Från denna avlägsna utsiktspunkt, verkar kanske Jorden inte vara av något särskilt intresse. Men för oss är det annorlunda. Fundera igen på den där pricken. Det är här. Det är hemma. Det är vi. På den har alla du älskar, alla du känner, alla du någonsin hört talas om, varje människa som någonsin funnits, levt sina liv. Summan av vår glädje och lidande, tusentals självsäkra religioner, ideologier och ekonomiska läror, varje jägare och samlare, varje hjälte och ynkrygg, varje skapare och förgörare av civilisationer, varje kung och bonde, varje ungt förälskat par, varje mor och far, hoppfullt barn, uppfinnare och upptäcktsresande, varje lärare av moral, varje korrupt politiker, varje ”superkändis”, varje ”högsta ledare”, varje helgon och syndare i vår arts historia bodde där – på ett dammkorn upphängd i en solstråle.
Jorden är en väldigt liten scen i en vidsträckt kosmisk arena. Tänk på floderna av blod spillda av alla dessa generaler och kejsare, så att de i ära och triumf kunde bli de tillfälliga härskarna över en bråkdel av en prick. Tänk på de ändlösa grymheter påförda av invånarna av ett hörn av den här pixeln på de knappt särskiljbara invånarna från något annat hörn, så ofta missförstånd dem emellan, så ivriga att döda varandra, så innerliga i sitt hat.
Vår inställning, vår inbillade självtillräcklighet, villfarelsen om att vi har någon speciell ställning i universum, utmanas av den här pricken av blekt ljus. Vår planet är en ensam fläck i det stora inneslutande kosmiska mörkret. I vår oklarhet, i all den här väldigheten, finns det ingen antydan att hjälp ska komma från någon annanstans för att rädda oss ifrån oss själva.
Jorden är den enda världen känd, än så länge, att hysa liv. Det finns ingen annanstans, åtminstone inte inom den nära framtiden, dit vår art kan utvandra. Besöka, ja. Bosätta, inte ännu. Vare sig vi vill det eller inte, för stunden, så är Jorden där vi består. Det har sagts att astronomi är en ödmjukande och karaktärsbyggande upplevelse. Det finns kanske ingen bättre demonstration av dårskapen hos människans högfärd än denna avlägsna bild av vår lilla värld. För mig, understryker den vårt ansvar att agera mera vänligt gentemot varandra och bevara och vårda den ljusblåa pricken, det enda hem vi någonsin känt.
– Carl Sagan