Har du någon gång undrat vad som skulle hända om du reste genom tid och rum, långt ut i universum? Hur du skulle förändras? Om du skulle åldras? Och skulle din familj finnas kvar när du kommer hem?

Att resa ut i rymden är en milstolpe vi människor har passerat. Men frågan är när vi ska göra det till något vardagligt och till något att utforska ändå ut till dess gränser. Idag vet vi egentligen inte vad rymden är för något. Vi forskar, vi skapar teorier och vi drar slutsatser. Men om man verkligen tänker djupt, har vi då någon aning om varför och vad vi egentligen vill veta?

Från 1961 har runt 400 personer lämnat jordens atmosfär. Problematiken med att resa i rymden är bland annat att kroppen bryts ned. Vår kropp försvagas i tyngdlösheten, vilket kan leda till exempelvis benskörhet. Man gör ständigt experiment om hur och varför kroppen påverkas som den gör uppe i rymden, exempelvis på ISS. Men de astronauter som vistats där under en längre period har förlorat mellan 5 och 10% av deras muskelmassa samt fått en försämrad syreupptagningsförmåga när de kommer tillbaka till jorden. Därför ses längre rymdresor som väldigt riskabelt p.g.a. de stora hälsoriskerna. Uppe i rymden har man inte heller en atmosfär som skyddar mot strålningen. I kroppen rubbas även blodtrycket eftersom hjärtat ansträngs väldigt när man reser mellan gravitation och tyngdlöshet. På en månad kan en astronaut förlora 1 till 1,5% benmassa! Det är vad en kvinna som lider av benskörhet förlorar på ett år.

Nästa stora problem är tiden. Att resa till månen tar drygt fem dagar. Till mars tar det runt 3 år. Hur lång tid det skulle ta att resa runt i rymden är svårt att uppskatta, men vi pratar inte om några år om man vill ta sig från en galax till en annan. Om man tänker ur ett perspektiv med parallella universum blir tanken väldigt svår att föreställa sig. I en dimension kan det vara en tid medan deStation_Moon_transit (1)n tiden motsvarar en annan tid i en annan galax. Typ som vi idag räknar tiden med tidszoner fast att tidszonerna sträcker sig över dimensioner. Det skulle innebära att 1 minut i den här dimensionen kan motsvara 100 minuter i en annan!

Vatten, mat och bekvämligheter är även dem minst lika viktiga. Utan dessa tre skulle vi dö under resan! Även tekniken är enormt viktig. Idag har vi inte möjligheten att resa och besöka andra galaxer med människor. Men vem vet vad framtiden bjuder på?

Om vi ska kunna ta reda på dessa frågor som jag nämnde i början behöver vi skapa de förutsättningar som krävs för att resa och utforska. Forskning har aldrig varit mer aktuellt, någon gång vet vi. Men när?

 

 

Källor:

Bilder: ESA, http://www.esa.int/spaceinimages/ESA_Multimedia/Copyright_Notice_Images