Så var det dags för den avslutande raketkampanjen under Rymdforskarskolan i Kiruna! Många timmar under gårdagen ägnades åt raketbygge och nu stod raketerna äntligen klara för den efterlängtade avslutningen Det är första gången som gymnasieelever får skjuta upp raketer på rymdbasen Esrange, och kampanjen utformades som en riktig kampanj i miniatyr. Här kan du läsa deltagaren Benjamin redins berättelse från Rymdforskarskolan i Kirunas sista dag, som fylldes med bland annat exoplaneter, uppskjutningar, finmiddag och kramar.
Det här är vad alla har väntat på, dagen som ska ge en intensiv vecka ett grandiost slut. Jag åt frukost runt halv åtta men var inte direkt först uppe då vissa hade gått upp skittidigt och börjat göra färdigt sina raketer, som ska skjutas upp senare samma dag, i en kampanj vi kallar för REXY (Rocket Experiments for Youths).
Men man kan inte ha en Rymdforskarskola med Mikael Ingemyr som projektledare utan att ha en obligatorisk föreläsning/labb om exoplaneter, så alla fick släppa fokuset på sina raketer under förmiddagen för att istället lista ut hur man räknar ut massan på en exoplanet vilket faktiskt är mer intressant än vad det låter.
När labben var färdig och vi hade ätit lunch så hade vi en kort presentation om hur man räknar med väderpåverkan vid riktiga raketuppskjutningar och sedan fick alla snabbt göra färdigt sina raketer.
Raketerna som vi ska skjuta upp är modellsatser som byggs ihop med hjälp av en luddig instruktionsbok, ungefär om det var en IKEA-möbel. Skillnaden är dock att Ikea-möbler sällan skjuts upp några hundra meter rakt upp i luften för att sedan förhoppningsvis falla ner smidigt med fallskärm. Jag och Gustaf Sjögren byggde tillsammans ihop en raket såg ut som en helt vanlig raket ända fram till nosen som av någon anledning så ut som ett jaktplan. Därför döpte vi flygplansraketen till MAVERICK från Top Gun-filmen.
När raketerna var färdiggjord så måste man försöka balansera raketen så att den åker så rakt som möjligt, vår raket var för baktung så vi använde en väldigt pålitlig metod som gick ut på att fylla raketspetsen med små metallkulor som egentligen brukar användas som kulor i hagelgevär men som på Esrange används som vikter i mindre ballonger som dom sedan släpper av om dom vill att ballongen ska bli lättare och lyfta mer. Detta hade dock effekten att vår raket nu kan extraknäcka som en förvånansvärt bra maracas.

Själva uppskjutningen skedde vid ballongplan som är en enorm grusplan där man släpper iväg stora ballonger. Uppskjutningen i sig var gjord på ett så realistiskt sätt som möjligt med ett kontrollrum som skötte nedräkningen och avfyrningen sköttes av oss med hjälp av en röd knapp och en nyckel. För att leva sig in i rollen ännu mer så hade man på sig en overall och skyddshjälm.
När fem andra grupper hade skjutit upp sina raketer var det äntligen vår tur och ni anar inte hur episkt det var. Vi hade i förväg ringt till Theresia i ”kontrollrummet” och bett henne sätta på soundtracket till Top Gun utan att någon annan visste om det och vandrade nu mot uppskjutningsrampen med elgitarr i bakgrunden, solglasögon på och hjälmen under armen som en riktig astronaut. När allt var klart för start väntade vi in nedräkningen och tillsammans vred vi om nyckeln och tryckte på knappen och den flög… HELT PERFEKT! Den flög förvisso bara typ 50 meter upp men åkte rakt upp och sedan delades i två delar och släppte ut två satelliter, precis som planerat! Om man blir såhär glad av att lyckas skjuta upp ett fjuttigt hobbyprojekt så kan jag inte föreställa mig glädjen när en riktig raket med flera års arbete bakom sig lyckas flyga iväg och landa som planerat, det måste vara en helt fantastisk känsla som jag någon gång i framtiden hoppas att jag får uppleva.
När alla hade skjutit iväg sina episka raketer så började vi skjuta upp dom igen, men den här gången med ÄNNU STÖRRE motorer! Och nu när vi använder mer krut så finns det bara en logisk återgärd att göra, ta bort alla dom tidigare säkerhetsavstånden, hjälmarna och nedräkningen – duh. Detta gjordes såklart för att allt skulle gå fortare och jag tror faktiskt det är större chans att man blir träffad av en raket om man står längre bort. Men jävlar va raketerna flög! Vissa raketer flög flera hundra meter upp, kanske t.o.m någon kilometer. Det var så högt att vissa raketerna var uppe bortom synhåll i flera sekunder innan vi åter såg dom på himlen. Försök göra om det i Stockholm!
Efter en lyckad raketuppskutning så är det obligatoriskt med en kampanjfest! Denna skedde i matsalen och det bjöds på lätt bränd kyckling och annat gott som ledarna själv grillat, A for effort, i guess… Nä men det var jättegott och vi fick lära oss lite hur formella middagar går till, något som jag är helt kass på. Som tur är så är kampanjfester inte direkt så formella, för vem orkar vara formell när man är överlycklig över lyckad uppskjutning, så vi skrotade formaliteterna ganska fort och började prata vilt. Det var en väldigt rolig kväll men ändå väldigt sorglig då det var runt nu som jag insåg att lägret faktiskt var slut och att vi måste lämna Esrange redan imorgon. Det är väldigt sorgligt att allt var tvunget att ta slut men även fast lägret bara var i en vecka så känns det som att jag klev in i en helt annan värld och det är inte förrän nu när jag är hemma som jag inser hur mycket vi gjorde och hur mycket det här har ändrat hela min syn på rymden och rymden som yrke.
Jag tror att vi alla kommer ta med oss den här upplevelsen genom resten av våra liv och detta kommer definitivt påverka mina karriärsval i framtiden.
Tack så mycket för den här möjligheten.
//Benji