Tiden är relativ.
Det märks. För den går fortare och fortare.
Jag har så många minnen av tiden då man bara var i nuet. Man lekte, skrattade och grät om vart annat utan att något särskilt bekymrade än. Man tog för givet att allt skulle lösa sig och det gjorde det också, på något sätt. Nu är det annorlunda. Man är så mycket mer medveten och den där bubblan man tidigare levde i har utvidgats. Nu ser man bortom sina möjligheter och förbi ens gränser. Allt är omöjligt men det omöjliga är inte längre oövervinnerligt.
Igår lämnade jag högstadiet bakom mig och satte kurs mot gymnasiet. En känsla som känns så overklig på så många sätt.Jag grät mindre än vad jag förväntat mig och skrattade desto mer. Klassen har varit underbar på sitt sätt och alla personligheter i den har varit fantastiska. Jag är så tacksam över att ha växt upp i Skärblacka och så stolt över att kunna säga att jag varit en del av Norrköpings bästa nior! (Vår årskurs hade högst meritvärde, behöriga till gymnasiet mf. i kommunen)
Att lämna mitt fiskstim, att inte längre plugga sida vid sida med dem jag älskar kommer bli ledsamt. De här åren har varit awesome.
Men livet fungerar så. Saker kommer och går och man får helt enkelt svälja sin ångest och acceptera de villkoren som finns.
Det viktiga, för mig, är att vara lycklig.
Stort lycka till alla från 9C på Mosstorpskolan och till alla andra nior i världen. Visa världen vad ni går för!