Igår började den unika konferensen med prof. Stephen Hawking i en vacker föreläsningssal på KTH i Stockholm.
Först ut var Gerard ´t Hooft, Nobelpristagare i fysik -99, som påminde elitforskare från hela världen om hur lite man vet och vilken stor gåta Hawkingstrålningen är. 11.55 rullade Hawking in och konferensen kunde börja på riktigt.
På kvällen höll han även en föreläsning för allmänheten. Vi hade turen att få bra platser långt ner i mitten. Ljuset släcktes och högt ovanför scenen stod det Quantum Black Holes på bildskärmarna.
Carol Folt, rektor för University of North Carolina, inledde och lämnade sedan över till… Sheldon Cooper från Big Bang theory!
Han presenterade Hawking med en liten ton av bitterhet eftersom Hawking en gång avböjt att samarbeta med honom om en vetenskaplig artikel – ”Black holes suck, and so does Stephen Hawking.” Skrattet ekade i salen.
När Hawking rullades in på scenen reste sig alla 3000 personer och mötte honom med stående ovationer. Det fanns ingen hejd på applåderna. Jag rös i hela kroppen och fick gåshud.
Allt tystnade till ljudet av hans datoriska röst. Han förklarade vad ett svart hål är och varför det skickar ut strålning. Att han är bekymrad över att det är svårt att se strålningen, men påpekade att om det bildats små svarta hål i det tidiga universum, så skulle de stråla tillräckligt kraftigt för att kunna observeras. Dock har inget hittats, inte än i alla fall. Men om, ja tänk om.., man skulle kunna hitta svarta hål med partikelacceleratorn LHC vid CERN.. och om det finns hyfsat stora extra dimensioner, då blir gravitationskraften starkare så LHC kanske kan mäta den. Hawking erkände att han var attraherad av den guldkantade tanken… Sen visade han en bild med sig själv och Nobelpriset.
En sak kan man i alla fall vara säker på, han är en oerhört briljant och charmig man!
Men så var det det där med informationsparadoxen och att svarta hål kan förstöra information. Hawking argumenterar för att det är en fråga med existentiella dimensioner. Om det finns den typen av minnesförlust i naturen, i vilken mening finns då det förflutna kvar? Slutsatsen, i kontrast med vad han trodde på 70-talet, är att informationen bevaras och att de svarta hålen trots allt minns.
Sen avslutade han med – ”If you are sitting in a black hole don’t give up, there is a way out.”
Han levererade föreläsningen på ett lättförståeligt sätt med mycket humor, till ett annars svårbegripligt område.
Men det mest spännande är att han presenterar helt nya resultat till informationsparadoxen. Kan det verkligen stämma att det kommer något helt nytt? Vi får se. Idag kl 11 presenterade han detta på konferensen.
En annan briljant och charmig man som jag träffade på föreläsningen var Prof. Ulf Danielsson. Han är den enda svensk som medverkar i Hawking-konferensen. Efter ett kort, men trevligt samtal gick han med på att täcka eventet och skriva även för oss. Så håll ögonen öppna och under tiden kan ni följa hans blogg här!