Den sjätte dagen på rymdforskarskolan inleddes med väckning till en välkänd melodi. Själv vaknade jag på golvet och fick mödosamt kravla mig ur det plaststycke som en gång varit en funktionerande madrass. Med ryggskottet lurandes runt hörnet gjorde jag en sista kraftansträngning för att sätta mig upp, vilket lyckades. Priset för min möda bestod av en frukost i form av knäckebröd och ost. Gott.
Klockan 9:00 samlades vi för att bege oss ned mot Chalmers. Spänningen gick nästan att ta på eftersom vi alla visste att den stora rymdolympiaden nalkades. Den första deltävlingen lämnade min handledargrupp i ett snurrigt läge och vi var redo att ge upp där och då. En osynlig kraft lyckades dock ta sig in i våra medvetanden och när det var dags för deltävling 2, 3 och 4 var det vi som excellerade. Otippat, men ack så verkligt. Det slutade med att vi vann hela rymdolympiaden, trots den knaggliga starten!
Efter lunchen var det dags att sätta igång med våra projektarbeten. Jag var helt slut efter mina ansträngningar i olympiaden och hade därför inte mycket tankekraft till övers. Vi tilldelades nya grupper att jobba i och till en början var det svårt att dela upp arbetet på rätt sätt. När tre timmar hade gått kändes det som att vi knappt hade kommit någon vart, men vi skymtade fortfarande hoppet längs horisonten. Jag hade inte glömt sensmoralen från förmiddagens turbulenta äventyr.
Kvällsmaten närmade sig med stormsteg och magen tog tacksamt emot dess energi då glykogenlagret sedan länge hade förbrukats. Efter att födan hade intagits var det dags för film. Vi såg Contact tillsammans på projektorn och det var jättemysigt. Med sovsäckarna uppradade på golvet var det inget som kunde stoppa oss från att ha det bra. Det enda som kändes obehagligt var att jag mådde illa efter att ha ätit för mycket godis – med andra ord var det så nära en perfekt kväll man bara kommer.
Jag minns inte om vi hade bedcheck senare den kvällen, men om vi hade det kan jag garantera att vi pratade om allt förutom det vi var menade att prata om. Märkliga samtalsämnen var minst sagt en återkommande företeelse i vår handledargrupp. Och märkligare skulle det bli…
MVH Lea S