Under Astronomins dag och natt den 8 oktober genomförde vi i AU ett världsrekordsförsök. Tanken var att slå världsrekordet Highest altitude paper plane launch, dvs att skicka iväg ett pappersflygplan från den högsta höjden någonsin (och återfinna det igen när det landat). Världsrekordet ligger just nu på 35 043 meter, och det skulle vi alltså försöka slå! Detta inlägg sammanfattar den dagens händelser och hur det gick.
För att kunna hitta planet igen när det släppts från hög höjd så utrustades det med två radiosändare, som kontinuerligt sände planets position och höjd till oss på marken. De båda sändarna hade varsin GPS-mottagare och oberoende strömförsörjning, för maximal redundans.
För att världsrekordet ska räknas så krävs minst två oberoende vittnen som är med under hela processen och övervakar det hela. För att försäkra sig om att planet som vi (förhoppningsvis) skulle hitta igen senare under dagen var samma plan som vi släppte så signerade alla planet. Ingen risk för fusk här inte!
Nu var planet klart att skickas upp till stratosfären!
För att slå världsrekordet så var planet tvunget att släppas från ballongen vid en höjd som är högre än det förra världsrekordet. För detta tillverkades en modul som kontinuerligt med GPS mäter ballongens höjd, och vid en given höjd släpper planet. Den inställda släpphöjden fick dock inte ställas för högt, så det skulle finnas en risk att ballongen spricker innan den höjden uppnås.
Ballongen som skulle ta planet upp till stratosfären vägde två kg och var gjord av latex. Den kommer att expandera till mer än 200 gånger den dåvarande volymen (ca sex gånger större diameter) innan den självmant spricker.
Runt lunchtid släpptes ekipaget! Nu väntade riktig spänning och nervositet, för hur skulle det gå?
Med på lasten var också en kamera som filmade hela färden. Här är en bildruta från mindre än en minut från släppet.
MEN! Då, precis som ballongen hade nått molnen, ca 1000 meter upp, så hände det som inte fick hända; planet slet sig från lasten och påbörjade sin nedfärd alldeles för tidigt. Försöket misslyckades!
…men den här omgången kan ju åtminstone tjäna som en bra övning inför ett nytt försök! Vi åkte för att söka efter planet. På bilden syns Jonas och Henrik som pejlade planets landningsplats.
Där låg planet! Under en mil från platsen för släpp så återfanns så planet. Spårningen gick bra.
Hela gänget med det upphittade planet. Från vänster: Klas, Jonas (expertvittne), Jonas, Stefan (lekmannavittne), Mikael och Henrik.
Men vad hände med ballongen med sin släppanordning och kamera? Jo, ballongen bara fortsatte sin färd uppåt och nådde över 37 700 meter. Det hade räckt gott och väl för att slå världsrekordet!!
Sen sprack ballongen och dess last, med kamera och släppanordning, gled mot marken under en fallskärm. Även denna last hade två oberoende radio- och GPS-system som användes för att lokalisera den när den landat, vilket vi gjorde dagen därpå när himlen ljusnat igen.
Det vart inget nytt världsrekord denna gång. Men gott och väl väldigt många erfarenheter! ICARUS-1 blev så ICARUS-0, en testflygning för att testa tekniken och konceptet. Vi lärde oss mycket på detta äventyr och efter analysen av planet och släppanordningen så har vi fastslagit exakt vad som gick fel; och det är som tur är jättelätt att fixa till nästa gång!