Nu har det gått en vecka sedan vinterlägret Aurora Borealis 2016 i Kiruna tog slut och vi i projektgruppen har börjat smälta allting. Vilket läger det blev! Först och främst, tack till alla ni underbara hela 43 deltagare och tack till den alldeles fantastiska projektgruppen! Har redan skrivit ett inlägg på min vanliga blogg (nouw.com/rymdthessan), men måste ju självklart skriva ett här på min blogg på Astronomisk Ungdom! Har även skrivit ett ”officiellt” inlägg på AU under nyheter, men här kommer ett inlägg om lägret från dag 1 och allt bakom och inte så mycket om själva lägerveckan.

I slutet av september ungefär kom min kompis, granne och styrelseledamot i AU Hera till mig med frågan om jag ville vara projektledare för vinterlägret i Kiruna. Förslaget tror jag hade kommit från Ingemyr, ordföranden, och jag blev väldigt glad över att just jag blev tillfrågad. Till en början fattade jag inte att Hera hade sagt projektledare, utan bara ledare, så jag sa ja direkt. Hur kul liksom. Sen fattade jag att hon faktiskt sa projektledare och blev lite skraj och fick lite betänketid. Men jag insåg ganska snabbt vilken rolig utmaning det här var och hur tajmat det faktiskt var nu när jag bodde i Kiruna, så efter någon vecka sa jag ja. Och det har jag inte ångrat!

Vi i projektgruppen var lite trögstartade, men när vi väl kom igång på riktigt så gick det undan. Inte nog med att jag spenderade stora delar av mina dagar på jobbet där jag även jobbade en hel del nattpass under alla nedräkningar, så hade jag nu även det här. Men, det gick bra. Jag hade det jättekul på jobbet och lägerplaneringen flöt på. Visst, precis som med all annan planering så hade vi våra motgångar som när vi t ex inte fick det bidrag vi ansökt om, men vi lyckades lösa alla problemen på ett bra sätt tycker jag. Något sliten där i slutet, ja, men så värt det. Det är väll först nu, en vecka efter lägret, som jag börjar känna mig någorlunda utvilad igen haha.

Det var inte bara planeringen som flöt på, utan anmälningarna strömmade in. I en väldig snabb takt. Under min sista dag på Esrange på kvällen då vi hade AW ringde Mikael Ingemyr, ordförande och min mentor. ”Alltså Theresia, ni är uppe i 39 anmälningar, det är rekord”. Detta var tre dagar innan sista anmälningsdagen och som ni vet så kom vi tillslut upp i 43 deltagare. I projektgruppen var vi vid det här laget bara tre stycken efter att vi haft två stycken avhopp och Mikael var lite orolig att vi inte skulle klara allt på egen hand. Vi skulle nog ha gjort det, men det hade ju underlättat att vara fler med så många deltagare. Så då bestämdes det att även två från styrelsen, Mikael Ingemyr och Linnéa Lindh, skulle komma upp och hjälpa till. Nu var vi utöver jag, Allan Börgesen och Linnea Lindkvist, den ursprungliga projektgruppen, fem stycken. Visst skulle det här gå bra. Bara över 40 deltagare, ingen panik.

Och lägret gick bra! Det uppstod självklart en del problem längs vägen, men vi var noga med att det inte skulle nå ut till deltagarna allt för mycket, utan löste allt direkt. Ett av de roligare och jobbigare problemen som uppkom gång på gång var minibussarna som vi fick låna av Rymdgymnasiet. Vi fick inte nycklarna till en början, vi körde fast alldeles för många gånger, vi har aldrig fått så många motorstopp vid start och alla vätskor frös i den extrema kyla vi hade. Som vi förbaskade oss över de där jäkla bussarna. Egentligen var de vår räddning för att lägret ens skulle bli av, men herregud säger jag bara. Men, vi höll oss positiva ändå och på köpet blev vi kungar på snabb problemlösning. Ibland går ju inte allt som man tänkt sig, men det gör det ju aldrig trots all planering i världen, så vi är helnöjda ändå.

Vad hann vi med då under lägret? Jo vi hann med att besöka rymdbasen Esrange, Institutet för rymdfysik, lyssna på rymdföreläsningar, ha frågesporttävling, titta på norrsken, se renar och ha de himla kul tillsammans. Mer om alla aktiviteter kan ni som sagt läsa i det officiella inlägget eller på min vanliga blogg (kommer även försöka få in det på den här bloggen). Men detta har verkligen varit ett läger att minnas. Vi firade största läger någonsin i AU:s historia samtidigt som vi även firade att AU passerat 1000 medlemmar, vilket är helt fantastiskt. Ganska galet faktiskt.

NU förklarar jag lägret avslutat på riktigt (vi låtsas som om det inte är massa efterarbete). Tack och hej från mig!

12400757_10153646936907839_7953134298606572597_n   1929039_1036657213043311_4831685904755307032_n