Kan det finnas utomjordiskt liv på andra platser i solsystemet? NASA har i dagarna presenterat nya intressanta fynd som rör vattenvärldarna Enceladus och Europa, två av solsystemets mest intressanta månar. Häng med!

Vi ska nu åter dyka ned i den eviga frågan som rör huruvida det finns utomjordiskt liv. Förutsättningarna på jorden är precis rätt; med ett lagom avstånd till solen är det varken för varmt eller för kallt, ett skyddande magnetfält omger vår planet och skyddar atmosfären från starka solvindar och strålning och ytan är rik på vatten, kemiska ämnen och energikällor. Vi känner ännu inte till någon annan plats i universum med lika bra förutsättningar för liv likt vårt att utvecklas och frodas. Liv på jorden överlever dock i de mest extrema miljöerna, så kanske kan det ändå finnas någon form av utomjordingar i liknande miljöer på andra världar ?

Två av NASA:s missioner har gjort upptäckter som rör möjligheterna till liv på Jupiters och Saturnus isiga månar, solsystemets mest intressanta vattenvärldar vad gäller sökandet efter utomjordiskt liv. Det gäller Cassini och Hubble, som undersökt Saturnus sjätte största måne Enceladus respektive Jupiters kändismåne Europa.

Schematisk bild av hur vattnet interagerar med Enceladus steniga botten. Om det finns mikrober, små livsformer, på Enceladus kan den rika vätemängden förse dem med nödvändig kemisk energi. Den biprodukt som bildas, metan, är också nödvändigt för liv som det ser ut på jorden. Image credit: NASA.

På Enceladus isiga yta har man funnit en betydande mängd vätemolekyler i de vattenplymer som stiger upp från sprickorna. Dessa skulle potentiellt kunna förse någon form av liv med nödvändig kemisk energi. Nu finns alltså belägg för hydrotermisk aktivitet på Enceladus, där heta vattenströmmar med metall- och mineralinnehåll från bottnen ger upphov till den typ av kemisk energi som mikroberna skulle kunna utnyttja. I den typ av omgivningar detta innebär existerar på Enceladus vet vi redan att liv kan existera och frodas även här hemma på jorden, och just sådana djupa havssprickor kan på jorden ha utgjort de miljöer i vilka det första livet på jorden uppkom. Detta gör så klart gör observationerna särskilt intressanta.

Redan 2005 upptäckte Cassini att Enceladus var aktiv och att strålar av gas och ispartiklar fanns i den södra polregionen. Det fanns ett enormt hav under den isiga ytan! Över 98% av gasen i vattenplymerna är förutom vatten en blandning av molekyler som koldioxid, metan och ammoniak, enligt upptäckter som nu gjorts av Cassini.

På Enceladus finns alltså många av de essentiella förutsättningarna för liv: flytande vatten, energikällor som möjliggör enkel metabolism och många kemiska ämnen som krävs för att liv ska uppstå. Stenkärnan på månen tros också innehålla ytterligare två ämnen som är nödvändiga, fosfor och svavel.

Sammantaget har Cassini, rymdsonden som varit ute på uppdrag i hela 12 år och som snart avslutar sin mission, bidragit till den samlade kunskap som idag menar att Enceladus har alla förutsättningar för liv som liknar det liv som existerar på jorden. Den eviga frågan kvarstår dock; finns det någon, eller något, där? En sak är säker, forskarna är exalterade och kommer inte att släppa Enceladus med blicken.

På Europa, den måne som varit den hittills hetaste kandidaten i jakten på utomjordiskt liv och som är hem åt hela två gånger så mycket vatten som jorden, har det stora Hubbleteleskopet observerat utbrott av en vattenplym en andra gång. Redan 2014 gjordes en liknande upptäckt och detta är ett genombrott för framtida forskning eftersom det förbättrar förutsättningarna för framtida forskningsuppdrag att analysera vattnet i havet på Europa utan att behöva borra genom isen; något som medför risk för kontaminering. Den vattenplym som upptäcktes av Hubble 2016 befinner sig enligt observationerna på ungefär samma plats som den som observerades 2014. Detta är ett framsteg eftersom den upprepade observationen ger ökat belägg för att plymerna faktiskt existerar (det finns en osäkerhet i observationerna eftersom upptäckten av sådana här plymer på Enceladus är på gränsen till vad Hubbleteleskopet klarar av att undersöka med stor noggrannhet), och forskarna kan nu fortsätta undersöka processen och hur och när den sker på Europa. Plymerna reser sig ca. 50-100 km upp ovanför ytan och har observerats på en plats som ger goda förutsättningar för fortsatta observationer, inte minst då de ligger vid extra varma områden som Europa Clipper-sonden kan komma att undersöka på 2020-talet.

Plymerna på Europa reser sig 50-100 km upp i luften och har observerats på en plats med särskilt hög temperatur jämfört med omgivningen. Image credit: NASA.

Trots att Cassini och Hubble har undersökt två vitt skilda vattenvärldar som vardera är satellit åt varsin av solsystemets jätteplaneter så bidrar de båda till att öka vår förståelse kring möjligheterna att utomjordiskt liv existerar inte bara på någon helt annan plats i universum, utan kanske t.o.m. här i vårt eget solsystem.

Europa Clipper mission är ett kommande uppdrag som under 2020-talet ska fortsätta undersöka förutsättningarna för liv på Europa. Läs mer om de undersökningar som planeras och vilka instrument som kommer att användas här. Ytan kommer att studeras i detalj, isens tjocklek kan kartläggas och bättre observationer av plymerna som Hubble detekterat kan göras. Och kanske, kanske kommer frågan kring huruvida det finns liv på Europa redan då äntligen att få ett svar?

Från vänster: Jupiters måne Europa och Saturnus måne Enceladus. Bildkälla: NASA.