I år inföll toppaktiviteten för meteorregnet Perseiderna in mellan 11:e och 13:e augusti, och under denna tid omvandlades den statiska skånska natthimlen till en lite mindre statisk, fortfarande skånsk, natthimmel. Astronomisk Ungdom tog tillfället tidigt i akt och arrangerade, i samarbete med Landskrona kommun, året astronomiläger för åldersgruppen 6-15 år. På Ven, ett historiskt centrum för astronomiforskning av ingen mindre än Tycho Brahe, skulle drygt 30 barn med stort intresse för astronomi och rymdteknik spendera 3 dagar tillsammans under handledning av Sadaf Timori, Julia Klint och Gabriel Delerin. Med föreläsningar, workshops och besök på Tycho-Brahe-museet fick deltagarna ett uppskattat smakprov av astronomi, rymdteknik och vad Astronomisk Ungdom har att erbjuda.
Redan innan lägrets officiella startskott på den lilla ön hade den inofficiella starten ägt rum. Vid Landskronas hamn, i väntan på Uraniborg (Venbåten, ej Tychos slott), samlades några dussin optimistiska, entusiastiska, något blyga elever från alla grundskolans årskurser. För att underlätta tillvaron mixades tre separata grupper ihop där en numera klassisk lära-känna-lek inom AU fick fylla tiden. Leken går ut på att memorera samtliga namn i gruppen genom en periodisk repetition av namnen och ett personligt astronomiskt objekt. Den första personen presenterar sitt namn och ger sig själv ett astronomiskt objekt på samma bokstav som sin första initial, exempelvis Gabriel Galax. Nästa person måste även genomgå självdopet men först efter att ha rabblat alla föregående namn och objekt.
Ombord på färjan fick de numera mindre blyga deltagarna chansen att vidare diskutera intresset som tog dem alla hit. “Visste ni att SpaceX…”, “Har ni hört talas om BFR?”, “Såg ni Musks Tesla?”, ja såklart skulle det vara Elon Musks arbete som ockuperade samtalsämnena. Musks välkända status gjorde inte kunskapen deltagarna utbytte mindre imponerande; en välkommen överraskning som tydligt demonstrerade engagemanget, entusiasmen och energin de lillgamla besatt. En indikation på nivån lägret skulle hålla.
Efter cirka en halvtimmes promenad från Venbåten till stugorna inleddes årets astronomiläger. Deltagarna fick lite tid att göra sig hemmastadda i stugorna innan första aktiviteten drog igång. Efter att ha ultrarepeterat varandras namn i Landskrona hamn tyckte vi ledare att mer repetition aldrig gör någon skada och därmed fick deltagarna spela tidningslek nr.1 i de nyligen indelade åldersgrupperna. En lek som går ut på att den i mitten av en ring av andra deltagare ska identifiera deltagaren utifrån ett namn innan samma deltagare ropar någon annans namn i vilket fall den får samma uppgift. För att vidare bygga en laganda bland de nya grupperna tävlade sedan dessa tre mot varandra i den så kallade tidningsleken (nr.2). På grund av bristen på tidningar användes kartonger istället för att utgöra plattformen på vilken grupperna successivt skulle placera fler och fler medlemmar utan att dessa vidrör marken. En klar vinnare korades aldrig pga. ledarnas stabila oförmåga att förbli opartiska i deras bedömning (arg-emoji).
Efter en positivt överraskande middag och en lika populär “Photo Scavenger Hunt” (fototävling där lagen får i uppgift att visuellt presentera olika koncept inom astronomi och rymdteknik) som framhävde skrattgroparna hos oss alla såg vädret till att raskt spola bort dem. En hel förmiddag av förväntan på att äntligen få se några perseider, bara för att istället placeras i skugga av moln. Dessa verkade inte heller försvinna, och därmed fick vi nöja oss med det näst bästa – höra Ingemyr föreläsa om meteorer och meteoriter, och hoppas att man hinner till sitt ofödda barns student (Insert Laugh Track)… Skämt o sido gav föreläsningen ett perfekt avslut på lägrets första dag. En detaljerad, begriplig och omfattande presentation av Perseiderna fick såväl föräldrar som barn att sitta fundersamma och lyhörda. Deltagare i alla åldrar var ivriga att få svar på sina frågor, och ivriga att få ställa fler. Tältet fylldes återigen av förväntan. Ett annat år kanske Perseiderna visar sig för blotta ögat på Ven, och det året blurras alla tidigare uppfattningar, det året stirras inte himlen på endast för att se “stjärnfall”, det året observeras vår planet kollidera med spåret av kometen Swift-Tuttle när små historiekapslar brinner upp i atmosfären – de meteorer som än idag undervisar oss i solsystemets historia.
Måndagen, lägrets enda heldag, startade med en gemensam frukost lika överraskande som gårdagens middag. Med nya skrattgropar och förväntningar begav sig den yngre halvan av deltagarna till dagens höjdpunkt – Tycho Brahe museet. Medan de yngre fick sin tur på museet fick de äldre chansen att visa sina rymdkunskaper i en utmanande frågesport innan det var dags för deras kreativa hjärnhalva att gå på högvarv i den prestigefyllda raketbyggartävlingen. Till sin arsenal hade de ett par sugrör, papper, penna, saxar och en trogen partner. Med målet att bygga raketen som flyger längst såg grupperna till att frekvent testflyga deras prototyper. Raketer kastades hej vilt och luftrummet sågs inte vara raketfritt under mer än en minut. En god markör för engagemangsnivån bland deltagarna.
Den yngre halvans återkomst inföll samtidigt som de främsta raketingenjörerna utsetts, och en gemensam lunch gav båda grupperna tid att återhämta sig innan det var dags för aktivitetsbytet. De yngre fick sin chans att demonstrera sin kreativitet i raketbygge medan de äldre besökte Tycho Brahe-museet. Besöket, ledd av en guide, skildrade Tycho Brahes hovliv som astronom, astrolog, alkemist och ingenjör med hjälp av bl. a. kortfilmer, ljusföreställningar och flera oratoriska presentationer av guiden som tydligt belyste varför den skånske/danske Tycho är en av Skandinaviens viktigaste gestalter inom vetenskapshistorien. Praktiskt fick vi också uppskatta höjden på kyrkan (numera tagen ur bruk och omgjord till del av museet) med hjälp av bl. a. sextanter, någonting som uppskattades av såväl föräldrar som barn.
Vid stugorna hade den yngre halvan avslutat raketbygget och hunnit utforska “mysterielådan” (en sluten låda innehållande okända föremål vilka deltagarna skulle identifiera genom känsel) innan den äldre gruppen återvände. Med en ledig karaktär utforskade även de äldre nyfiket lådans innehåll medan de yngre fick sin första smak av disciplinerad astronautträning. Efter att den omgjorda flyttlådan även tagits ur bruk som “mysterielåda” samlades alla i sina åldersgrupper för att ta del av tre föreläsningar/studiecirklar. Med en paus i form av middag efter den första föreläsningen fick deltagarna rotera i sina åldersgrupper från rymdhistoria till mörk materia och energi till svarta hål och relativitetsteori. Entusiasmen för ny information och nya koncept är imponerande trots den redan väletablerade höga nivån. Den erhållna kunskapen testades genast efter de tre föreläsningarna genom en utmanande tipsrunda som tyvärr, i och med blåsten, endast lyckades vara en kort “tipssträcka”. Med möjlighet till att grilla marshmallows avslutades måndagens schema.
Sista dagen inleddes vid frukost innan deltagarna fick en timme att städa, packa och checka ut från stugorna. Stämningen var allt annat än tydlig. Men genom både trötta och pigga karaktärer genomsyrades en gemensam bekvämlighet i hela gruppen; intresset för miljön bortom vår atmosfär hade fogat vänskaper från alla landets hörn. Uppdelade i sina åldersgrupper fick deltagarna ta del av föreläsningar om CERN och standardmodellen, årstider och tidvatten, och exoplaneter och utomjordiskt liv innan vi ledare var tvungna att samla alla för att avsluta vad som varit ett oerhört lärorikt, utmanande och framför allt roligt rymdläger. Utlovade priser för lägrets olika tävlingar delades ut innan vi satte avstamp mot Venbåten. Likt den upptrappande inledningen på söndagen fick lägret en nedtrappande avslutning; officiellt var lägret avslutat men den inledelsevis gemensamma resan hem gav lägrets deltagare en sista tid som grupp. Vi ledare hann snappa upp några åsikter från hemresenärerna innan färjan når Landskrona hamn. En vettig slutsats att dra var att detta måste göras om!
/Gabriel Delerin, ledare
