024. Och trots att raketen var liten, var uppskjutningen episk och minnesvärd, inte minst eftersom det var min första (men definitivt inte sista) raketuppskjutning.
Lägret bestod av flera olika arbetsgrupper: Sensor-gruppen med nio personer, Flight Modelling– och Telemetry-grupperna med fyra personer vardera, och den minsta gruppen, Payload-gruppen, där jag ingick tillsammans med två andra deltagare. Jag hade dessutom förmånen att bli utsedd till Payload Manager, vilket innebar att jag hade ett extra ansvar för att säkerställa att nyttolasten fungerade korrekt under hela processen. Detta uppnåddes genom så kallade Qualification Tests, där vi dokumenterade resultaten från tester, utvecklade ekvationer för att konvertera rådata som Telemetry-gruppen tog emot till korrekta värden, och fastställde den optimala placeringen av varje sensor i nyttolasten. Efter att ha samlat in alla dessa Qualification Tests, arbetade vi i Payload-gruppen för att integrera sensorerna enligt specifikationerna i dokumenten. När allt var klart signerade jag dessa dokument, vilket bekräftade att vi hade uppfyllt de krav som ställts. Inför uppskjutningen övervakade jag sedan sensorernas rådata för att kunna ge ”Go” eller ”No-Go” till Range Control, vilket informerade dem om huruvida nyttolasten var redo för uppskjutning. Lyckligtvis gav alla system grönt ljus, vilket gjorde att jag kunde förbereda raketens system för uppskjutning genom att trycka på den stora ”ARM”-knappen vid T-1m:30s.
Det var naturligtvis en otroligt häftig upplevelse att få träffa så många människor från olika länder och kulturer, och att tillsammans arbeta på något som vi alla har drömt om så länge. Lägret gav mig också en ovärderlig inblick i relevanta tekniska universitet runt om i Europa för aspirerande rymdingenjörer som jag själv. Min nuvarande plan är att studera Aerospace Engineering vid TU Delft, ett universitet som flera av deltagarna och föreläsarna på lägret hade koppling till, och som togs upp flera gånger under veckan.
Linnea Danell
Mellan den 4e och 11e augusti 2024 hade jag förmånen att delta i European Space Camp på Andøya Space i norra delen av Norge. Detta var ett unikt tillfälle att fördjupa mig i rymdteknik och vetenskap, i en av Europas mest avancerade anläggningar för raketforskning. Att få arbeta på en raketkampanj, tillsammans med andra engagerade unga från hela Europa, var en erfarenhet som gav mig både djupare tekniska insikter och en större förståelse för internationellt samarbete inom vetenskapliga projekt.
Resan började med en spektakulär flygning från Tromsø till Andøya. Att flyga över norska fjäll och hav i ett propellerplan var en påminnelse om den avlägsna och otillgängliga plats vi var på väg till – en plats som kändes perfekt för ett sådant högteknologiskt projekt. Vid ankomsten möttes vi av ett varmt välkomnande och en första chans att träffa de andra deltagarna. Även om det engelska språket ibland utgjorde en utmaning, blev dessa samtal snabbt en naturlig del av dagarna, och ett första steg mot den internationella samhörighet vi skulle bygga under veckan.
Andra dagen markerade starten på lägret med den officiella öppningsceremonin, och uttrycket ”Welcome to the Arctic” satte tonen för resten av veckan. Det underströk den unika geografiska plats vi befann oss på och gav en känsla av det speciella med European Space Camp. Vi fick också en introduktion till raketkampanjen och en rundtur på Andøya Space, där vi insåg det omfattande arbete som låg framför oss. Den tekniska inriktningen på lägret, kombinerad med en djupdykning i praktisk ingenjörskonst, gav oss möjlighet att verkligen omsätta teori till praktik.
Jag valde att delta i sensorgruppen, lockad av möjligheten att arbeta med väderballonger och den specifika rollen som ”mountaineer” – en position som gav mig chansen att observera raketuppskjutningen från bergen. Det tekniska projektet jag arbetade på involverade utveckling och uppsändning av en väderballong tillsammans med en deltagare från Spanien. Vi ansvarade för att löda ihop hårdvaran och konfigurera sensorer för att mäta tryck, luftfuktighet och temperatur, samt integrera GPS-data. När ballongen släpptes på dag fyra kunde vi analysera data i realtid under strålande sol, och till vår förvåning slog vi rekordet för hur högt ballongen kunde observeras visuellt – hela 12,3 km upp i luften, tack vare den klara himlen.
Trots vissa tekniska problem med batteriet, som ledde till att vi tappade kontakten med ballongen vid lite över 25 km höjd, lyckades vi samla in värdefull data. Bland annat observerade vi en markant ökning av den horisontella hastigheten vid cirka 10–12 km höjd, där den så kallade jetströmmen påverkar atmosfären. Dessutom kunde vi genom vår analys se hur den torra, varma luften blåste in från väst, vilket förklarade det ovanligt varma och torra klimatet på Andøya under veckan.
Dag fem markerade en av höjdpunkterna på lägret när raketen sköts upp. Som en av ”mountaineers” fick jag och två andra deltagare placera oss på en bergstopp för att observera uppskjutningen. Det var en minnesvärd upplevelse som kombinerade både den tekniska precisionen och den storslagna naturen omkring oss. Att kunna höra nedräkningen på avstånd medan vi såg raketen stiga mot himlen var en påtaglig påminnelse om varför vi var där – att utforska och förstå de krafter som påverkar vår värld och bortom.
Under veckan var vi inte bara fokuserade på våra individuella projekt, utan deltog även i statusmöten där vi diskuterade framsteg, löste problem och hjälpte varandra för att säkerställa att alla skulle hinna klart i tid. Detta gav en känsla av samarbete och gemensamt ansvar för hela kampanjens framgång. I min egen grupp arbetade jag med att analysera den data vi fått från väderballongen, med fokus på att undersöka om turbulens vid låg höjd kunde identifieras genom att rensa och bearbeta rådata. Det var en utmanande men lärorik process, där jag fick möjlighet att tillämpa mina kunskaper i Python för att skapa en slutgiltig analys som vi presenterade inför de andra deltagarna.
Lägret gav också utrymme för kulturellt utbyte och personliga upplevelser. Att umgås med deltagare från olika delar av Europa gav nya perspektiv och förståelse för våra olikheter och likheter. Bland annat hade vi en kväll där vi delade snacks från våra respektive länder, och jag fick lära mig mer om andra länders traditioner och skolsystem. Även de mer lättsamma stunderna, som att lära sig polska danser eller diskutera norska skämt om Sverige, bidrog till att stärka banden mellan oss deltagare.
Avslutningsdagen på lördagen var en festlig höjdpunkt, med aktiviteter, våfflor och en formell middag. Varje grupp hade förberett en kreativ show, och i min grupp bestämde vi oss för att framföra en egen version av ”Hotel California” som handlade om lägret – ett avslappnat men underhållande sätt att avrunda en intensiv vecka. På söndagen åkte vi alla hem, fyllda med både kunskap och minnen från en oförglömlig upplevelse.
European Space Camp 2024 var mer än bara ett läger. Det var en möjlighet att utvecklas både professionellt och personligt, att utmana mig själv i en internationell miljö och att arbeta med verkliga forskningsprojekt i samarbete med likasinnade unga från hela Europa. Jag är tacksam för denna möjlighet och rekommenderar starkt alla som har intresse för rymdvetenskap och teknologi att ansöka – det är en erfarenhet som är svår att överträffa.