Det som skulle bli sommarens absoluta höjdpunkt började en solig söndag i slutet av juli – jag på Landvetter och Hanna, AU:s andra stipendiat, på Arlanda påbörjade vår resa mot European Space Camp 2023 på Andøya Space Center i Nordnorge. Efter att till slut ha klivit av världens kanske minsta passagerarplan hälsade oss Team Space Camp, bestående av tidigare deltagare, varmt välkomna, och en otrolig vecka med allt från polska godisar till raketer av alla storlekar kunde äntligen börja.
När vi ankom till raketbasen var alla trötta men det stoppade inte oss! Resten av dagen ägnades åt att lära känna varandra och utforska stället vi var på. Alla fick testa svenska, efter resan halvt kvaddade, chokladbollar, och efter en lång dag var det dags för mig, min rumskompis från Österrike och alla andra att gå till sängs, för trött kan man ju inte vara om man har en raket att skicka upp! Det vore ju väldigt synd om någon somnade i kontrollrummet och raketen störtade mot Sverige inte många mil bort…
Dagen därpå skulle alla 21 deltagare delas in i 4 grupper under arbetet med den stora raketen som vi kom att kalla ”Just K.E.N.” (Kinetic Energy Needle). Dessa var en payloadgrupp, ansvarig för sensorintegreringen i raketen, en vetenskapsgrupp, ansvarig för simuleringar och data, en telemetrigrupp som upprättade kommunikation med raketen under färd, samt en sensorgrupp som konstruerade alla sensorer från grunden samt byggde en ”PTU-väderballong” som skulle avgöra ifall det var möjligt att skjuta upp raketen genom att samla in väder- och vinddata. Jag och två andra blev ansvariga för just ballongen vilket var en fantastisk upplevelse.
Vi klämde in en trevlig hike på berget bakom rymdbasen under andra dagen, samt ett minst sagt svalkande bad i Norra Ishavet. Förutom detta låg dock fokus på att få klart raketen och ballongen. Efter totalt 8,5 timmars hårt arbete hade vi en vacker väderballong vid namn The Moon. Jag och mina två kollegor samlade med en antenn in data från ballongen medan den blåste iväg norrut. För ett lyckat uppdrag skulle ballongen behöva nå minst 20 kilometers höjd. Sakta men säkert steg den, men sedan, vid 14 kilometers höjd, hände något: Månen tappade höjd! Vårt verk var nu bortom räddning, och något dystra informerade vi alla om detta.
Men ballongteamet ville inte ge upp här! Än återstod 1,5 timmar av passet, och om vi lyckades konstruera en alldeles ny väderballong skulle vi kunna släppa upp den – men tiden var knapp, för ett plan skulle in över luftrummet om en dryg timme, och då skulle det vara för sent. I grevens tid lyckades vi dock med det som tidigare tagit oss sex gånger så lång tid. Vi presenterade Månens lillebror: Europa, och denna tog sig till fantastiska 29 kilometers höjd – ett nytt rekord på rymdbasen!
Vi njöt nu av intressanta föreläsningar och aktiviteter såsom en vattenballongsläppartävling, men mest av allt inväntade vi såklart den största händelsen: raketuppskjutningen. Tidigt dag 5 samlades vi och gick igenom ”countdown procedure” och planerade allt i minsta detalj – tills någon kom inrusande i rummet och yttrade sig: ”Vi har ett problem”. Just K.E.N. kunde sorgligt nog inte skjutas upp under veckan på grund av en mystisk bugg i datorerna. Men allt annat var verkligen en ren succé, och vår raket ska faktiskt fortfarande skjutas upp, bara några månader senare!
Sist men inte minst vill jag uppmana alla läsare som kan att söka till ESC – det är verkligen något av det absolut bästa jag någonsin gjort! Under kommande år ska jag dessutom få vara med och leda lägret. Jag vill tacka både det fantastiska Team Space Camp som tog hand om oss i Norge, och lika mycket Astronomisk Ungdom som faktiskt låtit mig uppleva allt detta.
/Figaro Stenlund
