Äntligen var det dags att komma upp till Kiruna för att delta i sommarens häftigaste upplevelse. Jag och tre andra tog tåget tvärs över landet för att komma dit, något vi tyckte var extra spännande. Tåget anlände tidigt på morgonen och vi lyckades tillslut hitta till Raketskolan (Kirunaborna är rätt snälla och hjälpsamma). Där välkomnades vi av handledarna och fick fika under tiden vi väntade på alla andra. Eleverna började droppa in framåt eftermiddagen. Det var så roligt att se alla nya ansikten och man kände verkligen att det här skulle bli en riktigt framgångsrik vecka, alla var så glada och entusiastiska. Våra handledare hade förmodligen lite saker att sköta och vänta in de sista eleverna så vi satt för oss själva i en hemkunskapssal. Alla började med att presentera sig lite och det flöt bara på, alla pratade, skämtade och skrattade en massa. Nördigheten kan man nog inte dölja när man är på RFS och därför ville vi starta veckan med hänga gubben med fysik- och rymdtema. Sedan upptäckte vi att det inte alls var lätt att kunna 24 nya namn på en gång så vi satte igång med namnlekar.
När alla var där så var det dags för den officiella introduktionen av Rymdforskarskolan. Handledarna presenterade sig själva och tog lite information om veckan och vistelsen här. Sedan samlades alla i sina handledargrupper där vi fick lära känna varandra ännu mer och berätta bland annat om vårt rymdintresse och fritid. Därefter fortsatte vi med namnlekar och sociala aktiviteter (våra handledare var imponerade över hur snabbt vi lärde oss alla namn). Efter middagen så fick vi packa upp våra väskor och sedan var det dags för dagens höjdpunkt, nämligen den traditionella mördarleken för alla sanna rymdforskare. Adrenalinet i oss rusade och alla var redo och ivriga att massmörda och vinna det hemliga priset. Dock så blev man lite misstänksam mot alla och skräckslagen att man inte kunde gå i korridorerna utan minst två andra personer, lite av en skräckfilm-upplevelse. Efter det hade vi bed check där våra handledare berättade om bland annat praktiska saker kring kommande aktiviteter under veckan och det var även som en miniutvärdering av dagen. Trötta men förväntansfulla gick vi och lade oss, det krävs rätt mycket vila och energi för att kunna vandra i Abisko…
// Maryan Alatwan